Vid jämkning på grund av avräkning har vid ersättningens bestämmande hänsyn tagits till förlusten av rätten till villkorligt medgiven frihet

Justitiekanslerns beslut

Ersättning skall utgå till AL med 85 000 kr för lidande och 3 618 kr för ombudskostnader.

Anspråk m.m.

AL var berövad friheten som anhållen och häktad under tiden den 23 april - 2 oktober 2002 på grund av misstanke om mord. I dom den 11 oktober 2002 dömdes AL av Göteborgs tingsrätt för narkotikabrott, ringa brott, olovligt innehav av kniv, vapenbrott och otillåtet innehav av ammunition till fängelse fyra månader. Åtalet för mord ogillades. I sina domskäl angav tingsrätten att det utdömda fängelsestraffet skulle anses verkställt genom häktningen. Åklagaren överklagade domen med yrkande att AL skulle fällas till ansvar även för mord. Hovrätten för Västra Sverige fastställde i dom den 12 december 2002 tingsrättens domslut i överklagad del.

Av en underrättelse till AL från Kriminalvårdsstyrelsen framgår att styrelsen den 7 februari 2003 beslutade att fängelsestraffet om fyra månader skulle anses helt verkställt genom frihetsberövandet i målet. AL överklagade beslutet till Länsrätten i Östergötlands län som i en dom den 19 mars 2003 inte fann skäl att göra någon ändring i Kriminalvårdsstyrelsens beslut. AL överklagade länsrättens dom till kammarrätten som beslutade att inte bevilja honom prövningstillstånd.

AL har begärt ersättning för lidande med 300 000 kr eller 1 800 kr per dag. Han har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 3 618 kr avseende tre timmars arbete.

Åklagarmyndigheten har avgett yttrande och därvid gjort gällande att ersättningen skall jämkas med hänvisning till bl.a. AL:s agerande under förundersökningen.

Justitiekanslerns bedömning

AL har frikänts från den brottsmisstanke som låg till grund för beslutet om frihetsberövande. Han är därmed i princip berättigad till ersättning för det lidande som frihetsberövandet får antas ha inneburit för honom.

Vad åklagaren har anfört rörande AL:s agerande under förundersökningen utgör inte skäl att jämka ersättningen på den grunden. Däremot skall den bestämmelse om nedsättning som finns i 6 § fjärde stycket lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) tillämpas. Enligt denna bestämmelse kan ersättningen, om tiden för frihetsinskränkning har avräknats eller annars beaktats vid fastställande eller verkställighet av brottspåföljd, sättas ned efter vad som är skäligt. I Justitiekanslerns praxis har tillämpning av denna regel normalt lett till att ersättningen har jämkats till noll om frihetsinskränkningen till fullo har beaktats vid verkställigheten av ett fängelsestraff.

I detta fall har AL varit berövad friheten under en tid av 163 dagar misstänkt för mord. Tingsrätten dömde honom för narkotikabrott, ringa brott, olovligt innehav av kniv, vapenbrott och otillåtet innehav av ammunition till fängelse fyra månader. Kriminalvårdsstyrelsen har förordnat att fängelsestraffet skall anses helt verkställt genom den tid under vilken han var berövad friheten i målet. Frihetsinskränkningen har alltså beaktats som verkställighet av den påföljd som han dömdes till. Det betyder att AL genom avräkningen i princip har kompenserats för 120 dagar (4 månader x 30 dagar) av de 163 dagarna.

I 6 § fjärde stycket frihetsberövandelagen sägs emellertid att avräkning kan leda till att ersättning sätts ned "efter vad som är skäligt". Vid en sådan skälighetsbedömning finns det anledning att beakta exempelvis om frihetsberövandet har avsett - som i detta fall - ett betydligt allvarligare brott än de som domen gällt. Det finns också anledning att beakta om den dömde genom avräkningen av frihetsberövandet har gått miste om rätten till en tids villkorligt medgiven frihet. Därvid bör hänsyn i rimlig omfattning tas, dels till det ingrepp som prövotiden under villkorlig frigivning i sig innebär, dels till att den villkorligt medgivna friheten kunde ha förklarats förverkad på grund av senare brottslighet.

AL var anhållen och häktad misstänkt för ett mycket allvarligt och uppmärksammat brott (mord). Detta bör påverka ersättningen i förhöjande riktning. Däremot är det inte visat att den publicitet som målet tilldrog sig var sådan att den i sig skall beaktas så att ersättningen höjs.

Hade reglerna om villkorlig frigivning tillämpats - vilket hade varit möjligt i AL:s fall - hade AL behövt avtjäna endast två tredjedelar av det utdömda straffet, dvs. 2 månader och 20 dagar. Detta bör i enlighet med vad som har sagts tidigare i någon mån påverka ersättningen i höjande riktning.

Vid en samlad bedömning bör AL ersättas för lidande med 85 000 kr.

Begärd ersättning för ombudskostnader är skälig och godtas.