Skadeståndsanspråk med anledning av att beslagtaget gods har lämnats ut till en annan än den som beslaget verkställdes hos

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår Bridema AS begäran om ersättning av staten.

Ärendet

Bakgrund

Ekobrottsmyndigheten, Östra avdelningen, beslutade den 4 juli 2000 att fastställa ett beslag avseende fem kollin adresserade till DXN Svenska AB (DXN) från Bridema A/S (Bridema). Beslaget hade verkställts den 3 juli hos transportföretaget UPS. Grunden för beslaget var misstanke om oredlighet mot borgenärer i DXN. DXN hade försatts i konkurs redan innan Bridema fick beställningen av de aktuella varorna. I en tjänsteanteckning den 14 juli 2000 noterade en åklagare hos Ekobrottsmyndigheten att UPS inte gjorde anspråk på de beslagtagna varorna och inte hade något att invända mot att de lämnades ut till förvaltaren i DXN:s konkurs. Beslaget hävdes den 18 juli 2000. I samband därmed förordnades att det beslagtagna godset skulle lämnas ut till konkursförvaltaren.

Anspråket m.m.

Bridema har hos Ekobrottsmyndigheten begärt skadestånd av staten med ett belopp motsvarande 347 184 DKK jämte ränta enligt 6 § räntelagen från den 5 april 2002 tills betalning sker. Bolaget har till stöd för sitt anspråk anfört att Ekobrottsmyndigheten har lämnat ut det beslagtagna godset till fel mottagare. Enligt bolaget skulle godset rätteligen ha lämnats tillbaka till UPS där det togs i beslag. Bolaget menar därför att staten är skyldig att ersätta den skada som bolaget har orsakats genom att man inte fått betalt för varorna. Vidare har Bridema lagt myndigheten till last att den lämnade felaktiga uppgifter till konkursförvaltaren om skulden till Bridema.

Ekobrottsmyndigheten har lämnat över Bridemas skadeståndsanspråk till Justitiekanslern för prövning. På Justitiekanslerns begäran har Ekobrottsmyndigheten därefter avgett ett yttrande. Ekobrottsmyndigheten har avstyrkt Bridemas skadeståndsanspråk.

Bridema har fått del av yttrandet och inkommit med vissa ytterligare synpunkter. Bridema har därvid anfört bl.a. följande. Ekobrottsmyndigheten förklarade felaktigt att godset var betalat i förskott när förvaltaren i DXN:s konkurs aktivt uppmanades att avhämta det. Förvaltaren förlitade sig på myndighetens uppgift och mottog därmed godset utan att beakta boets skyldigheter avseende obetalt gods enligt 63 § köplagen. Om det inte varit säkerställt att betalning erlagts skulle förvaltaren inte ha tagit emot godset för försäljning utan att först kontakta Bridema. Det aktuella lagrummet ålägger ett konkursbo betalningsskyldighet för egendom som tagits emot och sålts vidare efter ett konkursutbrott. Ekobrottsmyndighetens felaktiga uppgift om att leveransen var förskottsbetald medförde att förvaltaren, omedveten om denna boets förpliktelse, lämnade Bridemas massafordran obeaktad vid avvecklingen av boet. Myndighetens vårdslösa påstående om förskottsbetalning har varit direkt anledning till den skada som Bridema orsakats genom förlusten av leveransen. Hade godset lämnats ut till UPS med upplysning om att konkursboet inte hade beställt varorna skulle godset ha lämnats tillbaka till Bridema. - Det var inte heller någon behörig representant för DXN som hade beställt godset utan en okänd bedragare. Detta kände Ekobrottsmyndigheten till. Med korrekt information hade förvaltaren normalt kunnat inse att konkursboet saknade rätt till godset, vilket medfört att Bridemas skada inte skulle ha uppkommit.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet som staten svarar för.

Frågan är då om Ekobrottsmyndigheten har gjort sig skyldig till något skadeståndsgrundande fel genom att lämna ut godset till förvaltaren i DXN:s konkurs eller genom att lämna felaktiga uppgifter i frågan om varorna var betalda.

Bestämmelser om hävande av beslag finns i 27 kap. 8 § rättegångsbalken (RB). Några uttryckliga regler om till vem beslagtagen egendom skall lämnas när ett beslag hävs finns inte i RB. Det anses emellertid att det ursprungliga besittningsförhållandet skall återställas när ett beslag hävs. Den beslagtagna egendomen skall således återställas till den från vilken den tagits utan att det görs någon prövning av någon annans eventuella rätt till egendomen (se Fitger, Rättegångsbalken, s. 27:21). Skulle den från vilken egendomen tagits i beslag vara försatt i konkurs ligger det närmast till hands att den lämnas till konkursförvaltaren med underrättelse om detta till gäldenären (jfr JK-beslut 1996, C. 9). Om den till vilken egendomen skall återställas uttrycker önskemål om eller samtycker till att det förfars på annat sätt med egendomen finns det i normala fall anledning att respektera hans eller hennes inställning. Detta kan närmast ses som en serviceåtgärd (se SOU 1995:47 s. 448).

I detta fall har godset tagits i beslag hos UPS. Normalt skulle alltså godset ha återställts till UPS. UPS hade tagit emot godset från Bridema för befordran till DXN och var således ansvarig för att det levererades dit.

UPS gjorde emellertid inte anspråk på att de beslagtagna varorna skulle levereras till UPS och hade inte något att invända mot att de lämnades ut till förvaltaren i DXN:s konkurs. För Ekobrottsmyndigheten var detta det mest närliggande med hänsyn till att varorna var adresserade till DXN och att detta bolag var försatt i konkurs. Att lämna varorna till konkursförvaltaren måste sålunda anses ha varit fullt försvarligt. Någon plikt för myndigheten att därvid se till att de rättigheter Bridema hade enligt 63 § köplagen blev bevakade fanns inte; det måste anses ha varit Bridemas eget ansvar att bevaka dessa rättigheter.

Med hänsyn till det anförda har Ekobrottsmyndigheten inte gjort sig skyldig till fel eller försummelse genom att lämna ut godset till förvaltaren. Och myndigheten kan inte anses ha haft något ansvar för att förvaltaren var rätt informerad i frågan om betalning skett till Bridema eller inte.

Staten kan sålunda inte anses skadeståndsskyldig mot Bridema och jag av-slår därför Bridemas begäran om ersättning.