Kritik mot tingsrätt för omfattningen av ett sekretessförordnande i en brottmålsdom
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern riktar kritik mot Umeå tingsrätt för omfattningen av sekretessförordnandet i en brottmålsdom samt gör vissa allmänna uttalanden när det gäller utformningen av domar med sekretesskyddade uppgifter.
Ärendet
Bakgrund
I samband med en inspektion vid Umeå tingsrätt den 5 och 6 december 2002 framkom följande vid granskningen av vissa akter och domar.
Tingsrätten hade i ett brottmål ogillat åtalet mot en i domen angiven person. Av domslutet framgick även att målsägandens skadeståndsyrkande hade ogillats. Under rubriken Målsägande (part) angavs Se domsbilaga 1 (HEMLIG). I domslutet fanns det också - utöver beslut om ersättning till den offentlige försvararen och målsägandebiträdet - ett förordnande om att sekretessen enligt 9 kap. 16 § sekretesslagen skulle bestå för den muntliga och skriftliga bevisning som hade förebringats vid huvudförhandlingen inom stängda dörrar. Slutligen fanns följande förordnande: Tingsrätten förordnar vidare jämlikt 12 kap. 4 § sekretesslagen (1980:100) att sekretessen skall gälla för tingsrättens dom, utom såvitt avser sidorna 1 och 2, och den skiljaktiga meningen.
Justitiekanslern tog del av domen i dess helhet. På sidorna 1 och 2, som var offentliga, fanns tingsrättens domslut. Tingsrätten redovisade därefter, på sidorna 3-11, åklagarens och målsägandens yrkanden, den tilltalades inställning, en bakgrund till åtalet, bevisningen samt domskälen. Det framgick av domskälen att en skiss hade fogats till domen som en bilaga (domsbilaga 2). På sidan 12 i domen fanns det endast en överklagandehänvisning, underskriften från rättens ordförande jämte namnförtydligande, en anteckning om att skiljaktig mening redovisades i en protokollsbilaga samt anteckningen AVRÄKNINGSUNDERLAG, se tingsrättens aktbilaga 45.
Utredningen
Ärendet remitterades till Umeå tingsrätt för upplysningar enligt följande.
-----
Sekretessförordnandet medför att tingsrättens domskäl inte till någon del är offentliga. Sekretessförordnandet omfattar dessutom bl.a:
a) den gärning och brottsrubricering som åtalet avsett
b) överklagandehänvisningen jämte upplysning om vem som varit rättens ordförande
c) uppgift om vem eller vilka av rättens ledamöter som har varit skiljaktiga
d) avräkningsunderlaget
Justitiekanslern önskar upplysningar om bakgrunden till att sekretessförordnandet fått denna utformning och omfattning.
-----
Umeå tingsrätt (lagmannen HH) inkom med ett yttrande i vilket hänvisades till ett bifogat yttrande från rådmannen LV. HH uppgav att han för egen del inte hade något att anföra.
LV
"Justitiekanslern har inledningsvis antecknat att åtalet ogillades. Det förtjänar påpekas att även om ett åtal ogillas kan en dom innehålla många känsliga uppgifter som det kan finnas anledning att sekretessbelägga, inte minst om det rör sig om ett åtal för sexualbrott med en mindre flicka som målsägande.
Tingsrätten har beslutat att sekretessbelägga domskälen medan den skiljaktiga meningen gjorts offentlig. Generellt sett bör iakttas restriktivitet med att sekretessbelägga domar. För det fall en dom innehåller en skiljaktig mening kan det dessutom finnas ett intresse av att granska den mot domskälen. Grunden för att sekretessbelägga domskälen i B 790-02 har sin grund i 9 kap. 16 § sekretesslagen, dvs. tingsrätten har bedömt att sekretess skulle gälla eftersom det kunnat antas att särskilt målsäganden skulle lida skada eller men om uppgifterna röjts. Domskälen är fem sidor långa och innehåller en ingående analys av det i målet förebringade materialet. Domskälen innehåller också en mängd detaljuppgifter av olika slag med anknytning till målsäganden. Vid sådant förhållande, och då någon annan utformning av domskälen inte ansetts möjlig, har tingsrätten funnit anledning att till skydd för målsäganden sekretessbelägga domskälen. När det gäller den skiljaktiga meningen har situationen varit en annan. Nämndemannen har trott på målsägandens uppgifter och inte påverkats av vad som må ha förekommit i övrigt. Den skiljaktiga meningen har av dessa skäl kunnat begränsas till elva rader och utformas utan identifiering av målsäganden.
Beträffande sekretessens omfattning i övrigt så borde brottsrubriceringen ha varit offentlig och inte ha placerats på en sekretessbelagd sida i domen. Brottsrubriceringen kan dock utläsas av den skiljaktiga meningen. Av förbiseende har i domslutet inte angetts att sekretessen inte omfattat sidan 12 i domen. På sidan 12 fanns överklagandehänvisningen jämte upplysning om vem som varit rättens ordförande och uppgift om att det förelegat en skiljaktig mening. Det framgår emellertid på flera sätt att sidan inte varit belagd med sekretess. Det har antecknats på dagboksbladet, som upprättats samma dag som domen meddelats, vilka sidor sekretess gällt för och där har sidan 12 inte upptagits. Sidan 11 i domen har anpassats för att vara belagd med sekretess liksom sidan 12 för att vara offentlig. Vid såväl domens expediering som arkivering har sidan 12 hanterats som offentlig. Tingsrätten avser att göra rättelse i domen.
Avräkningsunderlaget ingår inte som en del av domen utan är en särskild och från domen fristående aktbilaga i målet. Avräkningsunderlaget har inte omfattats av något sekretessbeslut i domen och har hanterats i enlighet med detta som en offentlig handling."
Justitiekanslern har tagit del av akten i målet och har kunnat konstatera att sidan 12 i domen är ihophäftad med sidorna 1 och 2 medan den skiljaktiga meningen förvaras i ett förslutet kuvert tillsammans med sidorna 3-11 och domsbilagorna 1 och 2. En dagboksanteckning i målhanteringssystemet (MÅHS), från samma dag som domen meddelades, har texten DOM (SEKRETESS s 3-11, BIL 1-2, skiljaktig mening). Av förhandlingsprotokollet framgår det att huvudförhandlingen hade hållits inom stängda dörrar.
Justitiekanslerns bedömning
Allmänt om sekretess i domar
En brottmålsdom skall enligt 30 kap. 5 § rättegångsbalken (RB) avfattas skriftligen och i skilda avdelningar ange (1) domstolen samt tid och ställe för domens meddelande, (2) parterna samt deras ombud eller biträden och den tilltalades försvarare, (3) domslutet, (4) parternas yrkanden och de omständigheter som dessa grundats på, och (5) domskälen med uppgift om vad som är bevisat i målet.
I mål om ansvar och skadestånd för sexualbrott gäller sekretess hos domstol för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden, om det kan antas att den enskilde eller någon honom närstående lider skada eller men om uppgiften röjs (9 kap. 16 § sekretesslagen).
Förebringas uppgift inom stängda dörrar består sekretessen under den fortsatta handläggningen om inte domstolen förordnar annat (12 kap. 3 § andra stycket sekretesslagen). Sedan domstolen har skilt målet från sig består sekretessen endast om domstolen i domen har förordnat om det. Sekretessen upphör vidare att gälla för uppgift som tagits in i domen, såvida det inte finns ett förordnande i domen om att sekretessen skall bestå. Ett sådant sekretessförordnande får inte - annat än i vissa sällsynta undantagsfall som inte är aktuella här - omfatta själva domslutet.
Det är av rättssäkerhetsskäl viktigt att domstolarnas handläggning och domar i mycket stor utsträckning är offentliga. Allmänhetens insyn är dessutom en grundläggande förutsättning för förtroendet för domstolarnas arbete. I vissa fall kan dock avsteg från offentlighetsprincipen göras. Lagstiftaren har i stor utsträckning överlämnat åt domstolarna att avgöra huruvida offentlighets- eller sekretessintresset skall väga tyngst i det enskilda fallet. I förarbetena till sekretesslagen anges emellertid att det får förutsättas att domstolarna är restriktiva med att sekretessbelägga domar (jfr prop. 1979/80:2 s. 309).
I många fall torde det vara tillräckligt att sekretessbelägga målsägandens och vissa vittnens identitet eftersom s.k. avidentifierade uppgifter kan innebära att någon risk för skada eller men inte uppkommer. I vissa fall - t.ex. när den tilltalade och målsäganden är släkt eller har en annan nära relation - kan en avidentifiering inte ensam vara tillräcklig. Det kan finnas uppgifter i utredningen, t.ex. platsen för gärningen och personliga förhållanden, som gör att målsäganden ändå kan identifieras. Det finns också situationer där omständigheterna är så känsliga att målsäganden även behöver skydd i förhållande till personer som redan känner till hans eller hennes identitet.
Sekretess beträffande yrkanden och inställningar
Tingsrätten har ansett att det var ett misstag att inte i den offentliga delen av domen redovisa vad brottsmisstanken i målet avsåg. Jag instämmer i denna uppfattning. När åtalet - som i förevarande fall - har ogillats framgår det inte av domslutet vilket brott som åtalet har avsett. Det har i detta fall inte varit möjligt för en utomstående att få kännedom om vad åtalet avsett och det finns en risk att detta leder till spekulationer om att det varit frågan om en ännu allvarligare brottmisstanke än vad som varit fallet. Även för den tilltalade måste det vara en brist att det inte framgår vilka brottsmisstankar som han eller hon har friats från.
Utöver uppgiften om vilket brott som åtalet avsåg anser jag att även gärningsbeskrivningen, åtminstone delvis, borde ha varit offentlig. Det torde visserligen ofta finnas känsliga uppgifter i åtalet - utöver målsägandens identitet - som det kan vara angeläget att sekretessbelägga. En möjlig lösning är i sådana fall att sekretessbelägga den fullständiga gärningsbeskrivningen, men låta en s.k. maskad version ingå i den offentliga domen.
Det har inte framkommit något som tyder på att det funnits skäl att sekretessbelägga det enskilda anspråket respektive den tilltalades inställning till såväl detta som åtalet.
Sekretess beträffande domskälen
I de allra flesta domar med känsliga uppgifter torde det vara möjligt att åtminstone delvis redovisa domskälen offentligt. I de fall där det inte är en framkomlig väg att avidentifiera redovisningen av den bevisning som har förebringats får denna del sekretessbeläggas. Det är däremot normalt inte godtagbart att själva konklusionen i domskälen hålls hemlig. Detta gäller särskilt när ett åtal ogillas. Anledningen till detta är att det kan finnas olika skäl till att ett åtal ogillas. En vanlig anledning torde vara att domstolen vid bevisvärderingen funnit att målsägandens uppgifter - i avsaknad av egentlig stödbevisning - inte är tillräckliga för att beviskravet skall anses uppfyllt. Det kan emellertid också vara så att domstolen funnit att ett brott har begåtts, men att detta är preskriberat eller att gärningen inte omfattas av åtalet. En annan tänkbar situation är att det vid huvudförhandlingen framkommit nya uppgifter som innebär att åklagaren ansett att den tilltalade sannolikt är oskyldig och lagt ned åtalet, varvid den tilltalade har yrkat frikännande dom.
Ovanstående exempel belyser varför offentlighetsintresset måste anses väga extra tungt när det gäller domstolens slutsatser. Någon anledning att helt sekretessbelägga domskälen i förevarande fall har inte framkommit.
Sekretessen beträffande den skiljaktiga meningen
En skiljaktig mening utgör inte en del av själva domen. Före den 1 juli 2000 skulle skiljaktiga meningar antecknas i protokollet (se 6 kap. 3 § första stycket 8 RB i dess tidigare lydelse). Numera anges det i lagtexten endast att skiljaktiga meningar skall framgå av målregistret eller av akten och att de skall meddelas parterna på samma tid och sätt som domen (jfr 6 kap. 2 § andra stycket och 30 kap. 7 § femte stycket RB).
Av såväl sekretessförordnandets ordalydelse som dagboksanteckningen och tingsrättens faktiska hantering framgår det - till skillnad från vad tingsrätten har uppgett i sitt yttrande - att även den skiljaktiga meningen omfattas av sekretess. Det torde inte heller ha varit fråga om ett förbiseende från tingsrättens sida eftersom målsägandens förnamn nämns där, vilket lätt skulle kunna ha undvikits om den skulle ha varit offentlig.
Det som jag har anfört i fråga om domskälen gäller självfallet även för den skiljaktiga meningen. Det är dessutom inte godtagbart att hålla hemligt vem eller vilka av rättens ledamöter som har varit skiljaktiga.
Utformningen av sekretessförordnandet
Utredningen i ärendet visar till en början att sekretessförordnandet av misstag har fått en alltför vid omfattning. Uppenbarligen har inte tingsrätten avsett att sekretessen skulle omfatta s. 12 i domen. Detta misstag belyser en viktig fråga, nämligen hur domstolen bör utforma ett sekretessförordnande. Domstolen skall självfallet noga överväga vilka uppgifter som bör omfattas av sekretess. Ett sätt att minska risken för misstag kan, om det är praktiskt möjligt, vara att positivt ange vilka delar av materialet som sekretessen omfattar. I sådana fall skulle de tolkningssvårigheter som nu uppkommit - huruvida den skiljaktiga meningen och avräkningsunderlaget omfattas av sekretessförordnandet eller inte - ha undvikits.
Sammanfattning
Jag konstaterar sammanfattningsvis att tingsrättens sekretessförordnande har varit för omfattande och riktar kritik mot tingsrätten för detta. Tingsrätten borde inte ha sekretessbelagt parternas yrkanden och inställningar, domskälen i deras helhet, den skiljaktiga meningen eller uppgiften om vilken av rättens ledamöter som var skiljaktig.
Ärendet avslutas härmed.