Får Posten vägra att distribuera trycksaker?

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd i ärendet.

Ärendet

Bakgrund

TJ hemställde i en skrivelse inkommen hit den 16 januari 2003 att Justitiekanslern skulle pröva huruvida Posten Sverige AB brutit mot grundlagen genom att vägra distribuera en trycksak på grund av dess innehåll i samband med 2002 års val.

Justitiekanslern noterade i beslut den 26 februari 2003 att bestämmelsen om hindrande åtgärder i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF) riktar sig mot det allmänna eller dess företrädare och att åtgärder som företas av privatpersoner eller andra privaträttsliga subjekt, t.ex. aktiebolag, däremot inte omfattas av censurförbudet. Posten Sverige AB, som är ett aktiebolag, är inte en myndighet utan ett privaträttsligt subjekt. Inte heller är Posten Sverige AB att anse som ett sådant annat allmänt organ som avses i TF:s bestämmelse om förbud mot hindrande åtgärder för det allmänna. Justitiekanslern konstaterade därför att Posten Sverige AB inte omfattas av bestämmelsen om hindrande åtgärder och att dess distributionsvägran därför inte kan anses vara en sådan hindrande åtgärd.

Nu har frågan uppkommit om Posten Sverige AB:s agerande strider mot bestämmelsen i 6 kap. 4 § TF om inskränkningar vid försändande av tryckt skrift genom postbefordringsföretag.

Justitiekanslerns bedömning

Rätten att sprida tryckta skrifter förutsätter för att bli effektiv en rätt att försända tryckta skrifter med allmänna postbefordringsföretag. TF reglerar dock inte dessa företags skyldighet att ta emot försändelser för befordran. Men i den mån en befordringsskyldighet föreligger av annan anledning, t.ex. på grund av föreskrifter i en lag, får enligt 6 kap. 4 § TF "ej på grund av skriftens innehåll gälla särskilda inskränkningar eller villkor" för att sända tryckt skrift med företaget. Det betyder att företaget inte får vägra att distribuera en tryckt skrift exempelvis på grund av dess politiska innehåll.

För att bedriva postverksamhet i Sverige krävs tillstånd av Post- och telestyrelsen. Posten Sverige AB har ett sådant tillstånd, vilket är förenat med vissa skyldigheter. Posten är bl.a. skyldig att tillhandahålla en s.k. samhällsomfattande posttjänst (1 § postlagen, 1993:1684). Det innebär bl.a. att Posten är skyldig att ta emot brev och andra adresserade försändelser som väger högst 20 kg. Däremot är inte Posten skyldig att ta emot oadresserade försändelser för distribution.

I ärendet är upplyst att det material som Posten skulle ha vägrat att distribuera är en oadresserad trycksak.

Eftersom det sålunda inte finns någon skyldighet för Posten Sverige AB att befordra oadresserade försändelser, har Posten inte brutit mot bestämmelsen i 6 kap. 4 § TF genom sin vägran att distribuera det i ärendet aktuella materialet.

Utifrån principiella utgångspunkter är det slutligen värt att notera att TF:s reglering alltså innefattar en garanti för alla att få tryckta skrifter spridda i landet via Posten Sverige AB under förutsättning att det sker i adresserade försändelser. Tryckta skrifter i sådana försändelser får Posten sålunda inte vägra att ta emot på grund av skrifternas innehåll. Någon ovillkorlig rätt till spridning av icke adresserade försändelser genom Posten finns däremot inte. Det gäller även tryckta skrifter. Posten kan alltså vägra att ta emot sådana skrifter för distribution, t.ex. på grund av deras innehåll.

Ärendet avslutas.