Skadestånd med anledning av en uppenbart oriktig firmaregistrering har jämkats eftersom sökandebolaget underlåtit att kontrollera om registreringen var korrekt

Justitiekanslerns beslut

Medinor AB tillerkänns skadestånd av staten med 130 000 kr samt ersättning för ombudskostnader med 25 000 kr.

Justitiekanslern uppdrar åt Patent- och registreringsverket att ombesörja utbetalningen av ersättningen till bolaget.

Ärendet

Bakgrund

Till Patent- och registreringsverket inkom den 6 april 2000 en anmälan från Lagrummet December nr. 636 Aktiebolag om ändring av bolagets firma till Medinor AB. Verksamheten angavs vara att direkt eller indirekt bedriva handels- och distributionsverksamhet inom invitrodiagnostiska produkter och medicinskt-tekniska produkter samt annan därmed förenlig verksamhet. Efter sedvanlig granskning av bl.a. handelsbolagsregistret konstaterade handläggande tjänsteman hos PRV att den sökta firman var förväxlingsbar med firman Medinor Handelsbolag, vars registrerade verksamhet bl.a. var konsultverksamhet inom det medicinska området och köp och försäljning av medicinsk utrustning. PRV sände med anledning härav den 12 april 2000 ett meddelande till bolagets ombud om att den sökta firman kunde förväxlas med Medinor HB och att ett nytt namnförslag därför skulle skickas in till verket senast den 12 maj 2000. Trots innehållet i detta meddelande registrerade PRV den av aktiebolaget sökta firman i aktiebolagsregistret den 2 maj 2000.

Enligt Medinor AB kom PRV:s meddelande den 12 april 2000 - som sändes till bolagets ombud - inte bolaget till del. Bolaget vidtog därför, efter beskedet om att firman registrerats, alla nödvändiga åtgärder för att bedriva verksamheten under firman Medinor AB.

Sedan fråga uppkommit om Medinor AB hade gjort sig skyldigt till intrång i handelsbolagets firma träffade bolagen i februari 2001 ett förlikningsavtal. Enligt avtalet åtog sig Medinor AB att till Medinor HB betala en förlikningslikvid av 160 000 kr på villkor att handelsbolaget bl.a. ändrade sin firma så att den inte var förväxlingsbar med aktiebolagets. PRV registrerade i april 2001 ändrad firma för handelsbolaget från Medinor HB till Nordhus Medical HB.

Anspråket m.m.

Medinor AB har i en skrivelse till PRV begärt skadestånd av staten med 302 200 kr. Av det yrkade beloppet avser 160 000 kr ersättning för den till handelsbolaget betalade förlikningslikviden, 78 500 kr kostnaden för juridiskt biträde inför förlikningen och 34 200 kr kostnaden för det arbete som bolagets verkställande direktör lagt ned med anledning av bl.a. tvisten med handelsbolaget. Anspråket innefattar också en begäran om ersättning för bolagets ombudskostnader i skaderegleringsärendet med 29 500 kr.

Bolaget har till stöd för sitt anspråk åberopat att registreringen av den sökta firman lett till skada med begärt belopp. Bolaget har anfört att det var angeläget om att få behålla firman, eftersom en ändring skulle leda till betydande kostnader. Bolaget gjorde därför bedömningen att en rimlig storlek på förlikningslikviden jämte kostnaderna för juridiskt biträde och internt arbete skulle vara väsentligt lägre än kostnaderna för att på nytt byta bolagets firma. En ändring av firman skulle dessutom ha inneburit att andra bolag inom samma koncern hade varit tvungna att byta sina firmor. Bolaget har gjort gällande att det har sökt begränsa sin skada genom att ingå förlikningsavtalet.

PRV har överlämnat anspråket hit. I ett yttrande har verket anfört bl.a. följande.

"PRV vidgår att registreringen var felaktig då firmorna var förväxlingsbara. Verkets uppfattning är att det som förekommit utgjort fel eller försummelse i den mening som sägs i 3 kap. 2 § skadeståndslagen och som i och för sig kan medföra skadeståndsskyldighet för staten.

PRV vill här direkt erinra om det meddelande som skickades till bolaget den 12 april 2000 och i vilket PRV upplyste om att den sökta firman inte kunde godkännas. Bolaget har härigenom uppmärksammats på förekomsten av en identisk firma. Denna omständighet borde rimligen ha föranlett bolaget att självmant ompröva sin anmälan. När detta inte skett och firman av förbiseende registrerats ändå, menar PRV att bolaget i sådan mån medverkat till att kostnader uppkommit att den ersättning som staten i förekommande fall ska anses skyldig att utge, bör jämkas till noll.

För den händelse att Justitiekanslern ändå skulle finna att bolaget är berättigat till ersättning vill PRV anföra följande.

Enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer gäller att rätt till skadestånd förutsätter ett adekvat orsakssamband mellan det oaktsamma handlandet och den inträffade skadan. Det oaktsamma handlandet skall vara en tillräcklig och nödvändig betingelse för skadan.

I liknande fall och där ett bolag fått sin firma hävd av domstol eller annars förpliktats att byta firma på grund av sämre rätt till kännetecknet och där den felaktiga registreringen är ett resultat av fel eller försummelse vid myndighetsutövning har staten ersatt eventuell förmögenhetsskada som har uppkommit.

I det nu aktuella fallet har bolaget inte ändrat sin firma utan istället ingått en förlikning med Medinor Handelsbolag, som hade det äldre registreringsskyddet. Bolaget har anfört att det skulle ha lidit en större skada om det inte ingått förlikningen och har av PRV begärt ersättning för kostnaderna för förlikningen samt därtill hörande kostnader. Enligt PRV:s uppfattning är de kostnader som bolaget begär ersättning för kostnader som bolaget självt valt att ta på sig i den föreliggande situationen. PRV ifrågasätter om här är fråga om ersättningsgilla kostnader.

PRV ifrågasätter även skäligheten av det begärda skadeståndet. I enlighet med förlikningsavtalet har bolaget erlagt 160 000 kr i förlikningslikvid till Medinor Handelsbolag som senare ändrat sin firma till Nordhus Medical Handelsbolag. Enligt PRV:s mening har bolaget inte visat på vilka grunder denna summa fastställts. Vidare har bolaget begärt 34 200 kr i ersättning för kostnader för arbete av den verkställande direktören i Medinor AB. En verkställande direktör är anställd i bolaget och ersättning för dennes arbete får regleras i avtal mellan verkställande direktören och bolaget. Enligt PRV:s uppfattning är ersättningen till verkställande direktör en kostnad som ankommer helt på bolaget, varför PRV helt bestrider denna del av begärd ersättning.

Sammanfattningsvis anser PRV med hänsyn till omständigheterna i förevarande fall att den felaktiga registreringen har sin orsak i fel eller försummelse som i och för sig skulle kunna medföra ersättningsskyldighet för staten. De kostnader bolaget har begärt ersättning för gäller dock kostnader för annat än nödvändig firmaändring och därtill hörande kostnader, och bör således inte berättiga till ersättning. PRV vill också starkt ifrågasätta bolagets resonemang kring ett eventuellt firmabyte för bolag i andra nordiska länder. PRV vill slutligen också peka på att ett logiskt och försiktigt handlingssätt från bolagets sida skulle ha inneburit en begränsning av skadans omfattning och PRV menar att i vart fall en väsentlig jämkning av ersättningsbeloppet bör komma i fråga."

Bolaget, som har fått del av PRV:s yttrande, har bestritt att det finns skäl att jämka skadeståndsersättningen. Bolaget har därefter kommit in med kompletterande utredning i fråga om skadans storlek.

Justitiekanslerns bedömning

Statens skadeståndsskyldighet i och för sig

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

För registrering av aktiebolags firma gäller vad som är föreskrivet i 16 kap. 1 § aktiebolagslagen (1975:385) och i övrigt vad som är föreskrivet i firmalagen (1974:156). I 10 § första stycket 6 firmalagen anges att en firma inte får registreras om den är förväxlingsbar med en annan näringsidkares släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken.

Av utredningen i ärendet här framgår att PRV, tydligen på grund av ett förbiseende, låtit registrera firman Medinor AB trots att firman uppenbarligen var förväxlingsbar med handelsbolagets firma. Det fel som förekommit är av sådan art att staten enligt den nämnda bestämmelsen i skadeståndslagen i och för sig har ådragit sig ett ersättningsansvar gentemot bolaget.

Jämkning på grund av medvållande

PRV har ansett att skadeståndet till Medinor AB helt bör sättas ned med hänsyn till att bolaget i firmaärendet hade fått del av underrättelsen om att den sökta firman var förväxlingsbar med någon annans firma. Detta förhållande borde enligt PRV ha föranlett bolaget att ändra sin anmälan i enlighet med PRV:s anmodan därom.

Enligt 6 kap. 1 § andra stycket skadeståndslagen kan skadestånd med anledning av ren förmögenhetsskada jämkas, om vållande på den skadelidandes sida har medverkat till skadan. Sådan jämkning sker enligt tredje stycket efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

Av utredningen framgår att bolaget genom sitt ombud fick del av PRV:s upplysning om att den sökta firman var förväxlingsbar och att bolaget därför skulle ge in ett nytt namnförslag. Svarstiden sattes till den 12 maj 2000. PRV:s registrering av firman skedde dock som nämnts redan den 2 maj. Med hänsyn till detta kan den omständigheten att bolaget inte gav in ett nytt namnförslag till PRV innan registreringen ägde rum inte rimligen läggas bolaget till last som medvållande.

Däremot finns det enligt min mening anledning att pröva frågan om bolaget med hänsyn till omständigheterna borde ha insett att registreringen var felaktig och därför inte okritiskt skulle ha inrättat sin verksamhet efter innehållet i registreringsbeslutet. Jag vill i detta sammanhang framhålla att den omständigheten att bolaget företräddes av ett ombud i registreringsärendet och därför, enligt vad bolaget har uppgett, inte självt fick del av PRV:s meddelande om förväxlingsbarhet inte fritar bolaget från ett ansvar för vållande som kan hänföras till ombudet. Jag gör i det följande därför inte någon åtskillnad mellan bolaget och dess ombud beträffande de omständigheter som är relevanta för bedömningen i jämkningsfrågan.

För bolagets del måste det med anledning av innehållet i underrättelsen om förväxlingsbarhet ha framstått som något egenartat att den sökta firman registrerades och att så också skedde innan svarstiden hade gått ut. Genom underrättelsen måste det vidare ha stått klart för bolaget att firmorna var identiska och att bolagets namnförslag inte kunde registreras. Med hänsyn till det sagda borde bolaget i vart fall ha insett att registreringen kunde ha varit felaktig. Det hade varit lätt för bolaget att ta kontakt med handläggaren på PRV för att kontrollera saken. En sådan försiktighetsåtgärd framstår dessutom som motiverad av det skälet att firman ofta utgör det viktigaste kännetecknet för ett bolags verksamhet i förhållande till kunder, leverantörer och andra. Enligt min uppfattning får bolaget anses ha medverkat till den skada som kan ha uppkommit i och med att verksamheten utan beaktande av nyss anförda förhållanden bedrevs vidare under den aktuella firman.

Till bilden hör emellertid också att registreringen av en sökt firma utgör ett för sökanden gynnande förvaltningsbeslut som denne i princip skall kunna förlita sig på. I ett fall som detta skulle det enligt min mening föra för långt att på grundval av enbart innehållet i PRV:s meddelande om förväxlingsbarhet ålägga bolaget ett odelat ansvar för uppkommen skada. Vid en jämförelse mellan vållandet på ömse sidor får det anses skäligt att jämka det skadestånd som staten kan ha att utge till bolaget med hälften av vad som annars skulle utgå.

Skadan

Bolagets ersättningsanspråk avser i allt väsentligt ersättning för de kostnader bolaget förlikningsvis har betalat till handelsbolaget med anledning av förvärvet av firmanamnet. Bolaget har åberopat att summan av förlikningslikviden (160 000 kr) samt kostnaden för juridiskt biträde (78 500 kr) och internt arbete (34 200 kr) uppgår till ett väsentligt lägre belopp än vad en ändring av bolagets firma skulle ha lett till. Bolaget har pekat på att ett firmabyte skulle ha medfört en rad utlägg för nya trycksaker (brevpapper, kuvert, visitkort, korrespondenskort m.m.), ny logotyp, ny fasadskylt, ändring av hemsidan och domännamnet samt kostnader för annonser avseende namnbyte och nytt utställningsmaterial. Bolaget har vidare gjort gällande att en ändring av firman hade lett till förlorad goodwill samt minskad försäljning, eftersom bolaget under tiden för handläggningen hos PRV inte skulle kunna vidta sakenliga marknadsföringsåtgärder.

Det bör här framhållas att skadeståndsinstitutets huvudsakliga syfte är att återställa den skadelidande i det läge som skulle ha gällt om inte den skadebringande handlingen hade utförts. Bolaget skall alltså i princip försättas i den ekonomiska situation det skulle ha befunnit sig i om det förväxlingsbara firmanamnet inte hade registrerats. En förutsättning för att skadestånd skall utgå är givetvis också att det finns orsakssamband mellan felet och skadan.

Med dessa utgångspunkter kan det i och för sig sättas i fråga om bolagets anspråk på ersättning för kostnaderna för förlikningen och därtill hörande åtgärder innefattar en ersättningsgill skada. Det kan nämligen hävdas att bolaget vid ett avslagsbeslut i firmaärendet, med hänsyn till den namngemenskap som förelåg med andra bolag i samma koncern, ändå skulle ha avsett att förvärva handelsbolagets firma på sätt som har skett. Felet har då inte utgjort en nödvändig förutsättning för den uppgivna skadan. Ett skadestånd till bolaget skulle i en sådan situation också innebära att staten skadeståndsvägen finansierar bolagets förvärv av firman med följd att bolaget blir överkompenserat. Det får emellertid anses ankomma på staten att visa att bolaget efter ett avslag på sin ansökan hos PRV hade haft för avsikt och dessutom hade kunnat förvärva firman av handelsbolaget i enlighet med vad som har skett. Utredningen i ärendet ger mig inte heller underlag för en sådan slutsats.

Jag anser mig sålunda kunna utgå från det förhållandet att bolaget till följd av det oriktiga registreringsbeslutet försattes i en situation där det måste antingen ge in en ny ansökan till PRV eller söka få till stånd en uppgörelse med handelsbolaget. I den mån kostnaderna för förlikningen inte är högre än vad kostnaderna för det alternativa handlingssättet skulle kunna antas ha blivit bör bolaget vara berättigat till skadestånd beräknat på grundval av de förstnämnda kostnaderna. Skadan står då nämligen i ett sådant direkt samband med felet som förutsätts för att skadestånd skall utgå enligt principen om adekvat kausalitet.

För att styrka sin skada har bolaget gett in utredning beträffande förlikningskostnaderna, men även avseende de utlägg som förekommit för inköp av trycksaker och liknande för den verksamhet som bedrivits under den registrerade firman. De sistnämnda utgifterna uppgår till 431 866 kr exklusive mervärdesskatt. Man kan enligt min mening utgå från att dessa kostnader i allt väsentligt skulle vara likvärdiga med vad bolaget hade fått betala för motsvarande materiel i en verksamhet som bedrivits vidare under en ny firma. En iakttagelse som visserligen kan göras av det ingivna underlaget är att en del av utläggen synes ha gjorts efter det att bolaget uppmärksammats på förekomsten av handelsbolagets firma. Trots denna anmärkning får utredningen anses visa att bolaget genom förlikningen i skälig omfattning har sökt begränsa sin skada såvitt nu är i fråga. Bolaget bör mot den angivna bakgrunden vara berättigat till ersättning för förlikningskostnaderna. Förlikningslikviden och kostnaden för juridiskt biträde framstår som skäliga och skall därför läggas till grund för skadeberäkningen. Däremot anser jag mig inte utan vidare kunna godta att den uppgivna kostnaden på 34 200 kr för verkställande direktörens eget arbete utgör en ersättningsgill skadepost. Jag har visserligen förståelse för att det inträffade har medfört vissa olägenheter i bolagets verksamhet. Eget arbete som inte motsvarar några särskilda utgifter är dock i princip inte ersättningsgillt enligt skadeståndsrättsliga principer (jfr NJA 1983 s. 209 och 1989 s. 851). Det får i detta fall ändå godtas att ersättningskravet hänför sig till åtgärder som i betydande mån ligger utanför området för den verkställande direktörens normala arbetsuppgifter liksom för bolagets vanliga administrativa uppgifter i övrigt. Bolaget bör därför åtnjuta viss ersättning för de hinder som detta kan ha inneburit för dess verksamhet. I brist på närmare utredning i saken anser jag att underlaget för skadeberäkningen i denna del kan uppskattas till skäliga 20 000 kr.

Sammanfattningsvis finner jag alltså att bolaget skall tillerkännas skadestånd av staten. Med beaktande av att skadeståndet skall jämkas med hälften utgår ersättning till bolaget med (160 000 kr + 78 500 kr + 20 000 kr / 2 =) avrundat uppåt 130 000 kr.

Ombudskostnaderna

När Justitiekanslern har att ta ställning till ett anspråk på skadestånd som handläggs inom ramen för statens frivilliga skadereglering följer möjligheterna att utge ersättning för ombudskostnader m.m. av bestämmelsen i 14 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten.

Enligt den bestämmelsen får Justitiekanslern besluta om ersättning av allmänna medel för biträde och för utredning i ett ärende i den utsträckning kostnaderna inte skall betalas enligt rättshjälpslagen (1996:1619). Bedömningen av i vilken omfattning ersättning av allmänna medel skall utgå till en sökande för ombudskostnader i ett ärende som handläggs inom ramen för statens frivilliga skadereglering bör, vid sidan av ärendets omfattning och svårighetsgrad, även ta hänsyn till om kostnaderna varit skäligen påkallade för tillvaratagande av sökandens rätt i enlighet med den i 18 kap. 8 § första stycket rättegångsbalken föreskrivna principen om ersättning för rättegångskostnader i tvistemål. Frågan om skäliga ombudskostnader bör dessutom i inte obetydlig omfattning bedömas med hänsyn till utgången i själva saken, jfr 18 kap. 1 § rättegångsbalken.

Bolaget har i detta fall tillerkänts skadestånd och bör därför i princip vara berättigat till ersättning för sina ombudskostnader. Bolaget har dock inte haft full framgång med sina yrkanden. Efter det att ersättningsyrkandet framställts har bolaget haft kostnader för visst arbete av ombudet som haft betydelse i ärendet. Vid en samlad bedömning anser jag att ersättningen för ombudskostnader i ärendet bör begränsas till skäliga ansedda 25 000 kr.

Ärendet avslutas härmed.