Remissyttrande till Justitiedepartementet över departementspromemorian Åtgärder mot klotter

Förslagen till ändringar i brottsbalken föranleder, med utgångspunkt från de rättssäkerhetsintressen och andra intressen som Justitiekanslern särskilt skall värna om, inga synpunkter från min sida.

Vad gäller förslaget till ändring i polislagen (1984:387) vill jag lämna följande synpunkter.

Det grundlagsreglerade skyddet mot kroppsvisitation i 2 kap. 6 § regeringsformen (RF) får begränsas endast under de förutsättningar som anges i 2 kap. 12 § RF. Detta lagrum stadgar bl.a. att en sådan begränsning får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och att begränsningen aldrig får gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det fordras således mycket starka skäl för att tillåta ett ingrepp i skyddet mot kroppsvisitation.

I dag gäller enligt 19 § polislagen att en polisman i den utsträckning det behövs får kroppsvisitera för att söka efter vapen eller andra farliga föremål. I förarbetena till bestämmelsen betonas att dessa befogenheter skall utnyttjas bara i situationer då risken typiskt sett framstår som stor för att vapen och andra tillhyggen skall komma till användning vid våldsbrott. Vidare sägs att det är ytterst väsentligt att den praktiska tillämpningen inte får en sådan utformning att den av allmänheten uppfattas som ett utslag av obefogat trakasseri. Som exempel på situationer då risken typiskt sett framstår som stor för att vapen och andra tillhyggen skall komma till användning anges i förarbetena att två rivaliserande ungdomsgrupper konfronteras på allmän plats och olika slags provokationer förekommer som gör det troligt att vissa av ungdomarna bär på knivar eller andra tillhyggen. Ett annat typfall, sägs det, representeras av vissa slags offentliga evenemang där erfarenhetsmässigt risken för våld är överhängande. Den nuvarande regleringen ger alltså polisen rätt att vid sådana tillfällen mera rutinmässigt utföra kontroller för att söka efter vapen och andra farliga föremål (prop. 1986/87:115 s. 11). 

Den föreslagna lagändringen innebär att möjligheterna till kroppsvisitation utökas genom att polisen ges rätt att söka efter föremål även till förebyggande av egendomsbrott. Det är självklart att detta inte är ett lika skyddsvärt intresse som när kroppsvisitationen sker till förebyggande av brott mot liv eller hälsa. Vad som är ett i ett demokratiskt samhälle godtagbart ändamål kan naturligtvis förändras över tiden. Skadegörelse i form av klotter är ett ökande problem i samhället och medför stora kostnader såväl för det allmänna som för enskilda. De alternativa lösningar som diskuterats har, anges det i promemorian, inte lett till några resultat. Det är inte orimligt att man mot bakgrund av detta skulle kunna komma fram till att bekämpandet av klotter och liknande skadegörelse i dag kan anses utgöra ett sådant ändamål som avses i 2 kap. 12 § RF.

Den föreslagna bestämmelsen har, av integritetsskäl, försetts med ett rekvisit som inte uppställts vad gäller kroppsvisitation beträffande vapen och andra föremål, nämligen ett krav på att det skall finnas "anledning att anta att den som avses med åtgärden bär ett sådant föremål med sig". Som exempel på omständigheter som talar för ett ingripande anges i promemorian (s. 39) att man av formen på en persons jacka kan anta att denne gömmer exempelvis klotterutrustning innanför densamma eller att en person som tidigare gjort sig skyldig till skadegörelse genom klotter observeras i en typisk klottermiljö med ryggsäck e.d. som skulle kunna innehålla klotterutrustning. Bestämmelsen lämnar ett stort utrymme för den enskilde polismannens skön och det finns därmed en risk att kroppsvisitation i många fall kommer att företas mot "oskyldiga" personer.

Jag är, med hänsyn till det starka skydd som bör finnas för en persons kroppsliga integritet samt på grund av vad som sagts ovan, inte beredd att tillstyrka en bestämmelse med det innehåll som föreslås i promemorian.

I promemorian anförs (s. 27) att typiska klotterföremål är så pass skrymmande att det många gånger torde vara tillräckligt med mindre ingripande åtgärder, såsom att genomsöka väskor och känna utanpå klädesplagg. Detta alternativ avfärdas dock med motiveringen att det inte är tillräckligt med en sådan möjlighet. Man måste, sägs det, kunna företa en mer ingående genomsökning i de fall då man efter att ha känt utanpå t.ex. en jacka kan anta att personen i fråga gömmer en sprayburk e.d. innanför denna. Argumentet har dock ingen bäring på genomsökning av väskor och annat handbagage. 

Klotterutrustning är vanligen relativt skrymmande. Den torde därmed ofta transporteras i en väska e.d. som gärningsmannen bär med sig. En bestämmelse i enlighet med det förslag Lagrådet skisserat i sitt yttrande i det tidigare lagstiftningsärendet (prop. 1987/88:143 s. 16 f.) - innebärande att möjligheten till genomsökning begränsas till väskor o.d. - har därmed förutsättningar att bli effektiv samtidigt som den inte innebär något angrepp på den enskildes kroppsliga integritet. 

Då kan man fråga sig om inte polisen dessutom borde få göra en ytlig undersökning av kläderna, utan att det går så långt som till en kroppsvisitation. Med en sådan möjlighet blir nog emellertid gränsdragningssvårigheterna så stora att behovet inte uppväger dessa svårigheter. Visar det sig att en möjlighet att undersöka enbart väskor o.d. blir otillräckligt effektiv, kan lagstiftaren ha anledning att gå vidare med den erfarenheten som grund.

Min uppfattning är således att det i promemorian framlagda förslaget till ändring i polislagen inte bör genomföras, utan att man i stället - i vart fall som ett första steg - bör införa en mindre långtgående visitationsmöjlighet i enlighet med vad som sagts ovan.