Klagomål mot Migrationsverkets handläggning av ett ärende om uppehållstillstånd

Justitiekanslerns beslut 

Justitiekanslern riktar allvarlig kritik mot Migrationsverket för att verket inte handlagt ett ärende om uppehållstillstånd med förtur.

Ärendet

AA har i en skrivelse hit framfört klagomål mot Migrationsverkets handläggning av hennes sons, BB, ansökan om uppehållstillstånd i Sverige. Hon har anfört att sonen, tillsammans med sina två yngre bröder, i maj 1999 ansökte om att få förenas med henne i Sverige. De båda yngre sönerna beviljades uppehållstillstånd i beslut den 15 juni 2000, medan den äldste sonens ansökan avslogs eftersom han hunnit fylla 18 år under handläggningstiden. AA har begärt att Justitiekanslern ser till att hennes äldste son får komma till sin familj.

Migrationsverket har avgett yttrande i ärendet.

Av Migrationsverkets yttrande framgår i huvudsak följande. BB ansökte i maj 1999 om uppehållstillstånd för att återförenas med sin mor, som redan var bosatt i Sverige. Ansökan kom in till Migrationsverket (dåvarande Invandrarverket) den 9 juni 1999. Efter att modern den 15 juli samma år inkommit med skriftliga svar på vissa frågor var ärendet komplett. Verket beslutade den 15 juni 2000 att avslå ansökan om uppehållstillstånd för BB. Han hade fyllt 18 år den 4 januari 2000.

Migrationsverket konstaterar i sitt yttrande att de rutiner som tillämpats för behandling av förtursärenden inte varit tillräckliga och att handläggningen av det aktuella fallet brustit. Verket har beklagat det inträffade och sagt sig förutsätta att de förändringar som gjorts i rutinerna skall innebära att misstaget inte upprepas.

OB har beretts tillfälle att lämna synpunkter på yttrandet.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern skall enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn vaka över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Tillsynen över den offentliga verksamheten är inriktad främst på att denna fullgörs på ett riktigt sätt utifrån de krav som ställs upp i olika författningar. Justitiekanslern har inte någon möjlighet att överpröva eller ändra de beslut som en myndighet fattar inom sitt kompetensområde.

Enligt 2 kap. 4 § första stycket 2 utlänningslagen (1989:529) får uppehållstillstånd beviljas barn under 18 år, med vårdnadshavare i Sverige, förutsatt att barnet varit hemmavarande hos vårdnadshavaren då denne bodde i hemlandet. Då barn hunnit fylla 18 år tillämpas istället första stycket 3 samma paragraf, enligt vilken en anhörig till någon som är bosatt i Sverige och som i hemlandet ingått i den personens hushåll får beviljas uppehållstillstånd. Det är den sökandes ålder vid beslutstillfället som är avgörande för vilken punkt i 2 kap. 4 § första stycket utlänningslagen som skall tillämpas.

Enligt den rutinbeskrivning för behandling av förtursärenden som Migrationsverket bifogat sitt yttrande bör automatisk förtur ges i ärenden där en sökande som åberopar anknytning till en förälder kommer att hinna fylla 18 år innan beslut kan tas med normal handläggningstid.

Av Migrationsverkets yttrande framgår att dessa riktlinjer inte har följts i det aktuella ärendet. Verket kan inte undgå allvarlig kritik för den bristfälliga handläggningen. Med hänsyn till den mycket stora betydelse som frågor om uppehållstillstånd har för den enskilde framstår det som djupt otillfredsställande att en enskild familj drabbas av brister i handläggningen på det sätt som skett.

Jag har i enlighet med vad som anförts inledningsvis ingen möjlighet att ändra ett beslut som en myndighet har fattat inom sitt kompetensområde. Jag förutsätter att Migrationsverket ser till att det finns säkra rutiner som förhindrar en upprepning av det inträffade och avslutar ärendet med den kritik som jag riktat mot verkets handläggning av ärendet.