Begäran om internationell rättslig hjälp i brottmål

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd i ärendet.

De hit överlämnade handlingarna återlämnas till Justitiedepartementet.

Ärendet

Bakgrund

Riksåklagaren i Litauen har i en skrivelse till Justitiedepartementet i Sverige den 22 februari 2001 begärt rättslig hjälp med utredningen av ett ärende i Litauen i vilket en litauisk parlamentsledamot, AA, misstänks för att ha gjort antisemitiska uttalanden. Dessa uttalanden skulle ha gjorts under eller i samband med en intervju genomförd av en medarbetare vid Sveriges Television, redaktör BB. Uttalanden av detta slag har angetts kunna vara straffbara enligt artikel 72 i den litauiska strafflagen varför en utredning påbörjats i Litauen under ledning av landets riksåklagare.

Under utredningen hos riksåklagaren i Litauen har parlamentsledamoten hörts och därvid förnekat att han skulle ha gjort några uttalanden av det slag som påståtts. Riksåklagaren har i sin framställning hänvisat härtill och framhållit att det är av avgörande betydelse för att kunna fastställa vad som sagts att "den inspelade intervjun" ställs till de litauiska myndigheternas förfogande. Enligt vad riksåklagaren uppgett i sin skrivelse skulle redaktör BB vid underhandskontakter med den litauiska åklagarmyndigheten ha förklarat sig villig att lämna över den inspelade intervjun om det begärdes av svenska brottsutredande myndigheter.

Riksåklagaren i Litauen har mot bakgrund av det anförda anhållit om biträde med att få tillgång till den inspelade intervjun. Justitiedepartementet har den 26 februari 2001 överlämnat framställningen till Justitiekanslern. En kopia av samma framställning har den 9 mars 2001 överlämnats hit av den svenske riksåklagaren.

Utredning m.m.

Justitiekanslern har genom underhandskontakter med BB vid Sveriges Television erfarit att den intervju som avses i framställningen sändes i TV-programmet Aktuellt den 25 januari 2001 under den nyhetssändning som påbörjas kl. 21.00. Intervjun med AA omfattar förutom det inslag som sändes också en längre bandad del som tjänat som underlag för publiceringen men som inte återgetts i Aktuelltsändningen. BB har vidare bestritt uppgifterna om att han skulle ha förklarat sig villig att lämna ut underlaget för det publicerade intervjuinslaget.

Justitiekanslern har med stöd av 5 kap. 5 § lagen (1991:1559) med föreskrifter på tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens områden från Sveriges Television infordrat och tagit del av ett referensband med det avsedda Aktuellt inslaget samt en utskrift av vad som därvid yttrats.

Gällande bestämmelser

Allmänna förutsättningar för att lämna rättslig hjälp

Regler om internationell rättslig hjälp i brottmål finns numera i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, vilken från och med den 1 oktober 2000 ersatt lagen (1991:435) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete på brottmålsområdet.

Rättslig hjälp innefattar enligt 1 kap. 2 § i den nya lagen bl.a. förhör i samband med förundersökning i brottmål (p.1). Rättslig hjälp kan också omfatta sådana straffprocessuella tvångsmedel som kvarstad och beslag m.m. (p.5.)

Enligt 2 kap. 1 § skall rättslig hjälp i form av bl.a. förhör lämnas under de förutsättningar som gäller för en motsvarande åtgärd under en svensk förundersökning eller rättegång. Av 2 kap. 2 § följer att rättslig hjälp i form av förhör får lämnas även om den gärning som ansökan avser inte motsvarar ett brott enligt svensk lag. Kravet på dubbel straffbarhet, vilket i 1991 års lag (se 9 § andra stycket) gällde som en förutsättning för rättslig hjälp, har alltså mjukats upp i den nya lagstiftningen. När det gäller användning av tvångsmedel som t.ex. beslag förutsätts dock enligt 2 kap. 2 § alltjämt att den gärning som ansökan avser är straffbar också enligt svensk lag med de undantag från denna regel i tillämpningen gentemot vissa länder som följer av 4 kap. 20 §.

Enligt 2 kap. 14 § skall en ansökan om rättslig hjälp avslås om ett bifall till ansökan skulle kränka Sveriges suveränitet, medföra fara för rikets säkerhet eller strida mot svenska allmänna rättsprinciper eller andra väsentliga intressen.

Den nya lagen om internationell rättslig hjälp innehåller inte någon särskild föreskrift om att dess tillämpningsområde begränsas av tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Att grundlagarna inte kan sättas ur spel genom lagstiftning på lägre konstitutionell nivå har ansetts självklart och någon uttrycklig regel har därför inte ansetts behövas föra in i lagen, se härom prop. 1999/2000:61 s. 73.

Av TF och YGL följer att ingripanden mot yttranden i grundlagsskyddade medier endast får ske i den ordning och under de förutsättningar som dessa grundlagar anger. Förekommer i ett ärende om rättslig hjälp misstanke om tryckfrihetsbrott eller yttrandefrihetsbrott i Sverige skall ärendet handläggas av Justitiekanslern i egenskap av exklusiv åklagare på det av grundlagarna omgärdade området. Denne kan då besluta att inleda förundersökning i den ordning som föreskrivs i TF och YGL.

Närmare om reglerna i YGL och förutsättningarna för ingripande mot TV- program

Sändningar av televisionsprogram omfattas här i landet av reglerna i yttrandefrihetsgrundlagen (se 1 kap. 1 § tredje stycket samt 3 kap. 1 § YGL).

Inom det grundlagsskyddade området är Justitiekanslern exklusivt behörig åklagare (7 kap. 1 §). Justitiekanslerns möjligheter att ingripa mot innehållet i ett televisionsprogram förutsätter att ett yttrandefrihetsbrott föreligger. Vilka brott som utgör yttrandefrihetsbrott framgår av 5 kap. 1 § YGL jämfört med 7 kap. 4 och 5 §§ tryckfrihetsförordningen. Användning av ett tvångsmedel som beslag kan endast ske om det föreligger misstanke om ett yttrandefrihetsbrott.

Av betydelse för prövningen av den framställning som överlämnats hit är också den s.k. meddelarfrihetsregleringen. Enligt denna är varje svensk medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad rätt att enligt reglerna i YGL i bl.a. televisionsprogram offentligen uttrycka tankar åsikter och känslor och i övrigt lämna uppgifter i vilket ämne som helst (1 kap. 1 § första stycket och 2 § YGL). Några avvikande regler för utländska medborgare har inte meddelats (jfr 11 kap. 1 § YGL) och även utlänningar åtnjuter alltså meddelarfrihet vid kontakter med företrädare för medierna, t.ex. en journalist vid en nyhetsredaktion som Aktuellt. Vissa undantag från meddelarfriheten som inte är aktuella här framgår av 5 kap. 1 § YGL.

En viktig beståndsdel i det skydd som omgärdar nyhetsförmedling och andra sändningar i televisionen är det s.k. censurförbudet. Enligt 1 kap 3 § YGL får det inte förekomma att något som är avsett att framföras i ett televisionsprogram först måste granskas av en myndighet eller något annat allmänt organ. Inte heller är det tillåtet för dem att utan stöd i YGL på grund av det kända eller väntade innehållet i ett program förbjuda eller hindra dess offentliggörande bland allmänheten.

Slutligen kan när det gäller möjligheterna att ingripa mot innehållet i ett televisionsprogram nämnas att det enligt huvudregeln är förbjudet för myndigheterna att efterforska den som lämnat meddelande till företrädare medierna (efterforskningsförbud, 2 kap. 4 § YGL) samt att den som har tagit befattning med tillkomsten eller spridningen av en framställning som utgjort eller varit avsedd att ingå i ett televisionsprogram i princip inte får röja vad han därvid erfarit om t.ex. den som lämnat uppgifter till programmet (anonymitetsskydd 2 kap. 3 § YGL).

Justitiekanslerns bedömning

Jag har granskat det referensband som infordrats och som bl.a. återger en intervju med den litauiske parlamentsledamoten. Under intervjun fälls inga yttranden som innefattar hets mot folkgrupp eller som eljest kan bedömas stå i strid med yttrandefrihetsgrundlagens regler.

Det saknas därmed lagliga förutsättningar för mig att inleda förundersökning på grund av misstanke om yttrandefrihetsbrott i programmet och därmed också att föranstalta om beslag eller användning av annat tvångsmedel enligt reglerna i rättegångsbalken.

Bakom framställningen från riksåklagaren i Litauen torde såvitt kan förstås ligga en önskan att komma i besittning också av sådana delar av intervjun med parlamentsledamoten som inte har återgetts i Aktuelltsändningen men som har tjänat som underlag för publiceringen av denna. Som framgått av de regler i YGL som jag redogjort för tidigare, bl.a. reglerna om meddelarfrihet och censurförbud, saknas emellertid lagliga möjligheter för mig att med stöd av YGL och rättegångsbalken infordra eller eljest sätta mig i besittning av och granska de delar av intervjun som kan finnas inspelade men som inte har sänts. Reglerna om meddelarfrihet innebär ju i huvudfallet att en meddelare är fri från ansvar oberoende av om de uppgifter som han lämnar publiceras eller inte och att ansvar utkrävs endast av den ansvarige utgivaren för ett visst program för vad som faktiskt publicerats däri, jfr prop. 1975/76:204 s. 108 f. och Axberger, Tryckfrihetens gränser s. 309.

Det finns alltså inte möjligheter att inom grundlagens ram ingripa eller vidta någon åtgärd beträffande det aktuella intervjuinslaget. Därav följer också att det saknas möjligheter att enligt vanlig lag göra något ingripande i anledning av de uppgifter som kan ha lämnats i sammanhanget.

Jag saknar alltså lagliga möjligheter att villfara begäran om att lämna rättslig hjälp på det sätt som önskats.

I enlighet med bestämmelserna i 2 kap. 17 § i den aktuella lagen återlämnas handlingarna i ärendet till Justitiedepartementet.

Ärendet avslutas här.