Skadeståndsanspråk på grund av att en försäkringskassa lämnat ut sekretesskyddade uppgifter

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning med 5 000 kr avseende lidande. Hon tillerkänns därutöver ersättning för ombudskostnader i ärendet här med 3 363 kr.

Justitiekanslern uppdrar åt Riksförsäkringsverket att ombesörja att beloppen betalas ut till AA.

Ärendet

AA har, genom sitt ombud, i en skrivelse hit framställt anspråk på ersättning av staten med 10 000 kr avseende lidande på den grunden att Västmanlands läns allmänna försäkringskassa brustit i handläggningen av hennes ärende genom att vid ett planeringsmöte den 15 juni 1999 angående fortsatt rehabilitering lämna ut uppgifter som var sekretessbelagda enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100). Närvarande vid mötet var, förutom AA, en läkare, försäkringskassans handläggare samt två representanter för AA:s arbetsgivare. Försäkringskassans handläggare läste under mötet högt ur ett journalblad från Centrallasarettet i Västerås, utan att AA gett sitt samtycke till det. AA har uppgett att hon kände sig mycket kränkt av att uppgifterna ur journalen lästes upp vid mötet.

I skrivelsen har AA hänvisat till att hon anmält försäkringskassan till Riksdagens ombudsmän (JO) som i beslut den 11 februari 2000 i ärende med dnr 2961-1999 kritiserat kassans agerande. Beslutet har fogats till framställan.

AA har vidare begärt ersättning för ombudskostnader i ärendet här med 7 936 kr avseende 6,5 timmars arbete.

Justitiekanslern har den 14 september 2000 med stöd av 10 § förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten beslutat att ta över handläggningen av AA:s anspråk trots att det inte i första hand ankommer på Justitiekanslern att ta ställning till anspråk av detta slag.

Riksförsäkringsverket har avgett yttrande och tillstyrkt att AA tillerkänns ersättning. I yttrandet anges i bl.a. följande.

"Riksförsäkringsverkets bedömning

Enligt 7 kap. 7 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess hos bl.a. allmän försäkringskassa för uppgift om någons hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden om det kan antas att den uppgiften rör eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta personskada, sakskada och ren förmögenhetsskada som har vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen ska bestämmelserna i lagen om skyldighet för staten att ersätta personskada också tillämpas i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- och telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning eller olaga diskriminering eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Enligt Riksförsäkringsverkets mening bör försäkringskassans åtgärd, att i strid mot 7 kap. 7 § sekretesslagen lämna ut uppgifter om AA till hennes arbetsgivare, vara att anse som fel eller försummelse av beskaffenhet att kunna föranleda skadeståndsskyldighet enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

Enligt Justitiekanslern beslut den 21 juni 1989 i ärende dnr 1538-89-40 (JK 1989 C. 12) innebär ett utlämnande i strid mot 7 kap. 7 § sekretesslagen av uppgifter om någons hälsotillstånd ett sådant brott om tystnadsplikt som kan medföra rätt till ersättning för lidande enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen.

Mot bakgrund av vad nu sagts bör AA vara berättigad till ersättning för det lidande som det aktuella utlämnandet vållat henne."

AA har inkommit med ytterligare synpunkter.

Justitiekanslern har tagit del av försäkringskassans akt.

Justitiekanslerns bedömning

Av handlingarna i ärendet framgår att handläggaren hos försäkringskassan åsidosatt sin tystnadsplikt genom att i strid med 7 kap. 7 § första stycket sekretesslagen lämna ut uppgifter ur sjukjournalen till företrädare för AA:s arbetsgivare. För att ersättning för lidande skall kunna utgå i ett fall som det förevarande, krävs att brott som avses i 1 kap. 3 § skadeståndslagen förekommit.

Såsom Riksförsäkringsverket pekat på i sitt yttrande har Justitiekanslern i tidigare sammanhang konstaterat att åsidosättande av tystnadsplikten i fall som det aktuella innefattar brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken och grundar rätt till ersättning för lidande enligt 1 kap. 3 § skadeståndslagen. AA är därmed berättigad till ersättning för det lidande som det felaktiga utlämnandet av uppgifterna vållat henne.

Vid en bedömning av de omständigheter som föreligger i ärendet finner jag att ersättningen till AA för lidande skäligen bör bestämmas till 5 000 kr.

Hon är därutöver berättigad till ersättning för ombudskostnader. Av ombudets kostnadsräkning framgår att det arbete som lagts ned till viss del avser andra frågor än skadeståndsfrågan och då framför allt det tidigare berörda ärendet hos Riksdagens ombudsmän. Med hänsyn härtill och till ärendets art och omfattning bör ersättningen för ombudskostnader begränsas till ett belopp som motsvarar tre timmars arbete enligt den av regeringen fastställda timkostnadsnormen.

Ärendet avslutas härmed.