Anspråk på ersättning för förlorad arbetsförtjänst i anledning av att en frihetsberövad gått miste om skadestånd i en arbetsrättslig tvist

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA ersättning för förlorad arbetsförtjänst med 85 120 kr.

Ränta enligt 4 § andra stycket och 6 § räntelagen (1975:635) skall utgå på beloppet från den 21 oktober 2000 till dess betalning sker.

Anspråk m.m.

AA var anhållen och häktad under tiden den 3 maj - 2 september 1998 på grund av misshandel och sexuellt utnyttjande. Svea hovrätt meddelade den 16 september 1998 frikännande dom.

I beslut den 13 november 1998 tillerkände Justitiekanslern AA ersättning med sammanlagt 103 123 kr (dnr 2965-98-41). Av detta belopp utgjorde 100 000 kr ersättning för lidande och resterande belopp ersättning för ombudskostnader.

AA har nu återkommit till Justitiekanslern och begärt ersättning för förlorad arbetsförtjänst med 85 120 kr. Beloppet avser mistad lön och semesterersättning från Akademiska sjukhuset i Uppsala. Han har därtill yrkat ränta.

Justitiekanslerns bedömning

Av handlingarna i ärendet framgår bl.a. följande.

Genom ett muntligt anställningsavtal den 26 februari 1998 anställdes AA av Uppsala läns landsting att tjänstgöra som läkare vid Akademiska sjukhuset under tiden den 30 mars - 30 september 1998. Lönen bestämdes till 19 000 kr i månaden. Den 20 mars 1998, dvs. innan AA tillträtt sin anställning, hävde landstinget anställningsavtalet.

Under påstående om att landstinget inte haft rätt att avskeda honom yrkade AA vid Uppsala tingsrätt att han skulle tillerkännas bl.a. ekonomiskt skadestånd för den arbetsinkomst som han förlorat under anställningstiden. Ersättning begärdes med 43 224 kr avseende den del av anställningstiden som han inte var frihetsberövad. I dom den 18 augusti 1999 fann tingsrätten att landstingets agerande berättigade AA till skadestånd. Landstinget ålades därför att till AA betala bl.a. det ekonomiska skadestånd som han hade begärt. Arbetsdomstolen, som ansåg att landstinget varken varit berättigad att lämna anställningsavtalet utan avseende eller att avskeda AA, fastställde i dom den 13 september 2000 tingsrättens domslut.

Av reglerna i lagen (1982:80) om anställningsskydd följer att en arbetsgivare som bryter mot lagen skall betala bl.a. lön och andra anställningsförmåner som arbetstagaren kan ha rätt till. Ersättningen skall därvid motsvara den förlust som uppkommit. I ärendet får det därför anses stå klart att AA - för det fall han inte hade varit anhållen och häktad - skulle ha varit berättigad till ersättning av landstinget motsvarande utebliven lön m.m. under tiden den 3 maj - 2 september 1998. Frihetsberövandet får alltså anses ha varit den direkta orsaken till att AA inte har kunnat erhålla något skadestånd av landstinget för den tiden. Frågan är då om denna ekonomiska förlust för AA kan ersättas som förlorad arbetsförtjänst enligt frihetsinskränkningslagen.

Det skulle nämligen kunna hävdas att AA inte är berättigad till ersättning för förlorad arbetsförtjänst på grund av att han inte hade någon anställning under den tid han var frihetsberövad. Vidare skulle kunna göras gällande att vad AA gått miste om på grund av att han frihetsberövades inte är lön utan skadestånd och att ersättning för förlorad arbetsförtjänst därför inte skulle kunna utgå.

Justitiekanslern har emellertid i andra situationer inte krävt att en person som är berättigad till ersättning enligt frihetsinskränkningslagen skall ha en anställning för att denne skall få ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Justitiekanslern har t.ex. utgett ersättning till personer som har gått miste om arbetslöshetsersättning under den tid de har varit frihetsberövade. Ersättning har även utgått för förlorat utbildnings- och studiebidrag.

Mot bakgrund av vad som nu sagts får den ersättning som AA har gått miste om i förevarande fall anses vara av sådan art att den bör kunna ersättas inom ramen för aktuell lagstiftning. AA bör därför tillerkännas ersättning för den ekonomiska förlust han i arbetsrättsligt hänseende har orsakats på grund av frihetsberövandet. Det yrkade beloppet får därvid anses skäligt.

Av 4 § andra stycket räntelagen följer att ränta skall utgå från den dag som infaller en månad efter det att krav på ersättning har framställts och erforderlig utredning har lagts fram. AA framställning kom in hit den 21 september 2000 varför ränta på beloppet skall utgå från den 21 oktober 2000.