Anspråk på skadestånd av staten med hänvisning till ett felaktigt handräckningsförfarande

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner BeKå Restaurangdrift i Malmö AB, konkursbo, skadestånd med 20 000 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 7 november 1999 till dess betalning sker.

Justitiekanslern uppdrar åt Riksskatteverket att ombesörja att beloppet betalas ut till konkursboet.

Bakgrund

Kronofogdemyndigheten i Malmö, Betalningsföreläggandenheten, meddelade efter ansökan av BeKå Restaurangdrift i Malmö AB (bolaget) utslag den 19 december 1997 i mål om särskild handräckning. Utslaget innebar att svaranden i målet, ett aktiebolag, skulle utge egendom enligt förteckning till ansökningen. Sedan utslaget överlämnats till Kronofogdemyndigheten i Malmö inleddes förrättning den 5 februari 1998. Handräckning verkställdes då beträffande viss egendom (barstolar) medan bolaget återkallade verkställigheten rörande viss övrig egendom (ventilationsanläggning m.m.). I samråd med parterna ställdes därefter förrättningen in för att sättas ut till ett senare tillfälle. Ny förrättning hölls den 19 februari 1998. Bolaget återkallade därvid verkställighet av ytterligare egendom (grillfundament). Av utredningen framgår att förrättningen avslutades utan att någon egendom omhändertogs.

Den 27 april 1998 beslutade kronofogdemyndigheten att avvisa bolagets ansökan om handräckning. Som skäl för beslutet anförde kronofogdemyndigheten följande.

Vid förrättning för verkställighet mot Café Europa AB i bolagets lokaler vis Stortorget den 19 februari 1998, uppmanade KFMs förrättningsman närvarande representanter för sökandebolaget att omhändertaga samtlig den kvarvarande egendom som avsågs med handräckningsbeslutet, och vilken sökanden då alltjämt framställde krav på att få ut.

Uppmaningarna följdes emellertid ej. Sökanden förklarade sig nämligen föredra att i stället utfå betalning, vilket naturligtvis var en omöjlighet med hänsyn till innehållet i exekutionstiteln. - Se "Handläggningsnoteringar" daterade den 19 februari 1998 av kronokommissarien AA. När förrättningsmannen uppmaningar således inte följts, förklarade förrättningsmannen att förrättningen var avslutad. Från sökandens sida framställdes därefter begäran om anstånd i målet. Förrättningsmannen upplyste då återigen att förrättningen var avslutad samt att frågan om huruvida anstånd skulle beviljas komma att prövas senare.

Med hänsyn till att förrättningsmannen redan hade förklarat förrättningen avslutad, kunde frågan om anstånd inte längre prövas av KFM. - Eftersom sökanden trots uppmaningar underlåtit att omhändertaga den aktuella egendomen, samt att förrättningsmannen funnit förrättningen vara avslutad, saknas förutsättningar för KFM att fortsättningsvis befatta sig med målet. Då sökanden inte har återkallat sin ansökan skall denna avvisas.

Bolaget överklagade kronofogdemyndighetens beslut till Malmö tingsrätt, som i beslut den 14 augusti 1998 undanröjde det överklagade avgörandet och återförvisade ärendet till kronofogdemyndigheten för erforderlig handläggning. I beslutsmotiveringen anförde tingsrätten att det av utredningen framgick att bolagets företrädare under förrättningen hade begärt anstånd och att det i en sådan situation ankommer på förrättningsmannen att fatta ett omedelbart beslut i anståndsfrågan eller upplysa sökanden om att ett senare avslag på en anståndsbegäran kan komma att leda till avvisning. Då någon sådan upplysning inte hade lämnats fanns det enligt tingsrätten mening inte förutsättningar för avvisning.

Av utredningen framgår att den egendom som bolaget begärt omhändertagen hade försålts på auktion redan innan tingsrätten meddelade sitt beslut.

Bolaget försattes enligt uppgift i konkurs den 26 maj 1999.

Anspråk m.m.

BeKå Restaurangdrift i Malmö Aktiebolag, konkursbo, har yrkat skadestånd av staten med 93 170 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 7 november 1999 till dess betalning sker. Det begärda beloppet motsvarar värdet av den egendom som förtecknades på bilagan till ansökan om särskild handräckning. Konkursboet har som grund för anspråket, i sammanfattning, åberopat att kronofogdemyndigheten vid handläggningen av handräckningsmålet brustit i aktsamhet samt meddelat ett felaktigt avvisningsbeslut.

Rikskatteverket har i yttrande tillstyrkt att skadestånd skall utgå till konkursboet men ansett att ersättningen inte bör överstiga 15 000 kr.

Konkursboet har lämnat synpunkter på yttrandet samt lämnat vissa kompletterande upplysningar.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 16 kap. 12 § utsökningsbalken (UB) sker verkställighet som inte avser kvarstad genom att kronofogdemyndigheten förelägger svaranden att fullgöra vad som åligger honom eller att iaktta förbud eller annan föreskrift eller att myndigheten själv vidtar behövlig åtgärd. På framställning av sökanden kan kronofogdemyndigheten, om det anses lämpligt, överlämna åt sökanden att efter myndighetens anvisningar utföra behövlig åtgärd.

I detta fall har något föreläggande inte riktats mot svaranden och det har inte heller kommit fram att bolaget skulle ha begärt att få utföra åtgärder för att verkställa omhändertagandet av den egendom som omfattades av handräckningsutslaget. Det ankom därför på kronofogdemyndigheten att vidta behövlig åtgärd för att genomföra handräckningen och, om så var erforderligt, utöva sådant tvång som medges enligt 2 kap. 17 § UB. Som Riksskatteverket anfört i sitt yttrande har kronofogdemyndigheten vid angivna förhållanden inte kunnat avvisa ansökningen på den grunden att bolaget underlåtit att själv utföra behövliga åtgärder. Det fel som förekommit är av sådant slag att staten därigenom ådragit sig skadeståndsansvar enligt bestämmelserna i 3 kap. 2 § skadeståndslagen.

I fråga om den skada som uppkommit genom att handräckning inte lämnats bolaget skall uppmärksammas att av konkursboets krav på 93 170 kr avser 62 750 kr ersättning för sådan egendom som bolaget antingen erhållit vid den första förrättningen eller som bolaget frånfallit under handräckningsförfarandet. Såvitt avser denna egendom kan ersättningsyrkandet inte vinna bifall.

Av ersättningskravet återstår då egendom enligt förteckning till ett belopp av 30 420 kr. Värderingen har enligt konkursboet gjorts av en revisor i samband med att egendomen tillfördes bolaget genom apportemission, sannolikt någon gång under juni månad 1997. Konkursboet har emellertid inte lagt fram någon utredning som ger tillräckligt underlag för kontroll av den gjorda värderingen. Härtill kommer att egendomen tycks ha använts under tiden fram till förrättningen, varför starka skäl talar för att den till följd av förslitning måste ha gått ned i värde från det att värderingen gjordes. Med hänsyn till vad som nu anförts finns det anledning att bedöma det värde som egendomen åsatts med viss försiktighet.

I regel svarar också sökanden för kostnaderna i ett handräckningsförfarande, se 17 kap. UB. I de fall där kronofogdemyndigheten, såsom i det aktuella handräckningsmålet, har att vidta de åtgärder som krävs för verkställighet gäller som huvudregel att myndigheten, i enlighet med vad som föreskrivs i 16 kap. 6 § första stycket och 12 § andra stycket UB, skall svara för att egendomen tas om hand på lämpligt sätt. Eventuella särskilda kostnader som uppkommer vid förrättningen skall tas ut av sökanden genom en avgift som motsvarar kostnaden, se 13 § förordningen (1992:1094) om avgifter vid kronofogdemyndigheterna. Det är mot bakgrund av dessa bestämmelser således högst sannolikt att bolaget, såsom Riksskatteverket påpekat, vid en korrekt genomförd förrättning hade fått svara för särskilt uppkomna kostnader i handräckningsmålet.

Det skall dock beaktas att det inte föreligger något hinder mot att sökanden själv tillåts ombesörja något eller några praktiska moment, såsom t.ex. transport av egendomen, om sökanden hellre vill det och kronofogdemyndigheten anser det lämpligt. Konkursboet har också uppgett att bolagets representanter vid förrättningen sannolikt skulle ha omhändertagit egendomen på platsen. Utredningen i ärendet ger mig inte anledning att ifrågasätta denna uppgift.

Det sist anförda leder mig till slutsatsen att det skadestånd som skall utgå till konkursboet bör sättas något högre än vad Riksskatteverket ansett. Skälig ersättning får anses uppgå till 20 000 kr.

På beloppet skall ränta utgå i enlighet med vad konkursboet begärt.

Ärendet avslutas härmed.