Klagomål rörande vissa uttalanden av t.f. rektorn vid Polishögskolan; även fråga om s.k. meddelarfrihet

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inte någon åtgärd med anledning av anmälan hit.

Ärendet

Anmälan m.m.

AA, tidigare lärare vid Polishögskolan och ansvarig för EKO-utbildningen där, anmälde vid ett telefonsamtal den 4 december 1997 med Justitiekanslerns kansli att han fått del av uppgifter innebärande dels att Polishögskolans t.f. rektor BB hade efterforskat vem som lämnat vissa uppgifter till Finanstidningen, dels att BB därefter hade anklagat den identifierade uppgiftslämnaren för att ha förstört skolans rykte och sagt att han ämnade "se över" skolans kontrakt med henne.

Sedan anmälan upptagits meddelade Justitiekanslern den 19 december 1997 beslut i frågan om brott mot efterforskningsförbudet (Dnr 3759-97-30). Justitiekanslern anförde i beslutet att det saknades tillräckliga skäl att tro att ett brott mot efterforskningsförbudet hade ägt rum och fann därför att förundersökning inte skulle inledas. Justitiekanslerns beslut i det ärendet bifogas detta beslut som bilaga (här utesluten).

Nu aktuellt tillsynsärende avser den del av AA:s anmälan som upptar att BB under en lektion skall ha påstått sig ha fått reda på att den ifrågavarande läraren lämnat uppgifter till Finanstidningen samt att BB skall ha sagt att hon förstört skolans rykte och att han ämnade se över hennes kontrakt.

Polishögskolan genom t.f. rektorn BB har avgett yttrande. Läraren CC samt AA har lämnat synpunkter på Polishögskolans yttrande.

Utredningen i ärendet

BB har i huvudsak anfört följande.

I början av december 1997 överlämnades till Polishögskolan en kopia av en av riksdagsmannen DD ställd fråga till justitieministern om Polishögskolans EKO-utbildning. Av frågan till justitieministern framgick att informationen inte var korrekt. BB tog kontakt med DD och fick därvid uppgiften att frågan till justitieministern var föranledd av uppgifter som hade redovisats av en kvinnlig lärare vid Polishögskolan under ett frukostmöte om ekonomisk brottslighet den 28 november 1997. Under ett klassmöte den 3 december 1997 framförde skolledningen en ursäkt till kursdeltagarna för att de fått felaktig information om den fortsatta utbildningen och om budgeten för år 1998. Skolledningen riktade också kritik mot att en lärare vid skolan vid ett frukostmöte hade framfört felaktig information, vilket i sin tur föranlett en fråga i riksdagen till justitieministern. Efter klassmötet gick BB ner till entréplan och sammanträffade med CC som han inte tidigare träffat. CC var inte anställd vid skolan utan arbetade som konsult från en bokföringsbyrå. Vid samtalet ställde BB frågan om det var CC som hade deltagit vid frukostmötet och berättat om EKO-utbildningen. CC bekräftade att så var fallet och frågade ett flertal gånger under samtalet om diskussionsinlägget vid frukostmötet skulle leda till att kontraktet på skolan skulle sägas upp. BB svarade henne att han inte var beredd att diskutera den frågan innan den hade diskuterats med övriga i skolledningen.

CC har anfört bl.a. följande. Hon är verksam i ett konsultföretag som arbetar med utbildning i ekonomi och juridik. Eftersom Polishögskolan är den störste uppdragsgivaren och hon själv har undervisat vid skolan sedan 1986 är hon förvånad över påståendet att hon skulle vara okänd där. Hon deltog på ett frukostmöte den 28 november 1997 med temat: Finns det något pris på den ekonomiska brottsligheten? Frukostmötet följdes upp av en artikel i Finanstidningen. Några dagar senare krävde kursdeltagarna i den då pågående kursen att få träffa skolledningen för att få besked om kurserna skulle fortsätta eller inte. När mötet var över träffade hon för första gången BB. Samtalet ägde rum i entréplanet. Kursdeltagarna passerade förbi och hörde delar av samtalet. BB var aggressiv och högljudd. Han frågade om CC hade varit med på frukostmötet. När hon bekräftade detta sa BB till henne att hon hade förstört skolans rykte och det första han skulle göra när han kom upp på sitt tjänsterum var att läsa genom hennes konsultavtal. På en direkt fråga från henne vad det betydde svarade BB: det ska du nog få se. Samtalet var mycket obehagligt.

AA har i sitt yttrande hänvisat till att han inte kan uttala sig om BB:s redogörelse om vad som hände vid klassmötet eller vid samtalet med CC eftersom han inte själv var närvarande.

BB har lämnat synpunkter på CC:s redogörelse.

Justitiekanslerns bedömning

Justitiekanslern skall enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn vaka över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden.

Justitiekanslerns tillsyn över den offentliga verksamheten är således främst inriktad på att denna fullgörs på ett formellt riktigt sätt utifrån de krav författningsregleringen ställer upp för själva förfarandet för att tillgodose den enskildes krav på en rättssäker handläggning.

I 2 kap. 1 § 1 regeringsformen sägs att varje medborgare gentemot det allmänna är tillförsäkrad yttrandefrihet, varmed avses frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor. Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen skall det stå envar fritt att meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till bl.a. journalister, tidningsredaktioner m.fl. i alla de fall då något annat inte är föreskrivet i förordningen själv - meddelarfrihet. En reglering motsvarande den i tryckfrihetsförordningen finns i yttrandefrihetsgrundlagen för lämnande av uppgifter till radio och television.

Ingen får åtalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan därtill i annan ordning eller i annat fall än då tryckfrihetsförordningen medger det. Av bestämmelserna anses också följa att en meddelare inte heller på annat sätt får drabbas av någon påföljd från det allmännas sida, t.ex. en disciplinpåföljd, därför att han lämnat uppgifter för publicering. I rättspraxis har man gått ännu längre och varje åtgärd som medför negativa konsekvenser för en offentlig funktionär och som grundar sig på medverkan i tryckt skrift har i princip ansetts vara otillåten enligt tryckfrihetsförordningen. Som offentliga funktionärer brukar man beteckna dels de anställda hos myndigheterna, dels sådana andra personer som deltar i en myndighets verksamhet på grund av uppdrag, tjänsteplikt eller annan liknande grund, jfr SOU 1990:12 s. 63 och 74 samt prop.1986/87:151 s.117.

I den ovan angivna regleringen ligger enligt min mening att arbetsgivare inom den offentliga förvaltningen inte genom generella uttalanden eller genom kritik i enskilda fall får söka påverka arbetstagare i fråga om det sätt på vilket den grundlagsfästa tryck- och yttrandefriheten används. Vidare måste personer i chefsställning inom den offentliga förvaltningen avstå från att utnyttja sin position till att begränsa underställd personals möjligheter att fritt meddela sig med företrädare för tidningar och andra medier.

Jag konstaterar att uppgifterna beträffande vad som utspelat sig vid samtalet vid entrén till Polishögskolan den 3 december 1997 mellan t.f. rektorn på Polishögskolan BB och föreläsaren CC går isär. Klart synes emellertid vara att samtalet var föranlett av att CC vid ett s.k. frukostmöte under november månad 1997 framställt frågan hur i fortsättningen den ekonomiska brottsligheten skulle kunna bekämpas om samtidigt utbildningsresurserna på Polishögskolan minskades, vilket inlägg sedermera initierade en fråga i riksdagen till justitieministern. Som framgår av mitt beslut den 19 december 1997 rörande eventuellt brott mot efterforskningsförbudet har emellertid förhållandena inte varit sådana att de uppgifter som lämnades vid frukostmötet faller inom ramen för meddelarfriheten.

Jag ifrågasätter i och för sig inte att BB vid samtalet formulerat sig på sätt som CC kan ha upplevt som obehagligt. Vid granskningen av ärendet har emellertid inget framkommit som ger intryck av att BB skulle vidtagit några åtgärder mot CC som inneburit att han brutit mot vad som enligt tryckfrihetsförordningen eller yttrandefrihetsgrundlagen gäller om den grundlagsskyddade rätten att yttra sig i massmedier eller på annat sätt ge uttryck för sin uppfattning.

Vad som i övrigt framkommit i skrivelser och yttranden hit föranleder inte några åtgärder från min sida.

Ärendet avslutas.