Fråga om rätt till ersättning enligt skadeståndslagen när folkbokföringsregistret innehållit felaktig uppgift om modern till den som begär ersättning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår AA:s anspråk på skadestånd.

Ärendet

AA har i en skrivelse till Skattemyndigheten i Göteborg begärt skadestånd av staten på grund av att ett utdrag ur folkbokföringsregistret har innehållit en felaktig uppgift om att hans avlidna moder haft ytterligare en son. Han har uppgett att han har vållats obehag och sorg för vilket han begär ersättning med ett skäligt belopp.

Skattemyndigheten har med ett eget yttrande överlämnat anspråket till Justitiekanslern för prövning. Yttrandet fogas till detta beslut som bilaga (här utesluten).

AA har fått del av skattemyndighetens yttrande och har beretts tillfälle att komma in med synpunkter.

Gällande regler

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta sakskada, personskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Av 1 kap. 3 § samma lag följer att skyldigheten att ersätta personskada gäller också då någon tillfogas lidande genom brott mot den personliga friheten eller vissa andra integritetskränkande brott.

Skadeståndslagen skall enligt 1 kap. 1 § tillämpas endast om något annat inte är föreskrivet.

I 23 § datalagen (1973:289) föreskrivs att den som är ansvarig för ett personregister skall ersätta skador som vållas en registrerad person till följd av fel eller oriktigheter i registret. Rätten till sådant skadestånd omfattar inte bara ekonomiska skador utan även ersättning för det lidande som den felaktiga registreringen kan ha medfört.

Justitiekanslerns bedömning

Av utredningen framgår att den oriktiga eller missvisande uppgift som funnits i folkbokföringsregistret har avsett AA:s mor. Eftersom den rätt till ersättning som följer av datalagen endast gäller till förmån för den registrerade själv och då rätt till ideell ersättning, såsom skattemyndigheten har redovisat, inte kan överföras till en avlidens arvingar kan skadestånd enligt den lagen inte utgå till AA.

Av utredningen i ärendet framgår inte hur felet i folkbokföringsregistret uppkommit. Trots detta utgår jag vid min bedömning från att ett skadeståndsgrundande fel har begåtts i samband med att den felaktiga eller missvisande uppgiften har förts in i folkbokföringsregistret. Frågan är då om den felaktiga myndighetsutövningen i detta fall kan medföra rätt till skadestånd för någon annan än den som berörts av folkbokföringsåtgärden. Enligt skadeståndsrättsliga principer är det som huvudregel endast den som myndighetsutövningen har riktats mot som kan erhålla skadestånd. När det gäller uppgifter i myndigheters register kan dessa dock vara av betydelse för andra än dem som uppgifterna direkt avser. Med hänsyn till den stora betydelse som folkbokföringen har som underlag för utfärdande av bevis om bl.a. familjerättsliga förhållanden anser jag att i ett fall som det nu aktuella kretsen ersättningsberättigade inte kan inskränkas till enbart den som uppgiften avser. Också andra som drabbas av skador på grund av fel vid folkbokföringen bör kunna ersättas under förutsättning att det föreligger ett adekvat orsakssammanhang. I förevarande fall gör jag alltså den bedömningen att staten har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot AA för de ersättningsgilla skador han kan ha vållats till följd av felet.

Såsom AA:s framställan får uppfattas har han begärt ersättning endast för lidande. Ersättning för lidande utan samband med någon personskada kan dock endast ersättas om den skadeståndsgrundande handlingen har utgjort ett brott mot den personliga integriteten. Något sådant torde inte ha förekommit. Inte heller har det visats att AA drabbats av någon personskada som kan berättiga honom till skadestånd. Ersättning för sveda och värk enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen kan emellertid i vissa fall utgå för psykiskt lidande utan samband med en fysisk skada. Hit räknas närmast medicinskt påvisbara psykiska besvär eller störningar under en akut sjukdomstid. Enligt min mening förefaller det emellertid högst osannolikt att en sådan skada överhuvudtaget kan vara en adekvat följd av en felaktig registrering i folkbokföringsregistret. I vart fall har det inte visats att AA har drabbats av några sådana psykiska besvär som kan ersättas som personskada enligt 5 kap. 1 § skadeståndslagen. På grund av det sagda anser jag att AA:s skadeståndsanspråk skall avslås.

Ärendet avslutas.