Anspråk på skadestånd av staten enligt lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning

Ärendet

AA dömdes den 24 augusti 1992 av Trelleborgs tingsrätt för grovt sexuellt utnyttjande av underårig och övergrepp i rättssak till fängelse tre år och sex månader. Hovrätten över Skåne och Blekinge fastställde den 18 november 1992 tingsrättens dom. Högsta domstolen beslutade den 29 december 1992 att inte bevilja prövningstillstånd, varför hovrättens dom vann laga kraft. AA påbörjade straffverkställigheten på häktet samma dag. Efter trettonhelgen 1993 verkställde han fängelsestraffet på kriminalvårdsanstalt. Han frigavs villkorligt den 4 september 1994 (efter att ha avtjänat två tredjedelar av det ådömda fängelsestraffet) med en prövotid som löpte under ett år därefter. Under prövotiden stod han under övervakning. Den 17 oktober 1996 beviljade Högsta domstolen honom resning. Han frikändes därefter helt av Hovrätten över Skåne och Blekinge i dom den 11 juli 1997.

AA har i anledning av de aktuella brottsmisstankarna varit berövad friheten - först som anhållen och häktad och därefter under verkställighet av fängelsestraffet - under tiden den 6 maj 1992 - 4 september 1994. Han har vidare efter villkorlig frigivning stått under övervakning med en prövotid om ett år.

AA har den 29 juli 1997 till Justitiekanslern kommit in med anspråk på ersättning enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning och även framställt anspråk med stöd av skadeståndslagens bestämmelser avseende ersättning för inkomstförluster m.m. efter prövotidens slut.

Åklagarmyndigheten i Malmö och Kriminalvårdsstyrelsen har avgett yttrande i ärendet.

AA har därefter även hos regeringen begärt att han skall beviljas den här begärda ersättningen ex gratia. Regeringen beslutade den 1 oktober 1998 att överlämna AA:s begäran till Justitiekanslern och uppdrog samtidigt åt Justitiekanslern att - utan hinder av förordningen (1995:1301) om handläggningen av skadeståndsanspråk mot staten - försöka nå en lösning på den uppkomna tvisten (dnr 1381-99-90).

Vid överläggningar med AA har träffats en uppgörelse med honom. I en skrivelse till regeringen den 14 april 1999 redovisas resultatet av överläggningarna gällande anspråken på skadestånd enligt skadeståndslagen för tiden efter prövotidens utgång. I detta beslut regleras slutligt ersättningen enligt frihetsinskränkningslagen.

Anspråk m.m.

Justitiekanslern har i ett delbeslut den 24 oktober 1997 tillerkänt AA förskott på ersättningen enligt frihetsinskränkningslagen med 662 355 kr för förlorad arbetsförtjänst och med 900 000 kr för lidande, se bilaga 1 (här utesluten).

Förskottet avseende förlorad arbetsförtjänst avsåg mistade månadslöner under tiden från anhållandet till den 31 mars 1994 då AA förlorade sin anställning. Justitiekanslern ansåg sig inte på den då föreliggande utredningen kunna ta ställning till anspråken avseende ersättning för semesterersättning samt pensionsinbetalningar i form av ATP- och SPP-avgifter. På de som förskott tillerkända beloppen skulle ränta utgå enligt 4 § andra stycket och 6 § räntelagen från den dag som inföll en månad efter det att AA:s anspråk kom in till Justitiekanslern.

AA har därutöver yrkat ersättning för utebliven semesterersättning och semestertillägg under samma tid med 98 110 kr samt mistade pensionsinbetalningar av ATP-avgifter och avgifter till SPP med 111 535 kr. Yrkandet avser också ersättning för förlorad arbetsinkomst för tiden 31 mars 1994 - 4 september 1995 med 416 190 kr. Yrkandena bygger på den inkomst AA hade vid gripandet, jämte visst uppskattat lönepåslag (efter uppsägningen med avdrag för arbetslöshetsersättning) samt ersättning för utebliven inbetalning av ATP- och SPP-avgifter.

AA har yrkat ersättning för lidande under frihetsberövandet samt under prövotiden med totalt 2 130 000 kr. Det yrkade beloppet är beräknat på en ersättning på 2 000 kr per dygn under frihetsberövandet och 1 000 kr per dygn under prövotiden. Justitiekanslern har tillerkänt AA förskott på ersättningen för lidande med 900 000 kr för den tid som AA har varit frihetsberövad och stått under övervakning.

Till stöd för sitt yrkande i denna del har han i huvudsak anfört följande. Han har aldrig tidigare dömts för brott. Han var väl etablerad i samhället med ett arbete i chefsposition. De brott han har dömts för är av de mest avskyvärda slag. Frihetsberövandet har inneburit total utslagning för honom. Häktningstiden var anmärkningsvärt lång och han var under lång tid belagd med fulla restriktioner. Under straffverkställigheten behandlades han föraktfullt av personalen och blev inte beviljad permissioner i den omfattning som anses normalt. Han beviljades inte villkorlig frigivning förrän efter att ha avtjänat två tredjedelar av straffet eftersom han inte hade tagit avstånd från brottsligheten. Han har under frihetsberövandet och prövotiden mått psykiskt mycket dåligt.

Justitiekanslerns bedömning

Utredningen i ärendet visar att AA sades upp från sin anställning som en direkt följd av frihetsberövandet och att det inte varit möjligt för honom att erhålla annat arbete under prövotiden. Efter den villkorliga frigivningen har han dock uppburit arbetslöshetsersättning. Han bör därmed vara berättigad till ersättning för inkomstförlusten jämväl under tiden 31 mars 1994 - 4 september 1995. Ersättningen bör beräknas med utgångspunkt i hans månadslön efter avdrag för den uppburna arbetslöshetsersättningen.

Enligt min mening kan någon ersättning för ATP-avgifter inte utgå eftersom sådana avgifter som skall erläggas av en arbetsgivare inte kan anses motsvara någon inkomstförlust för AA. SPP-avgifter kan däremot anses vara en löneförmån som han gått miste om till följd av frihetsinskränkningen. Dessa avgifter bör i det aktuella fallet kunna ersättas inom ramen för frihetsinskränkningslagen.

I enlighet med det sagda bör ersättning för förlorad arbetsförtjänst under frihetsberövandet utgå med ytterligare 544 222 kr för tiden från den 31 mars 1994, då hans anställning upphörde och fram till dess att prövotiden utgick den 4 september 1995. Ersättningen inkluderar även semesterersättning och ersättning för SPP-avgifter under hela frihetsinskränkningen.

När det gäller ersättningen för det lidande som AA får antas ha vållats till följd av frihetsinskränkningen föreligger ett stort antal speciella omständigheter som talar för att ersättningen bör kunna bestämmas till ett mycket högt belopp. Någon ersättning för skador som är att anse som personskada kan dock inte utgå enligt frihetsinskränkningslagen.

Jag anser att en skälig ersättning till AA i denna del utgår om han erhåller 300 000 kr utöver den ersättning som redan har utgått som förskott.

På de belopp som nu tillerkänns AA skall ränta utgå enligt räntelagens bestämmelser i 4 § andra stycket och 6 §.

Slutligen skall AA erhålla ersättning för ombudskostnader i ärendet här med 10 160 kr vilket avser ersättning för rättshjälpsavgift och tilläggsavgift.

AA har förklarat att han accepterar en reglering av ersättningsanspråken i enlighet med min bedömning.