Skadeståndsanspråk mot staten på grund av en kronofogdemyndighets försäljning av aktier i ett utmätningsärende

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern uppdrar åt Riksskatteverket att ombesörja att 2 737 kr utbetalas till AA.

Ärendet

Bakgrund

AA restfördes den 28 augusti 1996 hos Kronofogdemyndigheten i Göteborg, Skövdekontoret, för kvarskatt med 4 400 kr. Vid en beräkning av AA:s förbehållsbelopp konstaterade kronofogdemyndigheten att förutsättningar för löneutmätning inte förelåg. Den 20 september 1996 erhöll kronofogdemyndigheten uppgift från Värdepapperscentralen om att AA hade utmätningsbara tillgångar i form av 220 aktier i Falbygdens Energi AB. Till täckande av statens fordran på AA utmätte kronofogdemyndigheten den 11 november 1996 samtliga dennes aktier på VP-kontot samt uppdrog därefter åt Föreningsbanken att sälja de utmätta aktierna till bästa pris. I kronofogdemyndighetens försäljningsbegäran till banken föreskrev myndigheten att försäljningen skulle täcka ett belopp om 5 505 kr, vilket förutom statens fordran på skatt även skulle täcka uppkommen dröjsmålsavgift och grundavgift. Den 17 januari 1997 redovisade banken en försäljningslikvid till kronofogdemyndigheten på 17 380 kr. Efter avdrag för ett belopp motsvarande skatteskulden jämte uppkomna avgifter utbetalade kronofogdemyndigheten den 30 januari 1998 till AA överskjutande medel från försäljningen med 11 919 kr.

Anspråket m.m.

AA har i en skrivelse hit begärt skadestånd av staten med 91 481 kr. Som grund för sitt anspråk har han åberopat att kronofogdemyndigheten gjort sig skyldig till skadeståndsgrundande fel eller försummelse genom att utmäta och låta försälja hela hans aktieinnehav eftersom skatteskulden var väsentligt mindre än aktiernas sammanlagda värde. Skadeståndsberäkningen har gjorts med utgångspunkt från aktiens kurs (470 kr) i maj 1998 när anspråket gavs in till Justitiekanslern med avdrag för det belopp (11 919 kr) som han tidigare mottagit av kronofogdemyndigheten.

Riksskatteverket har avgett yttrande. Till verkets yttrande har bifogats ett yttrande från Kronofogdemyndigheten i Göteborg. Yttrandena fogas till detta beslut som bilaga (här utesluten).

AA har lämnat synpunkter på yttrandena.

Justitiekanslerns bedömning

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta personskada, sakskada eller förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

Som Riksskatteverket framhållit borde kronofogdemyndigheten vid utmätningstillfället ha kontrollerat aktiernas värde och därvid endast utmätt och försålt den del av AA:s aktieinnehav som svarade mot utmätningsfordringen. Det fel eller den försummelse som förekommit i kronofogdemyndighetens handläggning i utmätningsärendet är av sådan beskaffenhet att staten har att ersätta AA för den skada som han lidit till följd härav.

AA har gjort gällande att hans skada skall beräknas med utgångspunkt från det värde hela aktieinnehavet skulle ha haft för honom om han fortfarande i maj 1998 hade kunnat disponera över aktierna. Att beräkna skadeståndet på detta sätt skulle emellertid stå i uppenbar strid med det huvudsakliga syftet bakom skadeståndsinstitutet, nämligen att försätta den skadelidande i samma situation som om den skadevållande handlingen inte hade skett. Eftersom kronofogdemyndigheten under alla omständigheter hade haft att utmäta och försälja åtminstone viss del av AA:s aktieinnehav, kan det inte komma i fråga att utge skadestånd till honom beräknad utifrån samtliga de aktier som han ägde vid försäljningstillfället. Frågan måste enligt min mening i stället prövas med utgångspunkt från det antal aktier som AA skulle ha haft i behåll om kronofogdemyndigheten hade begränsat försäljningen till att avse det antal aktier som svarade mot utmätningsfordringen.

Kronofogdemyndigheten har i denna fråga ansett att det borde hade ha varit tillräckligt att sälja ca 80 aktier för att täcka statens fordran på AA. Statens fordran uppgick vid tidpunkten för försäljningsuppdraget till 5 505 kr. Av utredningen i ärendet framgår att aktierna såldes till en kurs på 79 kr. På grund härav torde det enligt min mening ha varit tillräckligt att sälja 70 aktier för att täcka statens anspråk på AA (70 aktier x 79 kr = 5 530 kr). Jag har då bortsett från eventuell courtageavgift hos banken, eftersom det av yttrandena hit inte framgår att någon sådan avgift har utgått vid försäljningen. Vid nu nämnda förhållanden borde AA efter kronofogdemyndighetens försäljning i sin besittning alltså ha haft kvar 150 av 220 aktier. Detta bör vara utgångspunkten vid beräkningen av skadeståndet. Det kan emellertid inte gärna komma i fråga att AA skall ersättas för hela förlusten av 150 aktier.

Vid bestämmandet av skälig skadeståndsersättning skall nämligen beaktas att det enligt allmänna skadeståndsrättsliga principer åligger en skadelidande att försöka begränsa sin skada. Gör han inte det kan skadeståndet på grund av medvållande helt bortfalla eller jämkas efter vad som är skäligt med hänsyn till graden av vållande på ömse sidor och omständigheterna i övrigt.

AA:s skadeståndsanspråk avser ersättning för den värdeförlust som han gjort med anledning av att han berövats möjligheten att disponera över de utmätta och därefter försålda aktierna. Värdeförlusten hade i väsentlig mån emellertid kunnat undvikas om AA hade återköpt aktierna när han fick del av överskottet från utmätningsförsäljningen.

Enligt kronofogdemyndighetens yttrande, till vilket Riksskatteverket anslutit sig, bör AA vara berättigad till en ersättning som utgörs av skillnaden mellan det till honom den 30 januari 1997 utbetalade beloppet från aktieförsäljningen och den kostnad han då skulle ha haft för att återanskaffa de felaktigt sålda aktierna. På skäl som anförs i det följande anser jag emellertid att en skadeståndsberäkning av detta slag tillämpad fullt ut i detta fall skulle få konsekvenser som inte framstår som skäliga.

När kronofogdemyndigheten utbetalade överskottet från aktieförsäljningen till AA hade kursen för den aktuella aktien stigit till 83 kr. Eftersom det till honom utbetalade överskottet från försäljningen uppgick till 11 919 kr kunde han med dessa medel vid den aktuella tidpunkten som mest återköpa 143 av 150 aktier (143 aktier x 83 kr = 11 869 kr ). För de återstående sju aktierna hade AA behövt betala ytterligare drygt 500 kr. Av handlingarna i ärendet framgår dock att kronofogdemyndigheten vid en utredning av AA:s ekonomiska förhållanden under hösten 1996 fann att förutsättningar för löneutmätning inte förelåg och att han saknade andra utmätningsbara tillgångar än de sedermera utmätta aktierna. I brist på annan utredning får det därför antas att AA vid kronofogdemyndighetens utbetalning av överskottet från aktieförsäljningen visserligen hade ekonomisk förmåga att återanskaffa 143 aktier, men att han saknade förmåga att förvärva de ytterligare sju aktier genom vilka han skulle ha försatts i samma situation som om kronofogdemyndighetens felaktiga aktieförsäljning inte hade ägt rum. Med hänsyn till det tidigare nämnda syftet bakom skadeståndsinstitutet får det vid angivna förhållanden anses som närmast oskäligt att bestämma skadeståndsersättningen med utgångspunkt från den merkostnad som ett återanskaffande av samtliga aktier hade inneburit för AA.

AA har inte lämnat någon godtagbar förklaring till sin underlåtenhet att i görlig mån återköpa aktierna för att begränsa skadan. Det kan då inte anses skäligt att ersätta honom för någon form av värdeförlust som avser de 143 aktier han haft möjlighet att återanskaffa. Han bör däremot erhålla ersättning för det värde han gått förlustig såvitt avser övriga sju aktier.

Den ersättning som sålunda skall utbetalas till AA bör enligt min mening motsvara aktiens värdeökning från tidpunkten för kronofogdemyndighetens försäljning till dess anspråket inkom hit i maj 1998. Värdeökningen avseende varje aktie uppgår då till 391 kr (470 - 79). Mot detta beräkningssätt kan visserligen invändas att det skulle innebära att AA utan något eget risktagande gör en spekulationsvinst på statens bekostnad. Även om utredningen inte ger underlag för någon bestämd slutsats om att AA, om han hade varit bibehållen sin rätt, skulle ha avyttrat sitt aktieinnehav innan anspråket framställdes här får beräkningssättet ändå godtas i detta fall.

Sammanfattningsvis anser jag således att skadestånd skall utgå till AA med (7 x 391 kr) 2 737 kr. Jag uppdrar åt Riksskatteverket att ombesörja utbetalningen av detta belopp till AA.

Ärendet avlutas härmed.