Fråga om läkare gjort sig skyldig till brott mot tystnadsplikten genom att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till media

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar inga åtgärder med anledning av AA:s och BB:s anmälan.

Ärendet

AA och BB har i en skrivelse till Justitiekanslern gjort gällande bl.a. att en läkare brutit mot tystnadsplikt genom att lämna ut sekretessbelagda uppgifter till massmedia. Uppgifterna, som bl.a. avser deras sons hälsotillstånd, har enligt anmälan publicerats i artiklar i Aftonbladet den 16 och 17 januari 1998 och i inslag i TV-programmet ABC (Sveriges Television den 16 och 20 januari 1998). I skrivelsen har de även hävdat att de blivit förtalade genom publiceringen.

Justitiekanslern tog i beslut den 10 juli 1998 ställning till frågan om några åtgärder skulle vidtas mot de ansvariga utgivarna för Aftonbladet och TV-programmet ABC med anledning av att anmälarna hade gjort gällande att de hade blivit förtalade i dessa medier. Justitiekanslern fann därvid, utan att ta ställning till om publiceringarna innefattade förtalsbrott, att det inte kunde anses föreligga sådana särskilda skäl ur allmän synpunkt att ett ingripande med allmänt åtal mot utgivarna var påkallat. Anmälan i den delen föranledde således inte något ingripande från Justitiekanslerns sida.

Justitiekanslern avser nu att ta ställning till den kvarvarande delen av anmälan.

Justitiekanslerns bedömning

Brott mot tystnadsplikt

Enligt 7 kap. 1 § första stycket sekretesslagen (1980:100) gäller sekretess inom hälso- och sjukvården för uppgift om enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller honom närstående lider men. Denna sekretess skall iakttas av personal inom det allmännas hälso- och sjukvård. I 7 kap. 2 § sekretesslagen förskrivs om vissa undantag från sekretessen. Dessa är dock inte aktuella i det nu förevarande fallet.

Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen (TF) skall det stå var och en fritt att, i de fall då ej annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till bl.a. författare och andra som är att anse som upphovsmän till framställning i skriften och till redaktioner för tryckta skrifter. En motsvarande bestämmelse finns i 1 kap. 2 § yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) såvitt avser meddelanden för publicering i bl.a. televisionsprogram. Den som låter sig intervjuas av en journalist som ett led i ett reportage som skall publiceras i en tidning eller ett televisionsprogram är till följd av dessa regler i princip fri från påföljder, dvs. i första hand straff och skadestånd, för sina yttranden i intervjun (meddelarfrihet).

Meddelarfriheten gäller emellertid inte utan undantag. Av 7 kap. 3 § första stycket 3 TF och 5 kap. 3 § första stycket 3 YGL följer att vad som föreskrivs i lag om ansvar för sådant brott gäller när någon uppsåtligen åsidosätter en tystnadsplikt som anges i särskild lag. Den lag som här åsyftas är 16 kap. sekretesslagen.

Av 16 kap. 1 § sekretesslagen framgår att den frihet att lämna meddelanden för publicering som stadgas i 1 kap. 1 § tredje stycket TF och 1 kap. 2 § YGL begränsas av den tystnadsplikt som följer av föreskriften i 7 kap. 1 § sekretesslagen om sekretess inom hälso- och sjukvården såvitt avser uppgift om annat än verkställigheten av beslut om omhändertagande eller beslut om vård utan samtycke. Med andra ord råder det i huvudsak inte någon meddelarfrihet i fråga om uppgifter som omfattas av den sekretess som följer av 7 kap. 1 § sekretesslagen. I den mån det föreskrivs i vanlig lag kan alltså uppsåtliga åsidosättanden av denna tystnadsplikt föranleda straff även när överträdelsen har gjorts genom ett meddelande för publicering.

I 20 kap. 3 § brottsbalken finns regler om straff för brott mot tystnadsplikt. Straffbarhet enligt denna bestämmelse inträder bl.a. om någon uppsåtligen har röjt uppgift, som han har varit skyldig att hemlighålla enligt lag. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år. Har gärningen begåtts av oaktsamhet, är straffet böter. I ringa fall av oaktsamhetsbrott skall ej dömas till ansvar.

Ansvar för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken vid överträdelse av meddelarfriheten, dvs. vid sådant lämnande av uppgifter som sker till massmedia, kan endast komma i fråga vid uppsåtlig överträdelse av reglerna. Detta innefattar alltså en inskränkning av det straffbara området i förhållande till vad som vanligen gäller som förutsättning för ansvar vid brott mot tystnadsplikt.

Det subjektiva rekvisitet - i detta fall uppsåtet - skall omfatta också det förhållandet att den röjda uppgiften inte får lämnas ut i det konkreta fallet. För att en överträdelse av reglerna skall kunna konstateras måste det alltså kunna visas att läkaren avsett att vålla men eller liknande obehag. Ett röjande av uppgifter för massmedia som grundas på en felbedömning av skadefrågan kan vanligen inte heller bedömas som ett uppsåtligt brott.

För att en enskild person skall anses lida skada eller men krävs att uppgifterna är hänförliga till en viss individ. Det innebär att man i allmänhet bör kunna lämna ut s.k. avidentifierade uppgifter utan att risk för skada eller men uppkommer. I enstaka fall kan det emellertid tänkas att en avidentifiering inte är tillräcklig för att hindra att sambandet eller individen och uppgiften kan spåras.

Enligt min mening får vissa av de uppgifter som läkaren har lämnat ut anses vara sådana som i och för sig kan omfattas av sekretess rörande enskilds hälsotillstånd. Läkarens uppgiftslämnande måste emellertid ses mot bakgrund av i vilket sammanhang uppgifterna lämnades. Läkaren hade till Socialstyrelsen anmält Södersjukhusets ABC-klinik och en barnavårdscentral och bl.a. gjort gällande att personalen där borde ha reagerat på barnets hälsotillstånd. Flertalet av de uppgifter som har framkommit i massmedia har med största sannolikhet sin grund i den anmälan. Jag vill för tydlighetens skull framhålla att jag inte finner skäl till något ingripande mot läkaren med anledning av den anmälan han har gjort. Inte heller har jag funnit anledning att närmare utreda huruvida anmälan till Socialstyrelsen är att anse som en sekretessbelagd handling och om någon har brutit mot tystnadsplikten genom att lämna ut den.

De uppgifter som läkaren lämnade till massmedia får framför allt ses som kommentarer till anmälan till Socialstyrelsen. Beaktas bör också att läkaren inte synes ha lämnat ut några namn vare sig om barnet eller om familjen i övrigt. Jag anser det därför inte troligt att läkaren har haft för avsikt att vålla någon skada för de berörda. I vart fall torde det knappast kunna bevisas att läkaren gjort uttalandena med uppsåt att vålla skada.

Vid en samlad bedömning finner jag inte anledning anta att brott mot tystnadsplikten begåtts. Förundersökning avseende det brottet skall därför inte inledas.

Övriga frågor

I anmälan har också gjorts gällande att uppgifter i journalhandlingar har varit felaktiga. Vidare har anförts att familjen diskriminerats och blivit illa bemött av viss sjukvårdspersonal. Det kan emellertid inte anses vara en uppgift för Justitiekanslern att i egenskap av ett extraordinärt tillsynsorgan pröva klagomål av nu aktuellt slag. Sådant får i stället anses ankomma på de ordinarie tillsynsmyndigheterna som i detta fall Socialstyrelsen. Jag vidtar därför inga åtgärder med anledning av klagomålen i den delen.

Skrivelsen hit innehåller också en begäran om att Justitiekanslern ser till att Socialtjänstens i Nacka utredning omedelbart avslutas. Eftersom Justitiekanslern inte kan ålägga en myndighet att vidta vissa åtgärder föranleder den begäran inte några åtgärder från min sida.

Ärendet är härmed avslutat för mitt vidkommande.