Klagomål mot en länsstyrelses handläggning av ett körkortsärende; bl.a. fråga om dröjsmål och utformning av ett föreläggande

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslutar ärendet med viss kritik mot Länsstyrelsen i Dalarnas län.

Ärendet

Bakgrund

Länsstyrelsen i Dalarnas län förelade med stöd av 33 § körkortsförordningen den 29 maj 1996 AA att inom sex månader inkomma med läkarintyg vid äventyr att körkortet annars kunde komma att återkallas enligt 16 § punkten 8 körkortslagen. Bakgrunden var att AA vid två tillfällen omhändertagits enligt lagen (1976:511) om omhändertagande av berusade personer m.m. Eftersom AA inte inkom med läkarintyg återkallade länsstyrelsen genom beslut den 5 december 1996 körkortet. I beslutet angavs att nytt körkort kunde komma att utfärdas om AA inom tre månader från delgivningen av beslutet inkom med läkarintyg till styrkande att kravet på nyktert levnadssätt var uppfyllt. AA överklagade den 13 december 1996 beslutet till Länsrätten i Dalarnas län. Den 16 januari 1997 inkom AA med handlingar till länsstyrelsen. Handlingarna tillställdes konsultläkaren med förfrågan om handlingarna uppfyllde kraven enligt TSVFS 1990:70, dvs. om föreläggandet därmed följts och grund för återfående av körkortet förelåg. Konsultläkaren svarade nekande på länsstyrelsens förfrågan. Handlingarna översändes till länsrätten som i dom den 18 februari 1997 fastställde länsstyrelsens beslut.

AA överklagade domen till Kammarrätten i Sundsvall och yrkade dels att återkallelsebeslutet skulle upphävas, dels att han - med hänsyn till den i länsstyrelsen ingivna medicinska utredningen - skulle återfå sitt körkort. Kammarrätten fann i dom den 18 april 1997 att länsstyrelsen haft fog för att jämlikt 33 § körkortsförordningen förelägga AA att inkomma med läkarintyg eftersom han vid två tillfällen omhändertagits enligt LOB och såvitt utredningen utvisade underlåtit att medverka i socialnämndens utredning med anledning därav. Eftersom AA inte inom den förelagda tiden inkommit med sådant intyg var beslutet att åkerkalla körkortet riktigt. Överklagandet avslogs därför i denna del.

Kammarrätten konstaterade vidare i sin dom att det föreläggande som länsstyrelsen sänt till AA rörande företeende av läkarintyg inte som sådant gav vid handen att AA behövde presentera ett s.k. "särskilt läkarutlåtande" varom föreskrevs i trafiksäkerhetsverkets då gällande föreskrifter om krav på särskild utredning vid ansökan om körkortstillstånd. Den av AA ingivna medicinska utredningen fick därmed anses uppfylla kraven enligt föreläggandet och utvisade enligt kammarrätten inte annat än att kravet på ett nyktert levnadssätt var uppfyllt på sätt som angivits i återkallelsebeslutet. Hinder förelåg därför inte mot att enligt 43 § andra stycket körkortsförordningen utfärda körkort till AA. Eftersom det enligt 47 § körkortsförordningen ankom på länsstyrelsen att som första instans pröva en sådan fråga överlämnades målet i denna del till länsstyrelsens prövning. Länsstyrelsen beslöt den 30 maj 1997 att återställa körkortet.

Klagomålen

AA har i en skrivelse hit, som det får förstås, framfört klagomål mot att han inte omedelbart fått tillbaka sitt körkort eftersom han lämnat in ett läkarintyg och tagit de prover som erfordrades. I klagomålen får anses ligga ett ifrågasättande av utformningen av länsstyrelsens föreläggande.

Länsstyrelsen i Dalarnas län har inkommit med yttrande.

Justitiekanslerns bedömning

Som framgår av kammarrättens dom var länsstyrelsens föreläggande till AA att inkomma med läkarintyg i och för sig riktigt liksom det senare beslutet om återkallelse av körkortet. Föreläggandet var emellertid, som kammarrätten också konstaterat, utformat på ett sådant sätt att den av AA senare presenterade medicinska utredningen uppfyllde de krav som ställts. I den situationen hade det ålegat länsstyrelsen att utfärda körkort till AA.

Enligt min mening behöver det knappast sägas att det är ett rättssäkerhetskrav att förelägganden från myndigheter utformas så att den som föreläggandet riktar sig mot kan utläsa vilka krav som ställs. Länsstyrelsen har brustit i detta avseende. Eftersom länsstyrelsen numera enligt vad som framgår av dess yttrande ändrat utformningen av sina förelägganden i körkortsärenden finner jag inte anledning att gå vidare i den saken.

När det gäller länsstyrelsens handläggning av ärendet sedan kammarrätten meddelat sin dom konstaterar jag att länsstyrelsen dröjde ca en och en halv månad med att utfärda körkort för AA. Med hänsyn till att avsaknad av körkort kan innebära allvarliga olägenheter och kostnader för de flesta som drabbas av en körkortsåterkallelse får denna tid allmänt sett anses vara för lång. Med hänsyn till vad som anförts av kammarrätten anser jag att det i AA:s fall har funnits särskild anledning för länsstyrelsen att påskynda förfarandet. Inte heller i denna fråga går jag emellertid vidare utan avslutar ärendet med den kritik som ligger i det sagda.