Klagomål och skadeståndsanspråk mot en polismyndighet med anledning av att ett utländskt körkort förstörts efter det att beslag av körkortet hävts

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner AA skadestånd med 10 000 kr. Justitiekanslern uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att ombesörja att beloppet utbetalas till AA.

AA skall vidare erhålla ersättning för sina ombuds- och översättningskostnader i ärendet här med 2 000 kr. Utbetalningen av detta belopp ombesörjs av Justitiekanslern.

Ärendet

Klagomålen och ersättningsanspråket

AA har i en skrivelse hit anfört klagomål mot Polismyndigheten i Stockholms län för att hans kubanska körkort, som varit beslagtaget, efter hävandet av beslaget förstörts av polismyndigheten. Han har också begärt skadestånd men, som det får förstås, inte närmare preciserat med vilket belopp han yrkar skadestånd eller vad skadan avser. Han har därutöver begärt ersättning för juridiskt biträde och översättningskostnader i ärendet här med 2 000 kr.

Rikspolisstyrelsen och Polismyndigheten i Stockholms län har yttrat sig i ärendet. Yttrandena fogas till detta beslut som bilagorna 1 och 2 (här uteslutna).

Bakgrund

AA har av Invandrarverket genom beslut den 11 maj 1995 nekats asyl här i landet. Utlänningsnämnden har genom beslut den 17 juni 1996 avslagit ett överklagande av beslutet och förbjudit AA att under en tid av två år från nämndens beslut återvända till Sverige utan tillstånd av Invandrarverket. Beslutet har inte gått att verkställa eftersom det råder ett s.k. verkställighetshinder. Utlänningsnämnden har numera, enligt vad Justitiekanslern inhämtat, genom beslut den 2 april 1998 beviljat AA permanent uppehållstillstånd i Sverige och han är folkbokförd här i landet sedan den 18 juni 1998.

Vid en poliskontroll av fordon den 15 oktober 1996 uppvisade AA ett kubanskt körkort, nr 1. Polismännen misstänkte att körkortet var falskt. Körkortet togs i beslag och AA greps som misstänkt för grov olovlig körning och brukande av falsk urkund. Ärendet överlämnades till Åklagarmyndigheten i Stockholm, där en kammaråklagare den 7 november 1996 beslutade att åtal inte skulle väckas mot AA. Beslaget av körkortet hävdes och det förordnades att körkortet skulle återlämnas till AA.

Åklagarmyndighetens underrättelse om att åtal inte skulle väckas expedierades till AA under en av AA uppgiven adress i Norsborg. Brevet eftersändes emellertid av posten till en annan adress i Sollentuna. Eftersom AA inte gick att nå under denna andra adress kom brevet i retur till åklagarmyndigheten den 13 november 1996.

Den 17 januari 1997 beslutade inspektören BB, Polismyndigheten i Stockholms län, Södertälje polismästardistrikt, att körkortet skulle förstöras. BB gjorde då den bedömningen att AA inte gick att nå under någon adress här i riket. Registerkontroll hade vid tillfället gjorts i det s.k. SPAR-registret.

Gällande regler

Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (SkL) ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning för vars fullgörande staten svarar. En förutsättning för att skadeståndsskyldighet över huvud taget skall uppkomma för staten är således att fel eller försummelse förekommit.

I 27 kap. rättegångsbalken (RB) finns regler om beslag. Enligt 1 § första stycket får ett föremål tas i beslag bl.a. om det skäligen kan antas ha betydelse för en brottsutredning. Föremål som tagits i beslag skall vårdas väl. Vidare skall hållas noggrann tillsyn över föremålet så att det inte blir utbytt eller förändrat eller missbrukas på annat sätt (10 § tredje stycket). Om det inte längre finns skäl för beslaget skall det hävas (8 §). Egendomen skall därvid i princip återställas till den person hos vilken beslaget skett.

Några bestämmelser i lag som reglerar hur man skall förfara med egendom när beslaget hävs och den som beslaget vidtogs hos inte avhämtar egendomen finns inte. Däremot har Rikspolisstyrelsen utfärdat föreskrifter beträffande förfarande med egendom som tagits i beslag, förverkats eller tagits i förvar (FAP 102-2). Någon föreskrift som ger polismyndigheten rätt att förstöra egendomen finns inte angiven i dessa föreskrifter.

I ett beslut (JO 1993/94 s. 124) har JO pekat på de praktiska problem som uppkommer för polismyndigheterna när egendom som varit beslagtagen inte avhämtas eller ingen gör anspråk på. JO hemställde därför hos regeringen om en översyn av det aktuella regelsystemet.

Justitiekanslerns bedömning

I ärendet är ostridigt att polismyndigheten förstört ett kubanskt körkort som tidigare beslagtagits hos AA. Något stöd i lag för att förstöra egendom som varit beslagtagen finns inte. Härtill kommer att det förstörda utgjorts av ett utländskt körkort. Förstörande av urkunder kan i vissa situationer utgöra ett brott jämlikt 14 kap. 4 § brottsbalken. Som anförts ovan föreligger emellertid brister i bestämmelserna rörande vad som skall ske med beslagtaget gods som inte någon gör anspråk på. Trots detta anser jag emellertid att ett förfarande av det slag som inträffat i det nu aktuella ärendet inte får förekomma. En enkel kontroll via Invandrarverket hade kunnat ge upplysning om var AA kunnat nås, och för det fall han inte kunnat återfinnas hade körkortet kunnat arkiveras i akten. Jag stannar vid den uttalade kritiken mot polismyndigheten för det inträffade och går inte vidare i den saken.

När det gäller framfört skadeståndsanspråk kan konstateras att polismyndigheten utan rättslig grund har förstört en urkund i form av ett utländskt körkort. Härigenom har polismyndigheten förfarit på ett sådant sätt att skadeståndsskyldighet har uppkommit för staten.

Jag finner inte anledning att ifrågasätta att AA har åsamkats skada med anledning av polismyndighetens agerande. AA har uppgett att han, eftersom han var flykting inte kunde återvända till Kuba och erhålla ett nytt körkort. Eftersom han inte heller erhållit asyl här i landet saknade han vidare möjlighet att erhålla ett svenskt körkort innan han i april 1998 fick permanent uppehållstillstånd och blev folkbokförd här. Jag finner skäligt att utge ersättning till honom motsvarande kostnaden för erhållandet av ett svenskt körkort. Denna kostnad kan skäligen uppskattas till 10 000 kr.

Jag uppdrar åt Rikspolisstyrelsen att ombesörja att 10 000 kr utbetalas till AA.

Jag finner vidare att han skall ersättas för sina utlägg för juridiskt biträde och översättningskostnader här med yrkat belopp om 2 000 kr. Utbetalningen av detta belopp skall ombesörjas av Justitiekanslern.

Avslutningsvis vill jag anföra följande.

JO uttalade i ett beslut år 1992 (JO 1993/94 s.124) att det föreligger ett behov av att i lag reglera frågan om hur man skall förfara med gods som varit i beslag men sedan inte avhämtas. JO hemställde därför hos regeringen om en översyn av det aktuella regelsystemet. Även mitt beslut aktualiserar de problem som polismyndigheterna ställs inför och visar på att reglerna behöver ses över. En kopia av detta beslut bör därför tillställas Regeringskansliet.

Ärendet avslutas.