Fråga om en misstänkt hade rätt att få kopior av bandupptagningar från förhör

Bakgrund

Regionåklagarmyndigheten i Malmö bedrev tillsammans med Polismyndigheten i Malmö under år 1995 en förundersökning rörande misstanke om grovt skattebedrägeri. En av de misstänkta var AA som under förundersökningen biträddes av advokaten BB i egenskap av offentlig försvarare.

I en skrivelse till polismyndigheten den 9 december 1995 begärde BB att få bandkopior av vissa förhör som ägt rum under förundersökningen. Polismyndigheten överlämnade framställningen till kammaråklagaren CC som var förundersökningsledare i ärendet. CC meddelade BB i en skrivelse den 4 januari 1996 att förundersökningsprotokollet redan hade lämnats ut till advokaten och att något ytterligare material inte skulle lämnas ut.

BB återkom i en skrivelse den 8 januari 1996 med en ny begäran om att få ut kopior av bandupptagningarna. BB gjorde gällande att bandupptagningarna tillhörde förundersökningsmaterialet och att de hade betydelse för försvaret av AA.

CC besvarade BB:s framställan i en skrivelse den 10 januari 1996. Han vidhöll därvid sin tidigare inställning att något material inte skulle lämnas ut, utöver de förundersökningsprotokoll som advokaten redan hade erhållit. Han tillade dock att om advokaten ville ta del av den information som fanns på bandupptagningarna så fanns dessa tillgängliga för avhörande hos polismyndigheten.

Beslut att väcka åtal mot AA för medhjälp till grovt skattebedrägeri fattades den 27 mars 1996.

Anmälan

AA har i en skrivelse som kom hit den 28 oktober 1997 gjort anmälan om tjänstefel mot CC. Enligt AA har han haft rätt att utan kostnad få ut bandmaterialet. Han anser att CC har begått tjänstefel och vill att Justitiekanslern skall vidta åtgärder.

Utredning

I ärendet har yttranden inhämtats från kammaråklagaren CC, chefsåklagaren DD vid Ekokammaren i Malmö, överåklagaren EE vid Åklagarmyndigheten i Malmö samt Riksåklagaren.

CC har i sitt yttrande anfört bl.a. följande.

Enligt 23 kap. 18 § Rättegångsbalken har den misstänkte och hans försvarare rätt att fortlöpande, i den mån det kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som förekommit vid förundersökningen. AA har beretts tillfälle att ta del av förundersökningen dels genom att kopior av förundersökningsprotokollen tillställts honom och dels erbjudits möjlighet att avlyssna bandupptagningarna hos polisen. Enligt min bedömning föreligger ingen ovillkorlig rätt för den misstänkte att erhålla kopia av bandupptagningarna så länge inte åtal har väckts. Däremot har den misstänkte och hans försvarare enligt 23 kap. 21 § 4 st Rättegångsbalken så snart åtal beslutats en rätt att på begäran få en avskrift av protokoll eller anteckning från förundersökningen.

AA:s medåtalade FF har sedan åtal väckts inkommit med en begäran om kopior av bandinspelningar av vittnesförhör. Som framgår av bifogade handlingar har frågan om kopiering av band överlämnats till Polismyndigheten i Malmö."

DD har i yttrandet anfört:

"Genom vad som framkommit av remisshandlingarna och kammaråklagare EE:s yttrande anser jag att EE har handlagt ärendet i enlighet med gällande regelverk och praxis (jämför Norstedts kommentar till Rättegångsbalken 23:73-74)."

EE har anfört bl.a. följande.

"Huvudregeln är att den misstänkte fortlöpande äger rätt att få ta del av all utredning, så länge det inte bedömts vara till men för utredningen. Om en begäran att få ta del av visst utredningsmaterial (t.ex. att få en bandkopia av ett förhör) görs innan åtal är väckt bör framställningen alltså prövas i förhållande till utredningsläget. När ett förundersökningsmaterial lämnas till en misstänkt eller dennes försvarare i samband med slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken skall begäran om att också få ta del av ett bandförhör villfaras. Det är därför enligt min mening olyckligt att CC:s svarsbrev till advokatfirman BB den 4 januari 1996 utformats på sätt skett. CC  borde redan då - på sätt senare skett - ha upplyst advokaten om att bandupptagningarna i vart fall funnits tillgängliga för avlyssnande hos polisen (jfr svarsbrevet den 10 januari 1996). För min del tycker jag att upplysning också borde ha lämnats om att det redan då kunde finnas möjlighet att hos polisen få en bandkopia av förhör. Att CC varit medveten om att den misstänkte/försvararen efter åtals väckande haft en ovillkorlig rätt att få en bandkopia av förhör får anses framgå av hans yttrande i ärendet."

Riksåklagaren (biträdande riksåklagaren GG) har i sitt yttrande anfört bl.a. följande.

"Bestämmelsen i 23 kap. 18 § rättegångsbalken medför inte att den misstänkte och hans försvarare har rätt att få ut kopior av materialet. Rätten till s.k. aktinsikt kan förverkligas på många olika sätt beroende på utredningssituationen. Den misstänkte och hans försvarare kan exempelvis beredas tillfälle att ta del av utredningsakten på plats eller få del av uppgifter genom att undersökningsledaren (förhörsledaren) muntligen redogör för utredningsläget. Självfallet kan de också i vissa fall få kopior av handlingar i akten. Att muntligen redogöra för utredningsläget är många gånger den smidigaste metoden eftersom en och samma handling kan innehålla uppgifter som bör hemlighållas och sådana som kan avslöjas. Det vanligaste sättet för den slutliga delgivningen enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken är att den misstänkte och hans försvarare får en kopia av det preliminära förundersökningsprotokollet.

I det ärende som föranlett denna remiss begärde försvararen i samband med slutdelgivning enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken att få kopior av bandupptagningar från polisförhör med vissa angivna personer. Förhören fanns upptecknade som referatförhör i förundersökningsprotokollet.

Som jag redovisat har den misstänkte och hans försvarare inte haft någon ovillkorlig rätt att få kopior av utredningsmaterialet i samband med delgivningen. Detta har åklagaren också konstaterat i anledning av en skriftlig framställning från försvararen till polisen att få sig tillsänt bandkopior. I detta fall hade försvararen dessutom redan tillgång till utskrift av förhören.

När försvararen i sin nästa skrivelse gjorde en framställning om att få ta del av banden beviljades den omedelbart av åklagaren.

Sammanfattningsvis så anser jag att åklagaren inte gjort sig skyldig till något fel eller någon försummelse vid handläggningen av nu aktuell fråga."

Justitiekanslerns bedömning

Den bestämmelse som reglerar den misstänktes och hans försvarares rätt att ta del av utredningsmaterial under en förundersökning finns i 23 kap. 18 § rättegångsbalken (RB). Bestämmelsen ändrades den 1 januari 1982 i syfte att förtydliga den misstänktes och hans försvarares rätt att ta del av förundersökningsmaterialet (se SFS 1981:1294 och prop. 1980/81:201 s. 33 f. och 40 f.). Enligt bestämmelsen skall den misstänkte och hans försvarare ha rätt att fortlöpande, i den mån den kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som har förekommit vid undersökningen.

CC:s besked den 4 januari 1996 till BB innebar ett avslag på hans begäran om att få kopior på bandupptagningarna. De förhör som var upptagna på de aktuella banden fanns intagna som referatförhör i förundersökningsprotokollet. I den formen hade AA således redan fått del av materialet.

Vid en genomgång av förarbeten m.m. som behandlar den aktuella bestämmelsen har jag inte kunnat finna något stöd för att den misstänktes rätt till aktinsikt innefattar en ovillkorlig rätt att kräva kopior av materialet. I departementspromemorian (Ds Ju 1979:15) Översyn av utredningsförfarandet i brottmål, som låg till grund för lagändringen, anförs att rätten till aktinsikt kan begagnas antingen genom att den misstänkte och hans försvarare bereds tillfälle att ta del av polisens utredningsakt, genom att handlingarna i akten kopieras och lämnas ut eller genom att undersökningsledaren (förhörsledaren) muntligen får redogöra för utredningsläget, allt såvitt det kan ske utan men för utredningen.

I prop. 1986/87:89 om ett reformerat tingsrättsförfarande (s. 145) beskrivs gällande rätt enligt följande:

"Enligt 23 kap. 18 § RB har såväl den misstänkte som hans försvarare rätt att fortlöpande, i den mån de kan ske utan men för utredningen, ta del av vad som förekommit vid förundersökningen. Åtal får inte beslutas innan den misstänkte och försvararen fått denna möjlighet. Denna rätt att få del av vad som förekommit vid förundersökningen innefattar dock inte någon rätt att få del av avskrift av protokollet eller andra anteckningar från förundersökningen (jfr. Gärde m.fl., Nya rättegångsbalken, s. 314)."

Även om den misstänkte och hans försvarare således har en villkorad rätt att få del av de uppgifter som kommer fram under förundersökningen, saknas stöd för ett antagande att den misstänkte och hans försvarare har rätt att utöva aktsikten genom att kräva kopior av materialet. Det ankommer i stället på förundersökningsledaren att avgöra på vilket sätt aktinsikten skall utövas. Som Riksåklagaren anför i sitt yttrande kan rätten till aktinsikt förverkligas på många olika sätt. I förevarande fall hade BB genom förundersökningsprotokollet fått tillgång till utskrift av förhören. Han upplystes också i brevsvaret den 10 januari 1996 om möjligheten att ta del av banden genom att hos polismyndigheten lyssna på dem.

Som framgår av 21 § andra stycket avgiftsförordningen (1992:191) är det förutsatt att den misstänkte m.fl. kan få ut en kopia eller avskrift av protokoll eller anteckning vid förundersökning eller annan utredning av polis- eller åklagarmyndighet i anledning av brott. Rätten att ta del av uppgifter under förundersökningen regleras emellertid av 23 kap. RB. Någon självständig rätt att erhålla kopior av materialet kan inte grundas på avgiftsförordningen.

Sammanfattningsvis har jag inte kunnat finna att bestämmelsen i 23 kap. 18 § första stycket RB om rätt för den misstänkte och hans försvarare att ta del av utredningen innefattar en rätt att erhålla kopior av materialet. Någon skyldighet att tillmötesgå en sådan begäran föreligger således inte heller. CC har således inte gjort något fel när han vägrade att lämna ut kopior av banden. Däremot är det självfallet angeläget att den misstänkte inte i onödan förvägras kopior av material som utan men kan lämnas ut redan i detta skede. En rätt att erhålla kopior av materialet inträder under alla förhållanden sedan åtal väckts (se 23 kap. 21 § fjärde stycket RB).

Ärendet är med dessa uttalanden avslutat.