Skrivelse till regeringen angående vissa problem vid tillämpningen av främst yttrandefrihetsgrundlagen

I en framställning till regeringen den 20 maj 1997 (Justitiedepartementets dnr Ju 97/1925) framfördes härifrån synpunkter på vissa problem som uppkommit vid tillämpningen av främst yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). I framställningen togs bl.a. upp frågor om preskriptionstiden för yttrandefrihetsbrott i anonyma upptagningar av ljud och rörliga bilder, dvs. sådana upptagningar som saknar föreskrivna ursprungsuppgifter. Därvid föreslogs att en presumtionsregel skulle införas som innebar att tiden för åtalspreskription vid yttrandefrihetsbrott skall räknas från det att en upptagning med bristfälliga ursprungsuppgifter anträffades såvida det inte framkommer att upptagningen lämnats ut för spridning tidigare. I proposition 1997/98:43 Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden - barnpornografifrågan m.m. uttalade regeringen att den då inte ville gå fram med förslag till grundlagsändringar på grundval av vad som anförts i framställningen. Frågorna borde i stället göras till föremål för en mera ingående beredning.

Sedan framställningen gjordes har de frågor som togs upp i den inte förlorat i aktualitet. Snarare har problemen accentuerats. Till belysning av de svårigheter som uppkommer vid ingripanden mot otillåtna yttranden i grundlagsskyddade medier överlämnas härmed en promemoria rörande utgången av två förundersökningar som bedrivits beträffande tryck- och yttrandefrihetsbrottet hets mot folkgrupp (här utesluten).

Som ytterligare ett exempel vill jag hänvisa till en förundersökning som fortfarande pågår här och där åtal ännu inte väckts. I det ärendet verkställdes husrannsakan hos ett företag, varvid uppemot 1 200 olika videogram med skildringar av sexuellt våld eller tvång togs i beslag. Det helt övervägande antalet videogram innehåller grova sådana skildringar. Samtliga videogram saknar uppgifter, som utvisar när, var och av vem exemplaren framställts, och synes med några få undantag vara framställda utomlands. Beträffande vissa av videogrammen har omslaget försetts med uppgifter om den som producerat filmen och även i en del fall också om produktionsåret för filmen som sådan. Någon utgivare har inte utsetts. I avsaknad av ursprungsuppgifter och mot den misstänktes invändningar om preskription har jag inte ansett det vara möjligt att styrka att videogrammen lämnats ut för spridning inom preskriptionstiden. Beslaget har därför hävts i sina huvuddelar och endast ca 200 titlar finns nu kvar i beslag.

När lagstiftaren valt att kriminalisera vissa yttranden, skildringar m.m. i medier som omfattas av grundlagarna är det enligt min mening angeläget att lagstiftningen också ger en reell möjlighet till ingripanden i de enskilda fall då gränserna för tryck- och yttrandefriheten klart överskrids. Mot bakgrund av de erfarenheter som vunnits här både vid de ovan berörda förundersökningarna och i andra fall då misstankar uppkommit om tryck- och yttrandefrihetsbrott kan jag konstatera att så inte är fallet. Regelmässigt är det så att ursprungsuppgifter är av avgörande betydelse när man skall bedöma vid vilken tidpunkt filmer, ljudupptagningar m.m. tidigast kan ha lämnats ut för spridning. Någon annan utredning om spridningstidpunkten kan nämligen normalt inte åstadkommas, bortsett då från den misstänktes egna uppgifter. Tilläggas kan att den särskilda regeln om att ett videogram i vissa fall inte skall anses ha lämnats ut för spridning förrän skyldigheten att lämna pliktexemplar fullgjorts sällan är tillämplig på grund av att upplagor av videogram med våldsskildringar är så begränsade. Oftast synes endast enstaka exemplar tas in till landet för uthyrning m.m. som sedan ersätts med nya när de blir slitna.

När ursprungsuppgifter saknas lämnas alltså fältet öppet för invändningar om preskription som inte kan bemötas. Jag vill inte gå så långt som att påstå att ursprungsuppgifter utelämnas just i avsikt att lagföringen av dem som har att ansvara för olaga våldsskildringar i videogram och hets mot folkgrupp på CD-skivor m.m. skall försvåras eller omöjliggöras. Jag kan emellertid konstatera att ursprungsuppgifter nästan alltid saknas och att detta förhållande utnyttjas i betydande utsträckning för att framföra invändningar om preskription. I tydlighetens intresse vill jag understryka att det naturligtvis inte får förekomma att någon skall åtalas för ett brott när preskription verkligen inträtt. Att preskriptionsinvändningar skall behöva godtas utan vidare därför att skyldigheten att ange ursprungsuppgifter inte fullgjorts är emellertid otillfredsställande.

En fråga som enligt min mening också kan förtjäna att närmare övervägas närmare är huruvida inte olaga hot bör införlivas med brottskatalogen i tryckfrihetsförordningen och därmed också komma att utgöra ett yttrandefrihetsbrott. Såvitt jag kan bedöma ger nuvarande ordning inte möjligheter till ingripanden när hotelser framförs i medier som omfattas av TF och YGL. Eftersom olaga hot inte är ett tryck- eller yttrandefrihetsbrott kan åtgärder inte vidtas med stöd av grundlagarna samtidigt som dessa lägger hinder i vägen för ingripanden i enlighet med vanlig lag åtminstone såvitt avser själva publiceringen. Olaga hot kan sålunda knappast anses som en sådan gärning som i likhet med t.ex. svindleri med hjälp av tryckt skrift kan beivras med stöd av vanlig lag därför att gärningen faller utanför det område som TF är avsett att skydda. Från principiella utgångspunkter synes brottet när det begås i medier som grundlagarna är tillämpliga på vara ett missbruk av tryck- eller yttrandefriheten och jämförbart med exempelvis förtal och uppvigling. En konsekvens av den nuvarande ordningen kan vara att inte enbart den som är ansvarig för själva publiceringen av ett olaga hot i ett grundlagsskyddat media går fri utan också de som på olika sätt medverkat vid framställningen, detta med hänsyn till reglerna om meddelarskydd.

Frågan har inte närmare berörts under förarbetena till tryckfrihetsförordningen och kan synas vara av akademiskt intresse. Den har emellertid aktualiserats i samband med ett i massmedierna uppmärksammat åtal mot en journalist vid Aftonbladet och dessutom helt nyligen i ett annat ärende här. Det kan inte uteslutas att i framtiden hotelser av olika slag framförs med hjälp av de nya kommunikationsvägar som IT-utvecklingen erbjuder, t.ex. via elektronisk post, och som i viss utsträckning omfattas av YGL.