Anmälan rörande Länsrättens i Blekinge län handläggning av en begäran om utlämnande av allmänna handlingar m.m.

Anmälan

AA, Karlskrona, har i en skrivelse hit framfört klagomål mot Länsrättens i Blekinge län handläggning av hennes begäran att erhålla kopior av samtliga handlingar i ett mål där hon är part. Hon har i anmälan och i ytterligare en skrivelse, genom sitt ombud BB, Göteborg, anfört bl.a. följande.

Hon överklagade en försäkringskassas beslut om sjukpensionering till länsrätten den 16 augusti 1995. Hon begärde och erhöll anstånd med att utveckla sin talan i målet. Hennes ombud avled och hon sökte då efter ett annat ombud. För att kunna utföra sin talan på ett välgrundat sätt begärde hon hos länsrätten att få kopior av samtliga handlingar i målet, bestående av flera akter från försäkringskassan. Länsrätten har dock inte efterkommit hennes begäran utan i stället bett henne att komma till länsrättens lokaler och där ta del av handlingarna. Först efter att hon upplyst länsrätten om att hon anmält saken till Justitiekanslern har hon erhållit kopior av de begärda handlingarna. Handläggande rådman vid länsrätten har dessutom bemött henne på ett mycket bryskt sätt och hon ifrågasätter om länsrätten dömt henne på förhand. Hon anser att länsrättens agerande strider mot bestämmelserna i tryckfrihetsförordningen om utfående av allmänna handlingar och vill att Justitiekanslern granskar vad som förekommit.

Länsrättens i Blekinge län yttrande

Länsrätten har i sitt yttrande över AA:s anmälan hit anfört bl.a. följande.

Länsrätten, som i allt väsentligt tillbakavisar AA:s kritik, anser att det möjligen kan ifrågasättas att länsrätten inte omgående efterkommit hennes begäran om utfående av kopior av samtliga handlingar i akten. Bakgrunden till detta är att hon vid flera besök på länsrätten tagit del av handlingarna och därvid erhållit kopior av de handlingar hon har begärt samt att rättens tveksamhet till att kopiera samtliga handlingar i första hand haft sin grund i önskemålet att inte belasta AA med onödiga kostnader. Med hänsyn till de känslor som AA givit uttryck för i sin anmälan handläggs hennes mål numera på lagmansroteln.

Rättslig reglering

Bestämmelser om utlämnande av allmänna handlingar finns bl.a. i 2 kap tryckfrihetsförordningen (TF) och sekretesslagen (1980:100). Enligt 2 kap. 12 § TF skall allmän handling som får lämnas ut på begäran genast eller så fort det är möjligt tillhandahållas den som önskar ta del av handlingen. Av 2 kap 13 § TF följer att den som vill ta del av en allmän handling också har rätt att mot avgift få en avskrift eller en kopia av handlingen. Rätten att ta del av de uppgifter som finns i handlingarna gäller med de begränsningar som följer av sekretesslagen. Dessa bestämmelser hindrar dock inte en part i ett mål att i princip ta del av samtliga handlingar. Begäran om utfående av allmänna handlingar skall enligt 2 kap. 13 § andra stycket TF behandlas skyndsamt.

Justitiekanslerns bedömning

Av ingivna handlingar framgår att AA den 22 november 1996 hos länsrätten begärde att få kopior på samtliga handlingar i målet. En föredragande på länsrätten besvarade hennes begäran i en skrivelse samma dag och upplyste om att länsrätten saknade resurser att tillgodose hennes begäran men att hon vid besök på länsrätten kunde ta del av de handlingar som fanns i målet. Vid besöket kunde hon därvid få kopior av de handlingar som hon specifikt angav mot viss avgift. I skrivelsen noterade länsrätten att hon vid tidigare besök där redan tagit del av handlingar i målet samtidigt som hon erhållit kopior av de handlingar som hon begärt. Den 2 december 1996 begärde AA återigen att "få ut" hela sin akt. I ett föreläggande av den 11 december 1996 konstaterade länsrätten att hennes nya begäran kommit in och anförde att hon naturligtvis hade rätt att få ta del av handlingarna i målet men att aktmaterialet var så omfattande att det inte var praktiskt möjligt att kopiera alla handlingar och översända dem till henne. Hon bereddes återigen tillfälle att efter överenskommelse med länsrätten ta del av handlingarna i målet på länsrättens kansli. Vid besök på länsrätten den 16 december 1996 vidhöll AA sin begäran. Handläggande rådmannen CC förklarade då, enligt vad som framgår av en minnesanteckning i akten, för AA att akten innehöll handlingar i flera exemplar, missivskrivelser och annat och att kostnaden för kopieringen skulle uppgå till betydande belopp samt att personalsituationen på länsrätten var sådan att en kopiering skulle ta sin tid. Den 7 januari 1997 begärde AA återigen att få kopior av alla handlingar i målet. Länsrätten påbörjade den 10 januari 1997 kopieringen av akten. Arbetet härmed slutfördes den 13 januari 1997 varefter AA erhöll de begärda handlingarna (741 sidor).

Som framgår av redogörelsen ovan ger TF en ovillkorlig rätt för den enskilde att inte bara få ta del av en allmän handling hos myndigheten utan också att få ut en kopia av den. Sökanden har alltså frihet att välja på vilket sätt handlingen skall lämnas ut. Det ankommer därmed inte på myndigheten att med utgångspunkt i egna värderingar om sökandens behov av handlingen bestämma i vad mån kopior skall tillhandhållas. Även om sökanden tidigare erhållit en avskrift eller kopia av en viss handling kan myndigheten med hänvisning härtill sålunda inte underlåta att på hans begäran göra en ny kopia av samma handling, så länge vederbörande är villig att härför erlägga avgift (jfr RÅ 1984 Bb 216). Inte heller resursbrist får föranleda att en myndighet underlåter att tillgodose sökandens önskan om att få ut en kopia av en allmän handling. En annan sak är att en viss fördröjning vid utlämnandet får anses godtagbar när det är fråga om ett omfattande material som skall kopieras.

Med hänsyn till det sagda ställer jag mig i princip kritisk till att länsrätten när AA i slutet av november begärde att få kopior på handlingarna i målet inte efterkom hennes begäran med den skyndsamhet som saken krävde. Jag har dock en viss förståelse för att länsrätten fann det motiverat att underrätta henne om att det rörde sig om ett omfattande material och att kostnaderna för kopiorna därför kunde bli betydande. Jag vill därför inte lägga länsrätten till last att man inte ursprungligen efterkom hennes begäran. När AA så i december återkom i saken och vidhöll sitt önskemål borde dock länsrätten ha vidtagit de erforderliga åtgärderna för att kopior skulle kunna tillställas henne. Så skedde emellertid inte utan först efter ytterligare kontakter mellan henne och länsrätten ombesörjdes hennes beställning i mitten av januari 1997. Ett så långt dröjsmål är givetvis inte godtagbart inte ens om det rör sig om ett omfattande material. Jag kan inte finna annat än att hennes grundlagsfästa rätt att skyndsamt få kopior av de aktuella handlingarna härigenom satts åsido. För detta kan länsrätten inte undgå allvarlig kritik. Jag låter emellertid saken bero med detta uttalande.

Vad gäller AA:s övriga klagomål kan konstateras att ord här står mot ord. Jag finner därför inte anledning att utreda saken ytterligare.

Ärendet avslutas.