Frihetsberövande

Den som har varit anhållen i minst 24 timmar i sträck eller häktad kan ansöka om ersättning hos Justitiekanslern när förundersökningen har avslutats utan att åtal har väckts eller när frikännande dom har meddelats för den brottsmisstanke som frihetsberövandet avsåg (se 2 §).

Ersättning kan utgå för lidande, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och utgifter (se 7 §). En grundläggande förutsättning för ersättning är att skadan är en direkt följd av själva frihetsberövandet. Du kan alltså inte få ersättning för skador som har uppstått på grund av brotts­miss­tanken som sådan, brottsutredningen eller andra moment i det rättsliga förfarandet. Du kan inte heller få ersättning för personskada (dvs. skada avseende en persons fysiska eller psykiska hälsa) enligt frihetsberövandelagen.

Med lidande avses bl.a. de känslor av oro, obehag och maktlöshet som ett frihetsberövande får antas innebära. Ersättningens storlek bestäms med utgångspunkt i hur länge frihetsberövandet har varat. Därför behöver du inte ge in någon särskild utredning för att få ersättning för lidande.

Enligt Justitiekanslerns praxis, som i sin tur baseras på domstolspraxis, bestäms ersättningen för lidande i normalfallet till 30 000 kr för den första månaden. Ersättning utgår sedan med 20 000 kr för varje ytterligare månad fram till och med den sjätte månaden och därefter med 30 000 kr per månad till och med den tolfte månaden.

Därefter ökar ersättningen successivt ju längre frihetsberövandet har pågått. Normalbeloppen dvs. de schabloner som används som utgångspunkt för att bestämma lidandeersättning, är 35 000 kr per månad från och med den trettonde månaden, 40 000 kr per månad från och med den nittonde månaden, 45 000  kr per månad från och med det tredje året, 50 000  kr per månad från och med det fjärde året, 55 000 kr per månad från och med det femte året, 60 000  kr per månad från och med det sjätte året, 70 000 kr per månad från och med det sjunde året, 80 000 kr per månad från och med det åttonde året, 90 000 kr per månad från och med det nionde året och 100 000 kr per månad från och med det tionde året.

Anledningen till att ersättningen är något högre den första månaden är för att kompensera den initiala chock som infinner sig under frihetsberövandets första tid. Skälen för att ersättningen ökar successivt från och med den sjunde månaden är att lidandet typiskt sett anses öka ju längre ett frihetsberövande pågår, bland annat på grund av den psykiska påverkan en långvarig frihetsinskränkning har som sådan och den avsevärda avskärmningen från den frihetsberövandes omgivning som det innebär.

Vissa omständigheter kan medföra en förhöjd ersättning. Det gäller främst om misstankarna har avsett ett särskilt allvarligt brott. Den högre ersättningen är då i huvudsak tänkt att kompensera den frihetsberövade för rädslan inför ett längre fängelsestraff, omgivningens missaktning, ökad publicitet samt ökade frihetsbegränsningar i form av restriktioner och ordningsregler på häkten och anstalter. Förhöjd ersättning utgår också till ungdomar i åldern 15 – 18 år. Sådana omständigheter tar Justitiekanslern hänsyn till självmant.

Ersättning för förlorad arbetsförtjänst utgår i princip endast för de dagar som frihetsberövandet pågått. Med arbetsförtjänst avses t.ex. arbetsinkomst, arbetslöshets-ersättning, sjukersättning och utbildningsbidrag. Det är du som sökande som ska visa att du gått miste om inkomst och hur mycket du har förlorat under tiden du var frihetsberövad. Det innebär att du måste ge in utredning som styrker dina uppgifter. Utredningen kan bestå av intyg eller liknande från arbetsgivaren, a-kassan etc.

Endast vissa typer av utgifter ersätts enligt frihetsberövandelagen. Det gäller exempelvis kost­nad för resa från häktet till bostaden. Kostnader som du har haft för t.ex. bostads­hyra, telefon m.m. och som har blivit ”onödiga” ersätts dock inte enligt denna lag. Även avse­­ende utgifter är det du som måste ge in den utredning som krävs för att styrka anspråket, t.ex. ett kvitto.

Ersättningen kan i vissa fall jämkas, dvs. vägras eller sättas ned (se 6 §). Jämkning kan ske om den skadelidande genom sitt eget beteende har orsakat beslutet om fri­hetsberövande eller om det med hänsyn till övriga omständigheter är oskäligt att er­sätt­ning lämnas. Om frihets­berövandet har avräknats eller annars beaktats vid fastställande eller verkställighet av brottspåföljd, kan ersättningen sättas ned efter vad som är skäligt.

När ansökan har kommit in hit begär Justitiekanslern ett yttrande från den åklagarkammare som har handlagt ärendet. När åklagaren har lämnat sitt yttrande tar en handläggare ställning till om det ska skickas till dig för synpunkter. I regel behövs detta inte. Ärendet är då klart för beslut. I normalfallet är handläggningstiden cirka fyra månader. Beslutet skickas till dig eller ditt ombud. Normalt tar det cirka tio arbetsdagar från det att beslutet har fattats till dess att eventuella pengar betalas ut.

Från och med den 1 juli 2022 kan ersättning enligt 2–4 §§ frihetsberövandelagen utmätas för fordringar som avser skadestånd på grund av brott. Justitiekanslern ska underrätta Kronofogdemyndigheten om ett beslut om ersättning enligt 2–4 §§ frihetsberövandelagen. Om beloppet ska utmätas kommer ersättningen att sättas in på ett av Kronofogdemyndigheten anvisat konto. Utbetalning av ersättning till sökanden kan därför ske först efter det att Kronofogdemyndigheten har meddelat Justitiekanslern om att ersättningen inte är aktuell för utmätning.

Du kan ansöka om ersättning genom att själv fylla i Justitiekanslerns blankett och skicka in den hit. Om du väljer att anlita ett juridiskt ombud kan du få er­sätt­ning för skäliga om­buds­kostnader, under förutsättning att du beviljas annan ersättning. Enligt Justitiekanslerns praxis utgår ersättning för ombudskostnader normalt för en timmes arbete för ombudet.

Barn, dvs. den som är under 18 år, får inte själva ansöka om ersättning. Istället är det vårdnadshavaren, eller vid gemensam vårdnad båda vårdnadshavarna, som ska ansöka för barnets räkning. Ansökan ska alltså vara underskriven av sökandens samtliga vårdnadshavare.

Företräds en sökande under 18 år av juridiskt ombud krävs fullmakt till ombudet underskriven av sökandens vårdnadshavare, eller vid gemensam vårdnad av båda vårdnadshavarna.

Sökanden ska i samband med ansökan ge in ett personbevis utvisande samtliga vårdnadshavare och folkbokföringsadress. Det gäller även sökande med juridiskt ombud.

Justitiekanslerns beslut kan inte överklagas. Den som är missnöjd med beslutet kan i stället väcka talan mot staten genom att ansöka om stämning i tingsrätt.