S.K. ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 7318-16-45) – ersättning enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder

S.K. var berövad friheten som anhållen och häktad under perioden september 2015 – februari 2016. Han begärde ersättning av staten hos Justitiekanslern enligt bestämmelserna i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Justitiekanslern avslog S.K:s begäran (beslut den 30 augusti 2016 i ärendet med dnr 2307-16-41). Anspråket avslogs på den grunden att S.K. enligt Justitiekanslerns bedömning medvetet försatt sig i en situation där han löpt en överhängande risk att bli misstänkt för allvarlig brottslighet och hans eget beteende har därmed gett anledning till att misstankar riktades mot honom. Enligt Justitiekanslerns bedömning har S.K. därigenom i väsentlig omfattning själv föranlett att han blev frihetsberövad och ersättningen jämkades därför till noll kr. 

S.K. ansökte om stämning mot staten i Stockholms tingsrätt (mål nr T 14354-16) och begärde ersättning av staten med 130 000 kr, avseende lidandeersättning för den tid då han varit frihetsberövad. Staten bestred S.K:s talan. 

I dom den 4 oktober 2017 ogillade Stockholms tingsrätt S.K:s yrkande om ersättning. 

Tingsrätten anförde i domen att jämkningsbestämmelserna i lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder ska tillämpas restriktivt och att det är staten som måste visa att förutsättningarna för jämkning är uppfyllda. Ersättningen kan jämkas om den skadelidande handlat på ett sådant sätt att han dragit misstankarna till sig. Tingsrätten gick på Justitiekanslerns linje och anförde att S.K. genom att följa med de medtilltalade och närvara på brottsplatsen utan att ingripa, med insikt om att brott begicks, medvetet försatt sig i en situation där han löpt överhängande risk för att misstänkas för allvarlig brottslighet. Tingsrätten menande därmed i likhet med Justitiekanslern att det var S.K:s eget beteende som var anledning till att misstankar riktades mot honom och det var hans eget beteende som föranlett beslutet om frihetsinskränkning. Tingsrätten fastställde att ersättningen jämkas till noll kr. 

Tingsrättens dom överklagades inte och har därmed vunnit laga kraft.