A.S. ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 6324-13-45) – skadestånd på grund av ett strafftidsbeslut av Kriminalvården samt Kriminalvårdens beslut om överföring av straffverkställighet från Finland till Sverige
A.S. avtjänade ett fängelsestraff i Finland om drygt 8 år. Enligt finska regler för villkorlig frigivning ska den som avtjänar ett fängelsestraff som huvudregel friges villkorligt sedan halva strafftiden har avtjänats. Finska myndigheter begärde hos Kriminalvården i Sverige att A.S. skulle få avtjäna sitt fängelsestraff i Sverige. Begäran bifölls och Kriminalvården fattade i samband med A.S. ankomst till Sverige också ett strafftidsbeslut som innebar att A.S kunde friges villkorligt efter två tredjedelar av strafftiden. Besluten innebar att A.S. skulle avtjäna ca 14 månader längre av sitt fängelsestraff innan villkorlig frigivning kunde ske.
A.S avtjänade sitt straff. Han väckte sedan talan mot staten i Stockholms tingsrätt och yrkade ersättning för kränkning med 1 470 000 kr med hänvisning till att den faktiska fängelsetiden hade blivit längre i och med överföringen till Sverige och att detta innebar ett godtyckligt frihetsberövande i strid med artikel 5 i Europakonventionen. Det yrkade beloppet motsvarande 3 000 kr per dag som han suttit frihetsberövad för länge (490 dagar) till följd av de svenska reglerna för villkorlig frigivning.
I dom den 6 mars 2015 (mål nr 13559-13) biföll tingsrätten delvis A.S. talan och förpliktade staten att betala honom 96 000 kr i skadestånd. Enligt tingsrätten innebar den förlängning av faktisk fängelsetid som översteg 20 procent en kränkning av artikel 5 i Europakonventionen.
Justitiekanslern överklagade tingsrättens dom till Svea hovrätt. I dom den 30 juni 2016 (mål nr T 2739-16) ogillade hovrätten A.S. talan. Hovrätten fann – med hänvisning till en sammanvägning av Europadomstolens praxis på området – att det inte förekommit någon kränkning av artikel 5 i Europakonventionen. Enligt hovrätten hade staten (Kriminalvården) inte heller fattat något sådant oriktigt beslut som kunde grunda skadeståndsansvar enligt 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder.
A.S. har överklagat hovrättens dom till Högsta domstolen.
Högsta domstolen beslutade den 31 januari 2017 (mål nr T 3697-16) att inte meddela prövningstillstånd.