SkiStar Aktiebolag ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 243-11-45) – skattesatsen för mervärdesskatt på liftkort (EU-skadestånd)

SkiStar Aktiebolag har vid Stockholms tingsrätt (mål nr T 20486-10) yrkat skadestånd med 181 102 308 kr motsvarande skillnaden mellan den utgående mervärdesskatt som bolaget har tagit ut av liftkortsköpare och redovisats till Skatteverket under perioden 1999 – 2006 enligt en skattesats om 12 procent och den utgående mervärdesskatt som bolaget skulle ha tagit ut om skattesatsen i stället skulle ha uppgått till 6 procent. SkiStar Aktiebolag har gjort gällande att tillämpningen av mervärdesskattelagens skattesats om 12 procent har kommit i konflikt med bestämmelsen i 12.3 a och bilaga H i sjätte mervärdesskattedirektivet (77/388/EEG).

Staten har bestritt att tillämpningen av mervärdesskattelagens skattesats om 12 procent har innefattat en överträdelse av sjätte mervärdesskattedirektivet, vilket har prövats av Högsta förvaltningsdomstolen i dom den 31 mars 2006 (mål nr 6075 – 6076-04) avseende SkiStar Akitebolags beskattning för redovisningsperioden april 2001. Staten påkallade vidare att målet skulle vilandeförklaras med hänsyn till att SkiStar Aktiebolag i en pågående skatteprocess begärt återbetalning av 149 266 853 kr av det i målet yrkade skadeståndsbeloppet.

Stockholms tingsrätt beslutade den 16 maj 2011 att vilandeförklara målet i avvaktan på lagakraftägande avgörande i skatteprocessen om återbetalning. Efter att såväl förvaltningsrätt som kammarrätt avslagit SkiStar Aktiebolags begäran om återbetalning och Högsta förvaltningsdomstolen beslutat att inte meddela prövningstillstånd, återupptogs handläggningen. Staten yrkade att tingsrätten skulle avvisa SkiStar Aktiebolags talan såvitt den grundas på 3 kap. 2 § skadeståndslagen, eftersom tingsrätten med hänsyn till bestämmelsen i 3 kap. 10 § skadeståndslagen inte är behörig att pröva talan på den rättsliga grunden då fråga är om påstått fel från lagstiftarens sida. Tingsrätten lämnade i beslut den 2 januari 2013 avvisningsyrkandet utan bifall men konstaterade samtidigt att tingsrätten inte är behörig och därmed förhindrad att pröva SkiStar Aktiebolags talan med tillämpning av nationella principer. 

I dom den 19 februari 2013 ogillade tingsrätten SkiStar Aktiebolags talan. Tingsrätten anförde följande skäl. Underlaget för tingsrättens bedömning i frågan om överträdelse av en unionsrättlig regel är densamma som Regeringsrätten haft. SkiStar Aktiebolag hävdar att Regeringsrättens bedömning är felaktig. Den bedömning som kommit till uttryck i domen från landets högsta förvaltningsdomstol utgör en direkt och entydig vägledning för enhetlig lagtolkning och rättstillämpning i förvarande fall; bestämmelsen i mervärdeskattelagen är inte oförenlig med unionsrätten. Någon skadeståndsskyldighet har således inte uppkommit för staten. Till detta kommer det uppenbara att SkiStar Aktiebolag inte lidit den skada man gör gällande eftersom kostnaden för mervärdesskatten har burits av liftkortsköparna, inte av SkiStar Aktiebolag. 

SkiStar Aktiebolag har överklagat till Svea hovrätt (mål nr T 2682-13) som den 20 maj 2013 meddelade prövningstillstånd. I dom den 9 september 2013 fastställde hovrätten tingsrättens dom.

SkiStar Aktiebolag överklagade till Högsta domstolen, som den 22 augusti 2014 beslutade att inte meddela prövningstillstånd.