Delbetänkandet Jakt och fiske i renbetesland (SOU 2023:46)
(Departementets diarienummer LI2023/03401)
Inledningsvis vill jag framföra att jag delar Renmarkskommitténs bedömning att frågor som rör samebyarnas rätt att upplåta jakt och fiske bör lösas genom lagstiftning och inte genom rättsprocesser.
Med anledning av den pågående processen mellan Talma sameby och staten och de uppgifter som där framkommit, delar jag dock inte i alla delar den bedömning som kommittén gjort gällande rättsläget för samebyarna i Lappland. Mot bakgrund av att staten nyligen stämts av ytterligare ett antal samebyar väljer jag även i övrigt att avstå från att yttra mig över de slutsatser som kommittén dragit rörande de historiska förhållandena och vilka konsekvenser detta får för upplåtelserätten för övriga samebyar.
Jag har inga synpunkter på kommitténs förslag till tillfällig reglering om ett förtydligande av upplåtelseförbudet och till upplåtelser i lokala föreningarnas regi. Detsamma gäller förslaget om hanteringen av ett delat vilt- och fiskevårdsansvar mellan staten och en sameby i de fall där en sameby har visats ha bättre rätt än staten att upplåta småviltsjakt och fiske.
Det är vidare positivt att kommittén försöker lösa den problematik som identifierats beträffande statens hantering av upplåtelser av småviltsjakt och fiske. Jag är dock tveksam till om förslaget till en ny reglering i 32 a § rennäringslagen åstadkommer den förändring som avses. Dessutom framstår den föreslagna regleringen fortfarande som svårtillgänglig. Jag anser det därför motiverat att frågan blir föremål för ytterligare överväganden.
Vad avser kommitténs skiss till framtida reglering ser jag inte skäl att i nuläget uttala mig i denna del.