Diarienr: 2023/9800 / Beslutsdatum: 18 mar 2024

Betänkandet Hemlig dataavläsning – utvärdering och permanent lagstiftning (SOU 2023:78)

(Departementets diarienummer Ju2023/02690)

Sammanfattning

Justitiekanslern har inga invändningar mot att hemlig dataavläs­ning blir ett permanent tvångsmedel. Förslaget om att tillåta hemlig dataavläsning avseende kamerabevaknings­uppgifter i någons stadigvarande bostad bör dock analyseras och övervägas ytterligare under den fortsatta beredningen.

Justitiekanslern instämmer i utredningens bedömning att det behövs en samlad översyn på området för tvångsmedel och välkomnar att en utredning tillsätts. 

En följd av förslagen kan bli att Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden (SIN) anmäler fler ärenden till Justitiekans­lern. Konsekvenserna för Justitie­kanslerns verksamhet som förslagen med­för bör därför utvecklas i den fort­satta beredningen.

Förslaget om att hemlig dataavläsning ska bli ett permanent tvångsmedel  

Utredningen har utifrån avvägningar om nytta, behov och integritet kommit fram till att hemlig dataavläsning ska införas som ett permanent tvångs­medel (se avsnitt 6.5). Den noggranna utvärderingen i betänkandet och de prak­tiska exempel från den hittillsvarande tillämpningen som redovisas ger stöd för förslaget. Justitiekanslern har därför inga invändningar mot att hem­lig dataavläsning blir ett permanent tvångsmedel.

När de gäller utredningens övriga förslag och bedömningar har Justitiekans­lern vissa synpunkter. Dessa redovisas nedan.  

Förslagen om utökade möjligheter att använda hemlig dataavläsning 

Tillämpningsområdet för hemlig dataavläsning har utvidgats fler gånger sedan lagen (2020:62) om hemlig dataavläsning infördes. Vissa av dessa ändringar har nyligen trätt i kraft, medan andra kan förväntas träda i kraft inom kort. Även de förslag som lämnas i betän­kandet innebär att tillämp­ningsområdet för hemlig dataavläsning utökas.

Att hemlig dataavläsning får användas i fler fall leder till att riskerna för den personliga integriteten ökar. Det är därför positivt att utred­ningen gjort en samlad proportionalitetsbedömning av hela det utökade och tilltänkta tillämpnings­området för hemlig dataavläsning (se avsnitt 7.6).

Enligt Justitiekanslern är det särskilt förslaget om nya möjligheter att utreda vem som kan misstänkas för brott som medför integritetsrisker (se avsnitt 7.4.4). Hemlig dataavläsning i detta syfte innebär ofrånkomligen att tvångs­medlet måste riktas mot en mer obestämbar krets av personer. Detta leder till en ökad risk för att personer utan koppling till brottslighet drabbas av åt­gärden.

Förslaget innebär bl.a. att det blir tillåtet med hemlig dataavläsning av­seende kameraövervak­ningsuppgifter i syfte att utreda vem som skäligen kan miss­tänkas för brott. Huvudregeln ska vara att det är förbjudet att verk­ställa ett tillstånd som gäller kameraövervakningsuppgifter på en plats som är någons stadigvarande bostad. Men det föreslås ett undantag från den huvud­­regeln. Ett sådant motsvarande förbud gäller dock vid hemlig kameraövervakning enligt rättegångs­bal­ken.

Att det i vissa fall ska vara tillåtet med hemlig dataavläsning avseende kameraövervak­ningsuppgifter i någons bostad innebär en betydande risk för integri­tetsin­trång. Utredningen pekar visserligen på omständigheter som innebär att hemlig dataavläsning inte behö­ver innebära motsvarande integritetsintrång som vid hemlig kamera­övervak­ning. Samti­digt är det inte uteslutet att riskerna för integritetsintrång blir högre vid hemlig dataavläsning. Skälet för det är att verkställig­heten sker genom en realtidsaktivering av kamera­funktionen på det informationssystem som tillståndet avser. Det bör därför vid hemlig dataavläsning finnas en förhöjd risk att kameraövervakningen sker när en person be­finner sig i en integritetskänslig situ­ation, jämfört med hemlig kameraöver­vakning.

Det föreslagna undantaget för hemlig dataavläsning – som innebär att kameraöver­vakning i någons bostad tillåts – utgör ett ingrepp i skyddet för privat- och familjelivet. Det är enligt Justitiekanslern tveksamt om det finns tillräckliga skäl att göra ett avsteg från vad som gäller vid hemlig kamera­övervakning. Den bedömningen ändras inte av vad utredningen redovisar om behovet av åtgärden och att tillämpningsområdet kan förväntas bli mycket begränsat.

Förslaget om att det ska vara tillåtet att verkställa hemlig dataavläs­ning avseende kameraövervakningsuppgifter i någons stadigvarande bostad bör därför analyseras och övervägas ytterligare under den fortsatta bered­ningen.

Förslagen om kontrollmekanismerna och andra rättssäkerhetsgarantier

Justitiekanslern instämmer i utredningens bedömning att SIN:s tillsyns­funktion utgör en viktig rättssäkerhetsgaranti för att hemlig dataavläsning bedrivs lagenligt (se avsnitt 8.7).

I samma avsnitt i betänkandet tas det upp att SIN har en anmälningsskyldig­het till Justitiekanslern i vissa ärenden. De ärenden som nämns är de där en en­skild begärt en kontroll av om han eller hon utsatts för hemliga tvångs­me­del eller varit föremål för personuppgiftsbehandling. Det kan noteras att SIN även har möjlighet att till Justitiekanslern anmäla felaktigheter som upp­märk­sammas vid tillsyn (se 20 § andra stycket första meningen förordningen, 2007:1141, med instruktion för Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden).

SIN har bedömt att nämndens tillsyns­uppdrag, som en följd av förslagen i betänkandet, kommer att öka i en sådan omfattning att ytterligare medel behöver tillföras (se avsnitt 12.4). En tänkbar konsekvens av förslagen kan därför bli att SIN anmäler fler ären­den till Justitiekans­lern, jämfört med i dag. Dessa ärenden kommer Justitie­kanslern att hantera inom ramen för den frivilliga skaderegleringen. Konsekvenserna för Justitiekanslern redovisas eller kostnadssätts dock inte i betänkandet.

Det är svårt att göra en prognos för hur ofta SIN kommer att uppmärk­samma felak­tigheter i tillämp­ningen av reglerna om hemlig dataavläsning som kan med­föra skadestånds­ansvar för staten. Det är därför osäkert vilken påverkan förslaget kommer att få på Justitiekanslerns skadereglerings­verksamhet. Konsekven­serna för Justitiekanslerns verksamhet som förslagen medför bör dock ut­vecklas i den fortsatta beredningen.

Det behövs en samlad översyn på tvångsmedelsområdet

Den senaste tiden har det pågått flera parallella lagstiftnings­projekt avseende tvångsmedel varigenom flera lagar antingen redan har änd­rats eller där ändringar kan väntas vara nära förestående.

Detta kan illustreras med att några av förslagen i betänkandet är antingen en konsekvens eller beroende av vad som föreslås i andra lagstiftnings­ärenden. Vidare har regeringen – efter att betänkandet överlämnades – beslutat två lagrådsremisser med förslag på ändringar i lagen om hemlig dataavläsning (se lagrådsremisserna Bättre möjligheter att verkställa frihets­berövanden och Preventiva tvångsmedel för att förebygga och förhindra allvarliga brott).

Förslag på utökningar av statens maktbefogenheter i förhållande till enskilda kräver noggranna avvägningar i förhållande till grundlag och Sveriges unions- och folkrättsliga åtaganden. En svårighet i sammanhanget är att bedömningen av proportionaliteten av varje förslag delvis är beroende av övriga förslag på området. Justitiekanslern har därför i flera remissvar efter­lyst ett mer systematiskt angreppssätt från lagstiftarens sida.

Mot denna bakgrund är det positivt att utredningen har identifierat ett behov av att göra en samlad översyn över området för tvångsmedel (se avsnitt 9.2). Justitiekanslern instämmer i utredningens bedömning att det behövs en sam­lad översyn på området och välkomnar att en utredning tillsätts. 

Enligt Justitiekanslern är det särskilt viktigt att de hemliga tvångsmedlen blir föremål för översynen. I översynen bör det också ingå att göra en samlad proportionalitetsbedömning. Avvägningen mellan behovet av en effektiv brottsbekämpning och den enskildes rätt till skydd för sin personliga integri­tet bör ha utgångspunkt i det samlade integritetsintrånget som tvångsmedlen kan medföra.