Nordea Bank AB ./. staten genom Justitiekanslern (dnr 5276-14-45) – skadestånd på grund av att EU-rättsliga bestämmelser om mervärdesskatt inte ska genomförts på ett korrekt sätt

Nordea AB (Nordea) har ansökt om stämning mot staten i Stockholms tingsrätt (mål nr T 8426-14) och begärt att staten ska betala 510 346 051 kr och ränta till Nordea. Som skäl har Nordea sammanfattningsvis anfört att staten brutit mot unionsrätten och som en följd i första hand ådragit sig en skyldighet att återbetala felaktigt uttagen mervärdesskatt och i andra hand betala skadestånd på unionsrättslig grund till Nordea. Enligt Nordea har staten brutit mot unionsrätten genom att inte genomföra dels artikel 13 A i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättnings­skatter (sjätte mervärdesskattedirektivet), dels artikel 132.1 a i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskatte­direktivet) på ett korrekt sätt i svensk rätt. Dessa direktivbestämmelser förskriver i huvudsak att tjänster m.m. som det offentliga postväsendet tillhandahåller ska vara undantagna från mervärdesskatteplikt. Enligt Nordea omfattas Posten AB och dess dotterbolag (Posten) av begreppet ”det offentliga postväsendet” i den del Posten tillhandahåller samhällsomfattande posttjänster. I svensk rätt (mervärdesskattelagen) har dock Postens tjänster beskattats på samma sätt som övriga postleverantörers tjänster på den svenska marknaden, dvs. med 25 procent mervärdesskatt. Eftersom Nordeas verksamhet i huvudsak saknar avdragsrätt för ingående mervärdesskatt utgör den mervärdesskatt som Nordea har köpt för de tjänster bolaget köpt av Posten en kostnad i bankens verksamhet.

Staten bestred käromålet i svaromål den 12 september 2014. Staten begärde att målet skulle vilandeförklaras till dess att mål C-114/14, Europeiska kommissionen mot Sverige hade avgjorts i Europeiska unionens domstol (EU-domstolen) och ifrågasatte att allmän domstol var behörig att pröva Nordeas talan i den delen den avsåg återbetalning av skatt. I sak anförde staten i huvudsak följande. Staten bestred att Sverige hade gjort sig skyldig till något brott mot unionsrätten. Om så var fallet gjorde staten gällande att Nordea, som inte varit skattskyldig för den aktuella skatten, hade en rätt att vända sig direkt mot staten med sina krav. Staten motsatte sig även att Nordea hade visat att förhållandena var sådana att skadestånd på unionsrättslig grund kunde utgå.

Sedan staten framfört ett formellt avvisningsyrkande i den delen talan avsåg återbetalning av skatt och skriftväxling skett i saken, beslutade Stockholms tingsrätt den 13 augusti 2015 att ogilla statens avvisningsyrkande. Staten har överklagade Stockholms tingsrätts beslut i avvisningsfrågan till Svea hovrätt (mål nr Ö 7791-15) som fastställde Stockholms tingsrätts beslut. Staten har överklagat frågan till Högsta domstolen.

Högsta domstolen meddelade prövningstillstånd den 14 november 2016 (mål nr Ö 1209-16).