Diarienr: 9055-17-8.1 / Beslutsdatum: 27 okt 2017

Remissyttrande - En omarbetad domstolsdatalag – Anpassning till EU:s dataskyddsförordning (Ds 2017:41)

(Departementets diarienummer Ju2017/06965/DOM)

Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna integriteten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitie­kanslerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet. 

Genomgången av de förslag som läggs fram i promemorian och de överväg­anden som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitiekanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta. 

Med beaktande av dessa utgångspunkter har Justitiekanslern i huvudsak inte några invändningar mot förslagen. Följande ska dock framhållas. 

Dröjsmålstalan (avsnitt 10.6.9 och 18.4.2) 

I promemorian föreslås att dataskyddslagens bestämmelser om besked angående handläggningen av ett klagomål hos tillsynsmyndigheten och om dröjsmålstalan ska gälla även på domstolsdatalagens tillämpningsområde. Regleringen ska genomföras genom en hänvisning i domstolsdatalagen till de föreslagna bestämmelserna i 6 kap. 1–5 §§ dataskyddslagen och genom att det i domstolsdatalagen införs en bestämmelse med samma innehåll som den föreslagna 8 kap. 3 § dataskyddslagen. 

Justitiekanslern har i tidigare remissvar framfört synpunkter på de föreslagna bestämmelserna om dröjsmålstalan. Enligt Justitiekanslern framstår reglerna som komplicerade, tidsödande och kostnadskrävande i förhållande till vad som rimligen går att uppnå med en sådan talan. Detta resonemang har Justitiekanslern utvecklat närmare i remissyttrandena avseende betänkandet Brottsdatalag (SOU 2017:29) och betänkandet Ny dataskyddslag (SOU 2017:39). 

Rätt till ersättning (avsnitt 15.7.4) och allmänna synpunkter 

Enligt promemorians förslag ska det genom en hänvisning i domstolsdata­lagen till 8 kap. 1 § dataskyddslagen om skadestånd klargöras att den rätt till skadestånd för registrerade som framgår av dataskyddsförordningen även gäller vid överträdelser av domstolsdatalagens bestämmelser. Som påpekas i promemorian kommer dataskyddsförordningens bestämmelser om skadestånd emellertid att vara tillämpliga även utan en sådan hänvisning. Vidare framgår det redan av den föreslagna 3 a § domstolsdatalagen att lagen innehåller kompletterande bestämmelser till dataskyddsförordningen. Mot den bakgrunden kan det enligt Justitiekanslern ifrågasättas om den föreslagna hänvisningen är nödvändig. Detta gäller särskilt med beaktande av att en sådan lagteknisk lösning inte synes ha tillämpats i de promemorior och betänkanden som hittills har remitterats till Justitiekanslern från andra departement. 

I detta sammanhang vill Justitiekanslern – liksom i flera tidigare remissvar – betona vikten av samordning inom Regeringskansliet vad gäller de författningar som nu tillkommer eller ses över med anledning av EU:s data­skyddsreform. I den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendena är det enligt Justitiekanslern viktigt att så långt det är möjligt eftersträva en likartad systematik i alla de lagar och förordningar som reglerar personupp­giftsbehandling. Den reglering som nu skapas kommer ändå att vara komplicerad och svår att tillämpa. De problem som kan förutses bör dock kunna minska om det sker en noggrann samordning under beredningen. 

Andra myndigheters direktåtkomst till mark- och miljödomstolarnas miljö­bok (avsnitt 21) 

Promemorias förslag innebär att vissa närmare angivna myndigheter ska kunna medges direktåtkomst till mark- och miljödomstolarnas miljöbok.

Vid en sådan förändring måste skyddet för den personliga integriteten beaktas. I promemorian redovisas förhållandevis utförliga analyser både av behovet av att införa en sådan möjlighet och det integritetsintrång det kan väntas medföra. Justitiekanslern finner inte skäl att invända mot den huvud­sakliga intresseavvägning som promemorian har presenterat. I den fortsatta beredningen finns det dock skäl att tydligare belysa hur avvägningen mellan behovet och integritetsskyddet har gjorts för respektive myndighet samt att mer ingående redogöra för vilka överväganden som har gjorts i fråga om behovet av säkerhetsåtgärder som minskar riskerna för den personliga integriteten.