Diarienr: 7046-16-40 / Beslutsdatum: 3 mar 2017

Allvarlig kritik mot Kronofogden för brister vid handläggningen av löneutmätning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner TS ersättning med 5 000 kr och uppdrar åt Kronofogdemyndigheten att betala ut ersättningen till honom.

Justitiekanslern riktar allvarlig kritik mot Kronofogde­myndigheten för dröjsmål med registrering, bokföring och redovisning av influtna medel samt för underlåtenhet att ändra ett beslut om löneutmätning i rätt tid.

Ärendet

Bakgrund

Kronofogdemyndigheten beslutade under 2015 att en del av TS lön skulle utmätas. Utmätningsbeloppet bestämdes, efter en ändring, till 8 192 kr i månaden. Arbetsgivaren innehöll detta belopp från TS lön varje månad och betalade ut pengarna till Kronofogdemyndigheten.

I maj 2016 betalade arbetsgivaren som vanligt ut det bestämda beloppet till Kronofogdemyndigheten. Pengarna kom in till myndigheten den 30 maj 2016. Sedan Kronofogdemyndigheten i början av juni 2016 utmätt även ett överskott på TS skattekonto återstod inte mer än ca 4 000 kr av TS skuld. Detta syntes dock inte i myndighetens datorsystem, efter­som myndigheten ännu inte hade bokfört betalningen från maj 2016.

TS insåg att det inte återstod mer än ca 4 000 kr av skulden och ville därför inte att arbetsgivaren skulle dra av 8 192 kr från hans lön i slutet av juni. I ett telefonsamtal den 9 juni 2016 bad han Kronofogdemyndigheten att lösa detta genom att kontakta arbetsgivaren. Någon åtgärd vidtogs dock inte från myndighetens sida, eftersom arbetsgivarens utbetalning från maj fortfarande inte syntes i datorsystemet. Det framstod därför som om skulden fortfarande var betydligt större. TS hörde av sig på nytt och gav in lönespecifikationer. Den 23 juni 2016 upphävde Kronofogdemyndigheten beslutet om löneutmätning, för att förhindra ytterligare utbetalningar från arbetsgivaren. Samma dag bokfördes arbetsgivarens utbetalning från maj.

Arbetsgivaren hade vid denna tidpunkt redan hunnit dra av 8 192 kr från TS lön. Dessa pengar kom in till Kronofogdemyndigheten den 28 juni 2016 men bokfördes först den 18 juli 2016. Samma dag betalade myndigheten ut det överskjutande beloppet, ca 4 000 kr, till TS.

Anspråket och klagomålet

TS har begärt skadestånd av staten med 40 000 kr och framfört klagomål mot Kronofogdemyndigheten på grund av det som inträffat.

Han har angett bl.a. följande. Han och hans familj drabbades hårt av att arbetsgivaren drog av för mycket pengar från hans lön i slutet av juni 2016. Pengarna behövdes för att de skulle kunna åka på semester med barnen. Han fick tillbaka pengarna först när deras semester var över. Han förstod tidigt att avdraget i slutet av juni 2016 skulle bli för stort och kontaktade därför Kronofogdemyndigheten flera gånger. Myndigheten lyssnade dock inte och gjorde ingenting förrän det var för sent. Det tog alldeles för lång tid för myndigheten att registrera arbetsgivarens utbetalningar. Han begär skadestånd för allt besvär som myndighetens handläggning har orsakat.

Utredningen i ärendet

Kronofogdemyndigheten har föreslagit att TS anspråk ska avslås och angett bl.a. följande. Det belopp som arbetsgivaren drog av från TS lön i maj 2016 kom in till myndigheten den 30 maj 2016. Trots detta ändrades inte löneutmätningsbeslutet så att rätt belopp drogs av från nästa lön. TS kontaktade myndigheten flera gånger men det dröjde ända till den 18 juli 2016 innan han fick de pengar som han hade rätt till. Enligt myndighetens uppfattning har handläggningen inneburit en kränkning av TS egen­doms­skydd enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen. Myndigheten ber om ursäkt för det inträffade men anser inte att kränkningen är så allvarlig att ideellt skadestånd ska utgå.

TS har kommenterat Kronofogdemyndighetens yttrande. Han har också framfört klagomål till Riksdagens ombudsmän (JO) med anledning av det inträffade. JO har hämtat in ett yttrande från Kronofogdemyndigheten men därefter lämnat över ärendet till Justitie­kans­­lern för att klagomålet ska kunna handläggas tillsammans med skadeståndsanspråket.

Kronofogdemyndigheten har i sitt yttrande till JO angett bl.a. följande. När det finns indikationer på att ett löneutmätningsbeslut bör ändras, ska myndigheten självmant se till att löneutmätning sker med korrekt belopp och att löneutmätningsbeslutet ändras när skulden ändras. Detta framgår av 7 kap. 10 § utsökningsbalken och myndighetens handledning Utmätning. På grund av de samtal som TS hade med myndigheten fanns det anledning att se över löneutmätningsbeslutet, särskilt eftersom det var känt att det fanns balanser vid medelshanteringen och att saldona i datorsystemet Init inte var korrekta. TS skulle inte ha behövt ge in handlingar för att styrka skuldens storlek. Enligt 13 kap. 3 § utsökningsförordningen (1981:981) ska medel redovisas senast två veckor från det att de flutit in, om det inte finns särskilda skäl. I detta fall dröjde återbetalningen nästan tre veckor utan att det fanns särskilda skäl. Sammanfattningsvis beklagar myndigheten att handläggningen har varit bristfällig och orsakat besvär.

Kronofogdemyndigheten har till JO också gett in ett särskilt yttrande från myndighetens medelshanteringsteam i Karlstad. I detta yttrande anges bl.a. följande. När Kronofogdemyndigheten tar emot betalningar kommunicerar myndighetens system detta först när betalningen fördelats och krediterats på respektive skuld i registret. Myndigheten har två system för bokföring av betalningar, REX och Medea. Syftet med det nya systemet Medea är att skapa förutsättningar för fler maskinella bokföringsåtgärder. Övergången till det nya systemet har pågått några år. Den stora övergången ägde dock rum under 2016. Under tiden mars–maj flyttades ett stort antal gäldenärer över till det nya systemet och i samband med det uppstod en rad tekniska problem. Det innebar att myndigheten fick hantera fler betalningar manuellt än vad som var meningen. Myndigheten hann då inte med att bokföra i rätt takt. I början av juni 2016 rådde alltså en mycket ansträngd situation vid medelshanteringen, vilket ledde till fördröjningar. En rad akuta åtgärder vidtogs, bl.a. övertid och inställda semestrar. Myndigheten tog också fram ett system för att stoppa verkställighetsåtgärder trots att kreditering inte hade skett. I mitten av juli 2016 hade bokföringen åter kommit i balans.

Justitiekanslerns bedömning

Rättslig reglering

Kronofogdemyndigheten ska registrera enskilda mål i utsöknings- och indrivningsdatabasen samt föra dagbok i varje mål. Därvid ska uppgifter om bl.a. betalning, redovisning och övriga åtgärder registreras (1 kap. 5 § utsökningsförordningen och 2 kap. 5 § lagen [2001:184] om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet, KFMdbL). Det som avses är bl.a. uppgifter om influtna medel (jfr 2 § förordningen [2001:590] om behandling av uppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet).

Enligt 9 § första stycket förordningen (2000:606) om myndigheters bok­föring ska kontanta in- och utbetalningar bokföras senast påföljande arbets­dag. Andra ekonomiska händelser ska bokföras så snart det kan ske.

Medel som har flutit in till Kronofogdemyndigheten i mål om utmätning ska enligt 13 kap. 1 § utsökningsbalken redovisas så snart som möjligt. När det gäller enskilda mål, vilket det enligt Kronofogdemyndigheten har varit fråga om i detta fall, ska medlen redovisas inom två veckor, om inte hinder möter eller särskilda skäl föreligger (13 kap. 3 § utsökningsförordningen).

Ett beslut om löneutmätning ska enligt 7 kap. 10 § utsökningsbalken ändras, om det finns anledning till det. Kronofogdemyndigheten har kommenterat bestämmelsen i sin handbok Utmätning (utgåva 7, s. 167): ”Om gäldenären kommer med nya uppgifter om sina ekonomiska förhållan­den är Krono­fogden skyldig att ompröva beslutet. Kronofogden kan även självmant ta upp frågan om att ändra beslutet utan att någon av parterna yrkat det.”

Skadeståndsfrågan

TS anspråk gäller ersättning för ideell skada (kränkning). Han har inte gjort gällande eller visat att han lidit någon ekonomisk skada.

Förutsättningarna för att få ersättning för ideell skada framgår av 3 kap.
2 § 2 skadeståndslagen (1972:207). Där anges att staten ska ersätta skada på grund av att någon kränks på det sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Hänvisningen till 2 kap. 3 § skadeståndslagen innebär att kränk­ningen ska ha skett genom vissa typiskt sett integritets­kränkande brott.

Justitiekanslern bedömer att Kronofogdemyndighetens handläggning i detta fall har innefattat fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Beslutet om löneutmätning borde ha ändrats tidigare och när det inte skedde borde det felaktigt utmätta beloppet, drygt 4 000 kr, ha betalats ut till TS tidigare. Något typiskt sett integritetskränkande brott kan dock inte anses ha förekommit och TS har därför, trots felen, inte rätt till ersättning för ideell skada med stöd av bestämmelserna i skadeståndslagen.

Vid överträdelser av Europakonventionen kan ersättning för ideell skada i vissa fall lämnas utan särskilt lagstöd, om det krävs för att upp­fylla Sveriges åtag­­an­den enligt kon­ven­tion­en (se främst rättsfallen NJA 2005 s. 462 och NJA 2007 s. 584). I detta fall bör det dock först prövas om TS kan ha rätt till ersättning enligt reglerna om behandling av personuppgifter.

Vid behandling av personuppgifter i Kronofogdemyndighetens verksamhet gäller flertalet av de grundläggande krav på behandlingen som framgår av 9 § personuppgiftslagen (1998:204), PUL. Den personuppgiftsansvarige ska bl.a. se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella (se 1 kap. 3 § KFMdbL och 9 § första stycket g PUL).

Vid behandling av personuppgifter i strid med dessa bestämmelser ska den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten (se 3 kap. 3 § KFMdbL och 48 § PUL).

Som framgått ovan ska Kronofogdemyndigheten registrera enskilda mål i utsöknings- och indrivningsdatabasen samt föra dagbok i varje mål. Därvid ska uppgifter om bl.a. betalning registreras. Exakt hur snabbt uppgifter om betalningar ska registreras i databasen framgår inte av bestämmelserna. Justitie­kanslern fann i ett beslut den 13 maj 2016 att uppgifterna inte hade varit tillräckligt aktuella när det vid flera tillfällen gått 17 eller 18 dagar från det att betalning kommit in till myndighetens konto till det att uppgiften om betalning hade registrerats i databasen (dnr 2469-15-42). I ett annat fall hade Kronofogdemyndigheten dröjt sju dagar med att registrera en uppgift om att betalning av en viss skuld hade skett. Uppgifterna i databasen ansågs inte ha varit tillräckligt aktuella (beslut den 30 maj 2014, dnr 2314-14-42). I båda fallen beslutades att ersättning för ideell skada skulle lämnas med 3 000 kr.

JO har kritiserat Kronofogdemyndigheten i ett fall när registrering av en betalning inte hade skett förrän efter elva dagar (beslut den 15 mars 2012, dnr 3655-2011). JO har också kritiserat myndigheten för att ha beslutat om utmätning trots att beloppet i fråga hade betalats in till myndigheten åtta dagar tidigare. Såvitt framgår låg myndigheten efter med registreringen av inkomna betalningar (beslut den 10 januari 2012, dnr 4408-2011).

Justitiekanslern konstaterar att den information om influtna medel som Kronofogdemyndigheten har registrerat utgör sådan information som direkt eller indirekt har kunnat hänföras till TS. Det är fråga om sådan behandling av personuppgifter som omfattas av KFMdbL och 48 § PUL.

Från det att arbetsgivarens utbetalningar kom in till myndigheten till det att uppgifter om betalningarna registrerades har det gått 24 respektive 20 dagar. Uppgifterna om skulder och betalningar i TS mål har därmed inte varit så aktuella som ändamålet med behandlingen har krävt. Behand­lingen av uppgifterna har därmed stått i strid med KFMdbL och PUL och TS har därför rätt till ersättning enligt 48 § PUL för den skada och kränkning av den personliga integriteten som detta har orsakat.

När det gäller ersättning för kränkning har Högsta domstolen i avgörandet NJA 2013 s. 1046 uttalat att ersättningsnivån i fall som inte kan anses allvarliga bör ligga under 5 000 kr. Ersättningen för en kränkning som är att bedöma som mindre allvarlig, om än inte helt obetydlig, bör enligt Högsta domstolen normalt bestämmas till ett schablonbelopp på 3 000 kr.

Justitiekanslern konstaterar att det typiskt sett är av stor vikt för den enskilde att uppgifter om influtna medel i utsökningsmål registreras utan större dröjsmål. I detta fall har registreringen tagit för lång tid vid två tillfällen. När det gäller det första tillfället har fördröjningen bidragit till att Kronofogdemyndigheten inte ändrat sitt löneutmätningsbeslut i tid och att TS arbetsgivare därför dragit av ett för stort belopp från hans lön. Detta har i sin tur fått negativa konsekvenser för TS. Vid en samlad bedömning bör ersättning för kränkning utgå med 5 000 kr.

Det kan diskuteras om Kronofogdemyndighetens handläggning även har innefattat ett åsidosättande av egendomsskyddet enligt artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europa­konventionen. I artikeln anges bl.a. att varje fysisk eller juridisk person ska ha rätt till respekt för sin egendom och att ingen får berövas sin egendom annat än i det allmännas intresse och under de förutsättningar som anges i lag. Även om en överträdelse av artikeln skulle anses ha förekommit bedömer Justitiekanslern att TS har fått tillräcklig gottgörelse. Det överskjutande beloppet har betalats tillbaka, de fel som har förekommit under handläggningen har påtalats i detta beslut och TS har fått ersättning enligt PUL för ideell skada. Någon rätt till ytterligare ersättning kan inte anses följa av Europakonventionen.

Tillsynsfrågan

Medelshanteringen är en mycket viktig del av Kronofogdemyndighetens verksam­het. Dröjsmål med registrering, bokföring och redovisning av influtna medel kan leda till felaktiga beslut i andra delar av verksamheten och olägenheter för både borgenärer och gäldenärer. Som framgått ovan har Justitiekanslern och JO i flera fall de senaste åren funnit att registrering, bokföring och redovisning av influtna medel dröjt för länge (se, förutom de beslut som nämnts ovan, även Justitiekanslerns beslut den 22 april 2015, dnr 7949-13-42, och den 22 juni 2015, dnr 8645-14-42). Trots detta tycks Kronofogdemyndigheten ännu inte ha kommit till rätta med problemen.

Det är känt för Justitiekanslern att vissa av Kronofogdemyndighetens datorsystem är föråldrade och att övergången till nya system innebär olika ­problem (se t.ex. protokollet den 14 november 2016 från Justitiekanslerns inspektion av myn­dig­hetens kontor i Skövde, dnr 5594-16-28). Enskilda får dock inte drabbas av dessa svårigheter. Det är inte acceptabelt att den enskilde själv, som i detta fall, ska behöva komma in med utredning och visa för myndigheten hur stor hans eller hennes skuld hos myndigheten är vid ett visst tillfälle. Om registreringen och bokföringen av influtna medel trots allt drar ut på tiden måste Kronofogdemyndigheten ha rutiner för att hantera detta, så att beslut som riskerar att bli felaktiga ändå kan ändras.

I TS fall har Kronofogdemyndighetens handläggning brustit dels i fråga om registrering, bokföring och redovisning av influtna medel, dels i fråga om ändring av ett beslut om löneutmätning. Med tanke på att problemen med dröjsmål har påtalats vid ett flertal tillfällen 2012–2016 måste allvarlig kritik riktas mot Kronofogdemyndigheten. Justitiekanslern utgår från att myndigheten på nytt ser över sina handläggningstider inom medelshanteringen och snabbt vidtar nödvändiga åtgärder. Enligt uppgift handlägger JO ytterligare ett antal klagomål om Kronofogdemyndighetens hantering av betalningar. Vid sidan av den allvarliga kritik som nu har uttalats vidtar Justitiekanslern därför ingen ytterligare åtgärd i ärendet.