Promemorian Ansvar för de försäkringsmedicinska utredningarna
Justitiekanslern ska vaka över tryck- och yttrandefriheten samt värna integriteten och rättssäkerheten i den offentliga verksamheten. I Justitiekanslerns uppdrag ingår även att bevaka statens rätt och att medverka till att rättstillämpningen är effektiv och av hög kvalitet.
Genomgången av de förslag som läggs fram i betänkandet och de överväganden som görs där har skett med de utgångspunkter som Justitiekanslern, utifrån sitt uppdrag, främst har att beakta.
Att en lagreglering av de försäkringsmedicinska utredningarna sker är enligt Justitiekanslern nödvändigt. De förslag som läggs fram i promemorian, t.ex. avseende fördelningen av kompetenser, tillstyrks i huvudsak.
Med dessa utgångspunkter har Justitiekanslern följande synpunkter på förslagen.
Är en försäkringsmedicinsk utredning hälso- och sjukvård och/eller annan liknande medicinsk verksamhet?
I promemorian gör arbetsgruppen bedömningen att en försäkringsmedicinsk utredning inte är att anse som hälso- och sjukvård. Det innebär att de författningar på hälso- och sjukvårdens område som direkt hänvisar till hälso- och sjukvårdslagen inte skulle vara tillämpliga beträffande åtgärder som vidtas med tillämpning av den föreslagna lagen om försäkringsmedi-cinska utredningar. Som exempel på författningar på hälso- och sjukvårdens område nämns i promemorian uttryckligen patientdatalagen och patientskadelagen.
Beträffande den förstnämnda lagen anges i promemorian att den inte ska vara tillämplig, s. 79 ff, medan den motsatta bedömningen görs när det gäller patientskadelagen, s. 89 f. Beträffande sistnämnda lag är bedömningen att uttrycket ”annan liknande medicinsk verksamhet”, som återfinns i definitionen av hälso- och sjukvård i patientskadelagens 5 §, innebär att den lagen ska anses vara tillämplig om en skada orsakas i samband med en försäkringsmedicinsk utredning. Patientskadelagen gäller, enligt lagens 3 §, endast skador som har uppkommit i samband med hälso- och sjukvård i Sverige. Därefter ges en definition på begreppet hälso- och sjukvård i 5 §. Enligt Justitiekanslern är det, vid en läsning av de exempel som ges i bestämmelsen, svårt att tolka in att försäkringsmedicinska utredningar är att betrakta som en sådan ”annan liknande medicinsk verksamhet”.
Mot den här bakgrunden borde man vid den fortsatta beredningen av ärendet överväga att i den föreslagna lagen tydligare reglera vad som ska gälla i fråga om andra författningars tillämplighet, i syfte att öka förutsebarheten.
Vad gäller den grundläggande frågan om en försäkringsmedicinsk utredning utgör hälso- och sjukvård eller inte vill Justitiekanslern även framhålla följande. När en läkare eller annan personal som omfattas av regelverket i sin egenskap av försäkringsmedicinsk utredare t.ex. uttalar sig som sakkunnig i en rättegång kan dennes agerande i den delen knappast omfattas av begreppet hälso- och sjukvård eller till det därtill anknytande regelverket. Det förefaller som om arbetsgruppen som arbetat fram promemorian har uppfattat läkarens roll beträffande de försäkringsmedicinska utredningarna på samma sätt, dvs. att det enbart handlar om att avge ett expertutlåtande. Såvitt framgår av promemorian bygger ett försäkringsmedicinskt utlåtande dock, åtminstone i vissa fall, på iakttagelser som gjorts vid en faktisk undersökning av den försäkrade. I 2 kap. 1 § i lagförslaget anges således att utredningen kan komma att innefatta en läkarundersökning. Det är svårt att se varför en sådan läkarundersökning inte ska anses utgöra hälso- och sjukvård och hur en läkare eller den försäkrade i så fall i praktiken ska kunna skilja på vilka åtgärder som är vård och behandling respektive vilka som inte är det. Arbetsgruppens slutsats att försäkringsmedicinska utredningar inte utgör hälso- och sjukvård motsägs dessutom till viss del av vad som sägs överst på s. 86.
Utgör en försäkringsmedicinsk undersökning myndighetsutövning?
Enligt promemorian (s. 70 nederst) är en försäkringsmedicinsk utredning inte att anse som myndighetsutövning. Detta med hänvisning till tre avgöranden från dåvarande Regeringsrätten angående frågan om undantag från skatteplikt avseende sjukvårdstjänster (s. 50 överst). Utan att ha haft möjlighet att närmare utreda frågan gör emellertid Justitiekanslern bedömningen att en sådan utredning skulle kunna komma att anses utförd vid myndighetsutövning (jfr 3 kap. 2 § skadeståndslagen). Staten skulle i så fall kunna bli ansvarig för skador som uppstår på grund av landstingens eller privata aktörers felaktigheter inom ramen för en försäkringsmedicinsk utredning.
Personuppgiftsbehandling
Frågan vem som ska vara personuppgiftsansvarig vid hanteringen av de försäkringsmedicinska utredningarna bör klargöras så snart utformningen av det gemensamma IT-stöd som planeras är klar. Om ansvaret ska ligga hos Försäkringskassan följer av detta att staten kommer att få bära skadestånds-ansvaret för felaktiga uppgifter och att regleringen av eventuella skadeståndsanspråk p.g.a. felaktiga uppgifter ska handläggas av Justitiekanslern.
(Departementets diarienummer S2016/07117/SF)